Dumbledores armé rollspel

Fårlåt att jag inte har skrivit på ett tag. det ni skrev var jättebra, helt perfekt!

Vet alla hur lamslagningsbesvärjelsen fungerar? " sa jag så att alla hörde. Det var både nickande och skakande på huvudet. "Jo, man hör på namnet, lamslå, man gör någon helt förlamad och medvetslös. Besvärjelsen är detsamma, Lamså, helt enklet... så byt partner ett tag och öva, så går jag runt och tittar." Sa jag och alla gick till någon för att fortsätta. Jag makade mig snabbt fram till Fred, George och Angelina som tittade frågande på mig. "Harry har faktiskt kvarsittning hos umbridge, Hermione sa att hon och Ron skulle fixa någonting viktigt så de kunde inte komma, så de bad mig att hålla lektionen, konstigt va? Jaja, Jag vet inte vad de skulle göra, men vi får nog höra det senare. De nickade när någon ropade på min hjälp.
Det var Cho, jag kännde på något vis hur jag blev röd i ansiktet utan anledning. Som om jag var arg på henne, varför? hon hade inte gjort mig något ont egentligen. Fast, hon spelade ju emot mig i quidditch, det var nog därför. Om inte... äh, strunt i det. "Vad ville ni ha hjälp med?" sa jag och fortsatte.

-Fred-

Min lillasyster babblade på som något värre ånglok då hon kom fram till oss, fast om man har mycket att säga så har man ju. Direkt då hon hade gått så vände jag mig mot George, men han hade redan försvunnit någon annanstans och övade nu med Neville. Taskigt, tänkte jag bittert innan jag försiktigt vände mig mot Angelina.
"Öh..kan vi öva tillsammans?"frågade jag och försökte att inte låta så värst nervös.

Medan jag försöke hjälpa Cho såg jag att Fred och Angelina tränade tillsammans. Jag visste att Fred var intresserad av henne och nu hade han blivit lite röd om öronen. Jag log för mig själv och fortsatte.

- Ja det kan vi sa jag till Fred.
men sen ropade han
-Syrran! Klockan!
och jag blev aningens besviken, jag ville ju träna med honom.

-Fred-

Nervositeten försvann snabbt ur hjärnan på mig men det var fortfarande något som fick mina öron att kännas varmare än vad de brukade vara. En snabb blick på mitt armbandsur fick mig att spärra upp ögonen, var klockan SÅ mycket?
"Syrran! Klockan!"ropade jag tvärs över rummet.

Jag uppfattade Freds mimande eftersom jag inte hörde. "Okej allihopa, vi måste sluta för idag, så gå några i taget så att ingen upptäcker er så ses vi på nästa lektioin" sa jag och pustade ut.

- det är träning sä sa jag till Fred innan jag gick ut.

"Quidditch träning nu?"ropade jag högt efter Angelina innan hon gick ut genom dörrarna från vid-behov-rummet. De flesta hade redan gått, till och med george hade försvunnit. Hade han blivit arg på mig, eller vad?

På vägen ut hörde jag hur Cho pratade med Marietta om att hon och Harry skulle gå till Hogsmead nästa helg. Jag skundade mig förbi så snabbt som möjligt. "George! jag tor att det var quidditchträning nu!" sa jag och sprang ikapp.

-Fred-

Jag hörde precis hur Ginny skrek åt Georges då jag gick ut genom dörrarna som siste man och såg dem stängas efter mig och förvandlas till en vanlig vägg igen. Direkt styrde jag stegen mot Gryffondor tornet för att gå efter mina Quidditch grejer. För första gången på länge så hade jag ingen lust med träning eftersom vår sökare hade straffkommendering.