En ung dödsätares resa

Superduperbra!!!

JÄTTEBRA! Kan inte bli bättre!

Längtar!

Kapitel 31.

1 vecka senare

Magin jag sätt under de senaste dagarna var långt ifrån den som mamma visat mig hemma i lägenheten. Den var inte på något sätt lika häftig, snarare skräckinjagande.
“ Har du packat.” Döda fågeln slog upp den lilla dörren till vindsrummet jag blivit tilldelad. Hon lutade sig ointresserat mot väggen med blicken som alltid avslöjade att hon inte var ett dugg intresserad av att veta om jag packat eller inte.
“ Nä” muttrade jag och trummade buttert med fingrarna mot kudden. “ du gav mig aldrig något att packa i “
“ Men så synd, fixa det då!” Snäste hon och smällde igen dörren.
Jag suckade surt och reste mig upp från sängen.
“ Dumma fågel “
Dörren öppnades igen.
“ Kallar du mig det en gång till lilla barn” hennes ögon blixtrade och hon höjde sin krokiga trollstav. “ Jag heter BELLA och det är vad du ska kalla mig!”
Jag log snabbt mot henne.
“ Okej, döda fågeln” En ljusblixt for genom det lilla rummet och den vanliga smärtan började rycka i mig. Jag knep ihop ögonen och spände mig. Jag hade nästan lärt mig att kontrollera kramperna, eller kanske hade jag vant mig vid dem istället. Smärtan klingade av och jag öppnade ögonen igen.
Jag la mig utmattad ner på sängen och stirrade upp i taket utan att säga ett ord.
“ Vi åker om en timme, se till att ha allt klart “
Jag kastade en blick på Fågeln.
“ Kan du inte bara…. vara snäll någon gång?” Viskade jag
Fågelns ögon smalnade.
“ Snälla? Mamma skulle ha velat att du… tog hand om mig?”
Fågeln blinkade till och sänkte axlarna.
“ Hon sa en gång, för länge sedan… Att om hon någon gång fick en dotter, skulle jag vara dess gudmor…” Hon såg upp och rätade på sig. “ Men saker och ting har förändrats sedan dess”
Jag rynkade pannan.
“ Som vadå?”
“ Ja, som att Saffi är DÖD”
“ Tack vare dig ja, och nu ÄR du ju som min mamma, eller hur? Kan du inte bete dig som det då också? Och vara snäll, som mamma?”
“ Ledsen att göra dig besviken, lilla barn, men jag är faktiskt inte som Saffi, långt ifrån”
Jag satte mig upp på sängen och log blekt mot henne.
“ Men du kan bli, och JAG heter faktiskt Amanda”
Döda fågeln såg tveksamt på mig och skakade långsamt på huvudet. Jag log bredare mot henne och hennes läppar formade en grimas som skulle kunna tolkas som ett leende

Jättebra!!!

Superbra

OMG

Har sträckläst hela din ff, älskar den!!

Läs gärna min ff: https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=48275

Å äntligen! Jag har längtat, och nu kom det! Jag är så glad! Och du är superduperbra påg att skriva, nej vänta, förolämpade jag dig nu? Den är ju till och med bättre än TARTYAWAZHANG! Hur kunde jag såga att den var superduperbra?

Super