Dominique & Vampyren

Tyvärr hinner jag (troligen) inte skriva mer idag. Sorry. Men jag var med Ann idag och vi bakade! Yummy!

ok....
...så....var kakan god då? mmrg!!
du har väl sparat lite till mig???

Kapitel 3. En trollformel

Victorya var först med att kasta en förtrollning.
-Lamslå! Ropade Victorya och ett rött ljussken sköt ut ur staven och träffade Amycus.
-Hallå! Utbrast Amycus. Det där är orättvist. Jag stod faktiskt och pratade med flickan här, sa Amycus och nickade kort mot Lily.
De tre vännerna brydde sig inte om honom.
-Jag går till professor McGonagall och meddelar att vi har hittat en dödsätare, sa Dominique.
-Så gör vi. Jag och Victorya stannar här och vaktar Amycus, sa Lily.

Dominique sprang ner till professor McGonagalls kontor och knackade på.
-Vem är det? Hördes professor McGonagalls röst inifrån.
-Det är Dominique. Jag har en väldigt viktig sak att berätta.
-Jaha, då så. Stig på.
Dörren öppnades men det var ingen som hade öppnat den. Den öppnades av sig själv helt enkelt.
-Sätt dig, sa McGonagall.
Dominique satte sig.
-Nå? Vad är det som är så viktigt? Frågade McGongall.
-Jo, professor Hoochs lektion slutade ju tidigare idag eftersom vi hade sett dementorer. Och... Dominique tog en paus. Och nu har jag, Lily och Victorya hittat en dödsätare i slottet.
McGonagall såg förvånad och rädd ut.
-Vem av dödsätarna var det?
-Amycus, Amycus Carrow, svarade Dominique.
McGongall satte trollstaven mot halsen och sa en trollformel som Dominique inte kände igen. Troligen var meningen med trollformeln att ens röst skulle bli stark och hög som om man pratade i en megafon.
-Alla elever och lärare måste genast samlas i stora salen, sa McGonagall.
Redan någon minut senare hörde man en massa steg i korridoren.
-Kom, miss Weasley, sa McGonagall.
Dominique och McGonagall gick med snabba steg bort till stora salen.
-Men rektorn? Victorya och Lily står uppe i vårt sällskapsrum med Carrow! Vad ska vi göra? Frågade Dominique.
-Gör de? Då så, vi får gå dit och hämta de antar jag, sa McGonagall.
De sprang upp för trapporna och var snart framme vid porträttet av den tjocka damen.
-Lakritstrollet, sa McGonagall snabbt.
Den tjocka damen svängde åt sidan och McGonagall och Dominique gick in.
Inne i rummet stod Victorya och Lily med trollstavarna beredda.
-Amycus. Och var får dig att vilja komma hit och hälsa på då?
-Han har återvänt Minerva. Mörkrets herre har återvänt för att ta tillbaks allt! Sa Amycus.
Amycus var fortfarande fast av kroppslåsningsbesvärjelsen och kunde inte röra på sig.
-Vi tar med honom till stora salen, konstaterade McGongall.
Victorya och Lily fick fösa ner Amycus till stora salen.

åh nej!




förlåt

Ska jag skriva klart denna ff? Det är ju knappt nån som läser..!

Vad tycker ni?

Aja, här kommer ett kapitel iaf.

Kapitel 4.

De var strax nere i stora salen. Där inne satt redan alla elever.
McGonagall gick upp till den lilla scenen som lärarbordet stod på.
Hon började prata.
-Kära elever. Ni undrar säkert varför vi samlats här? McGonagall tog en paus och eleverna nickade.
-Det är så att på madam Hoochs lektion idag så såg dem dementorer. Nu har även tre elever från Gryffindor hittat en dödsätare. Ta hit honom flickor.
Dominique, Lily och Victorya föste upp Amycus.
-Här ser ni en av mörkrets herres "medhjälpare", Amycus Carrow.

den är jättebra,jag tycker att du ska fortsätta att skriva på den..längtar tills det kommer nytt

Tack så mycket.
Här kommer fortsättningen på kapitel 4.

Kroppslåsningsförbannelsen hade slutat verka och han kunde nu röra sig fritt.
-Ni har fångat mig, medgav Amycus. Men jag är endast en av alla dödsätare som finns här på slottet.
-Var inte rädda elever. Ikväll så ska alla sova i stora salen. Ingen får gå någonstans utan att få sällskap av en lärare, sa McGonagall.

-Titta er noga omkring. Ser ni nån ni känner som saknas? I sådana fall, vilken otur för er, sa Amycus. Och med de orden sagda förvandlade han sig till en liten hermelin och sprang där i från.
Dominique tittade sig noga omkring. Hon kunde inte se Victoire någonstans! Hon fick panik. Var kunde hon vara?
-McGonagall, McGonagall, sa Dominique.
-Inte nu, miss Weasley, sa McGonagall.
-Men, men... VICTOIRE ÄR BORTA! Flög det ur Dominique.
Medan Dominique stod där och snyftade märkte flera andra elever att syskon och vänner saknades.
-Va? Är Victoire borta? Frågade McGonagall.
-Ja, och flera andra också, svarade Dominique.
-Elever, elever. Lugna er. Vi ska genast leta reda på dem försvunna eleverna, sa McGonagall. Professor Snigelhorn, ni letar nere i fängelsehålorna och ert klassrum. Flitwick, ni letar igenom ert klassrum och Rawenclaws uppehållsrum. Professor Sprout, ni letar i Hufflepuffs uppehållsrum och i växthusen. Hagrid, du... Har någon sett Hagrid?
Elever och lärare skakade på huvudet.
-Filch? Kan du leta rätt på Hagrid?
Filch nickade.
-Övriga lärare kan sprida ut sig och leta lite överallt, sa McGonagall. Prefekter, följ era elever till sovsalarna så får dem byta om till pyjamas och sedan kommer ni ner hit igen. Upfattat?
Alla nickade.

jättebra,fortsätt

Kapitel 5. En elev hittas död...

Dominique följde efter dem andra eleverna upp till uppehållsrummet. Hon bytte om till pyjamas och sedan satte hon sig i en av sofforna i sällskapsrummet.
-Det var ju inte specielt kul det här... sa Victorya tyst till Lily och Dominique.
-Nä, det är det inte, instämde Lily.
Lily och Victorya fortsatte prata en stund till.

Dominique verkade aldelles borta. Hon var i sin egen lilla värld.
-Hallå. Dominique! Ropade Lily och viftade med handen framför ansiktet på Dominique.
-Jaa, vad är det? Frågade Dominique lite irriterat.
-Hörde du inte var McGonmgall sa? Frågade Victorya.
-Nej, det gjorde jag inte. Vad sa hon? Dominique lät genast intresserad.
Innan Lily och Victorya hann svara sa någon att det var dags att gå ner till stora salen igen.
På vägen ner så fortsatte Dominique, Lily och Victorya att prata.
-Men vad sa hon då? Frågade Dominique igen.
-Hon sa, Victorya tog ett djupt andetag, att en elev hade hittats död...
Dominique såg helt “paff” ut.
Tänk om det var Victoire?,tänkte Dominique.
Väl nere i stora salen meddelade McGonagall vem det var som hittats död. Det var Daisy Bell. Daisy hade dock inga föräldrar och bodde på ett barnhem där ingen tyckt om henne särskilt mycket. Men många av hennes kamrater i Rawenclaw var mycket sorgsna.

Natten i stora salen gick fort och vid frukostbordet dagen där på så ställde sig McGonagall upp för att prata.
-Kära elever. Inga dödsätare hittades i slottet. Så ni kan nu gå runt hur mycket ni vill. Eller nästan i alla fall. När ni ska till lektionerna i spådomskont och örtlära måste lärare eller prefekt följa med.
Sist men inte minst vill jag säga att de flesta eleverna som försvunnit hittades men några saknas fortfarande. T.ex. Doris Johnson, Philip Beuty, Victoire Wealey och John Flink.
Dominiques hjärta slutade slå en kort sekund.
Det har inte hittat henne!, tänkte Dominique oroligt.

ooooh,det är sådanahära berättelser som jag älskar att läsa