Rollspel med egna karaktärer

Jag och Lanc följde stigen in i skogen.
Fåglarna kvittrade och det låktade härligt i skogen.
Jag släppte lös Lanc och han började nosa efter nogot och skällde till osh sprang in i skogen.
Jag sprang efter honom.
- Lanc, Lanc, ropade jag ilsket och undrade vad han hade fått vittring på.
Jag hörde honom morra och gick fram till honom. jag kollade upp och såg en flicka i min egen ålder titta på mig.
Jag kände igen henne, hon hade vitblont hår i en fläta, bruna ögon och var klädd i några konstiga japanska kläder.
- Cara Riddle?, sa jag undrande och log mot henne.

Dagarna gick och äntligen kom onsdagen. Jag vaknade upphetsat på morgonen och det första jag gjorde var att skrika:
"Ska vi åka snart?!" till mamma.
"Mhm, ja.. snart... ja..." mumlade hon till svar.
Typiskt mamma, aldrig skulle hon vara glad för min skull...
Jag skyndade mig ner och åt min frukost lite snabbt. Jag gjorde mig i ordning och vi skulle äntligen åka.

Jag såg lite oroat på något som jag trodde skulle likna en hund. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra och jag ångrade att jag inte tagit med mig katanan men just när jag började bli orolig såg jag en tjej komma ut på andra sidan skogen. Jag kände igen henne om jag mindes rätt hade jag sätt henne på några av alla middagar men jag kunde inte placera henne men hon kände tydligen igen mig
"hai" sa jag och log lite lätt och bestämde mig för att det va artigast att hälsa "konnishima" sa jag och bugade och log vänligt mot henne "jag är ledsen men jag minns inte vem du är?" sa jag försiktigt och hoppades hon inte skulle bli sur men jag hade alltid umgåts med Draco på middagarna och vi hade aldrig brytt oss särskilt mycket om de andra

Jag stirrade på henne, då hon bugade för mig och sa något som jag antog skulle vara en hälsning.
Jag hade helt tappat talförmågan, tjejen verkad komma från en helt annan kultur.
Lanc började morra och jag tog tag i hans halsband och lugnade ner honom.
- Lugna dej Lanc hon är en vän, sa jag lugnande till honom, ja jag antog att hon var en vän.
Jag såg upp på henne och log.
- Jag heter Roxanne Wilder, sa jag och räckte fram handen.
- Detta är Lanc, han är en australiensk vildhund, han skulle nog vilja nosa på dej så att han känner igen din doft, sa jag vänligt till den märkliga flickan.

Jag log mot Roxanne, jag kände igen hennes namn och om jag minns rätt så var hennes far från Australien
"trevligt att träffas" sa jag och tog hennes han och log och såg på hunden och satte mig ner på huk och sträckte fram handen och hunden nosade på mig och jag klappade han lätt på huvudet
"jag har aldrig sätt någon sådan hund är de vanliga i Australien?" frågade jag och la huvudet på sned

- Jo de är de, de kallas för Dingo, men det är inte vanligt att de är tama, jag fick honom när han var en valp, han heter egentligen Lancelott men jag kallar honom för Lanc, sa jag leende.
- Bor du här i närheten?, sajag förvånat.
- Jag visste inte att det bodde några trollkarlar här, vår herrgård ligger så öde, sa jag leende till henne.

Jag log "han är söt och jag har aldrig sätt någon sådan förut. Bodde du i Australien när du fick honom för jag antar att du inte hämtade honom på en kennel?" sa jag och log svagt mot dem och la huvudet sedan på sned
"jag bor en bit ditåt, jag vet inte roligt hur långt, jag har nämligen aldrig gått här förut. Mina föräldrar bökar lite och är rädd att jag ska försvinna" skrattade jag och log LOT henne "jag visste inte att du bodde här heller? Precis som ditt hus så ligger vårt ganska öde. Men vad gör du här?" frågade jag vänligt och klappade Lance som verkade accepterat mig

- Jag har aldrig bott i Australien, men brukar vara där på sommrarna.
Jag fick honom av min farfar, det är hans herrgård med som vi ärvt och flyttat hit, sa jag förklarande och log mot Lanc.
- Nej, farfar hittade honom i skogen, hans familj hade dött så vi tog hand om honom, sa jag och kramade om Lanc.
Jag skrattade gott.
- Ja föräldrar brukar vara lite oroliga av sig, jag bor precis här i närheten, fast ditåt, sa jag och pekade och log mot henne.
- Lanc verkar gilla dej, sa jag leende.
- Jo, jag tog ut Lanc på en promenad, mamma och pappa jobbar och jag behövde få nått att göra.
Vi ska till Diagongränden i morgon, jag fick brevet, sa jag leende.
- Fick du det med, du är väll 11, som jag?, sa jag undrande och visste inte om jag hade rätt.

"det verkar vara ett spännande land" sa jag och log "jag bodde i Japan när jag var liten och vi flyttade hit när jag fyllde 8" sa jag och log och tänkte på mitt andra hemland och log lätt "det var tur att han blev hittad och ja han verkar gilla mig och det är jag glad för, jag skulle inte vilja möta honom när han är arg" skrattade jag lätt och nickade sedan "ja de är alltid så nojiga, enda sedan jag blev kidnappad i Japan av några lägre magiker. Det var därför vi flyttade hit och trotts att det aldrig hänt något nojar de fortfarande" sa jag med en axelryckning och log lite och tittade åt hållet hon pekat och nickade
"jag förstår vad du menar, det är tråkig att vara hemma själv" sa jag och nickade sedan "ja jag fick brevet i morse och jag ska me till Diagongränden i morgon. Jag har jätte orolig för att inte få det, jag visste inte om de tog i mot elever som kommer från andra länder" sa jag med en axelryckning och funderade sedan en stund "du kan få följa med hem till mo en stund om du vill?" sa jag försiktigt och fingrade på klädnaden

- Jo det är väll ett spännande land, våran släckt alltså på farsidan stammar därifrån, vi är den enda renblodiga släkten där.
Men far flyttade till England där han mötte mor och hon härstammar från familjen Black, sa jag och redogjorde för min släckts historia och log.
Jag såg förvånat på henne.
- Blev du kidnappad?, varför?, sa jag nyfiket och såg på henne och log sedan.
- Skönt att höra att du också fick brevet, då kanske vi ses i Diagongränden, sa jag leende till henne.
- Jag följer gärna med, går det bra om Lanc följer med?, sa jag undrande och satte på honom kopplet.
Och föresten kan jag låna en uggla hos er så jag kan skicka ett brev till mamma och pappa så de vet var jag är?, sa jag ivrigt och såg glatt på henne.