Everything has change [SV]

Förlåt för så himla sen uppdatering! Jag undrar om jag ens har någon läsare kvar. Om någon läser det här så är jag oändligt tacksam och jag hoppas att du gillar kapitlet som kommer nu.

Kapitel 35
Harrys perspektiv
Hennes röda hår flög i vinden och för ett ögonblick var det allt i Harrys synfält. Sekunden efter att brandgula och orange gnistor lyste upp salen föll Ginnys lealösa kropp mot marken.
Det kändes som om Harry hade fått ett slag i magen av en knytnäve gjord av stål.
"Snälla, inte henne, inte Ginny" var allt han kunde tänka, innan benen tog över och sprang mot hans före detta flickvän.
Hon hade ett sår i pannan och blodet från det rann ner i hennes redan röda hår. Hennes läpp hade spruckit så att hon hade röda stripor av blod på läppen, och hon hade ett sår i tröjan.
Harry tvekade inte för en sekund, utan lyfte genast upp henne i famnen och sprang mot sjukhusflygeln.
Madame Pomfrey såg bekymrat på Ginny på Harrys axel, men Harry brydde sig inte. Det måste gå att rädda henne.
- Lägg henne på sängen till höger där borta, sade hon medan hon pekade med tummen över axeln i riktning mot sängen som skulle bli Ginnys.
Harry lade henne på sängen och tittade på medan Madame Pomfrey baddade Ginnys panna och studerade såret närmare. Sedan viftade hon med sin stav lite förstrött och Harry antog att det var ett av hennes magitrick för att läka patienterna snabbare.
- Kommer hon att klara sig? Harrys röst var ängslig och orolig.
- Ja Potter, det är mycket troligt. Om du hade kommit lite senare hade jag inte varit så säker på den saken. Det är ett svårt sår du ser där och slaget mot bakhuvudet skulle döda henne om det inte vore för magi...
Harry andades ut. Han märkte att hans axlar var höjda nästan ändå upp till huvudet, så han sänkte dem och kände sug genast mycket bättre. Så många gånger som han hållit på att förlora Ginny, och hon hade alltid klarat sig. Hon var så stark, och det var Harry oändligt tacksam för.
Det knackade på dörren. In kom Professor McGonagall, åtföljd av Horace Snigelhorn, som fortsatt med att studera och undervisa i trolldryckskonst på Hogwarts efter kriget mot Voldemort och dödsätarna.
De båda hjälptes åt att bära en kropp mellan sig. Harry hann inte se vem det var, för Ginny gav ifrån sig ett svagt jämrande så fort ansiktet blev synligt och Harrys uppmärksamhet vändes genast mot henne.
Men Ginny var inte vid medvetande, hon hade inte ens märkt att någon hade flyttat på henne från Stora salen och hit.
Professor McGonagall och Flitwick hade inte lagt märke till honom än. Han gömde sig bakom en säng och hoppades för allt i världen att de inte skulle få syn på honom.
- ...varit så konstig mot Potter på sistone. Jodå, det har vi allt lagt märke till. Jag undrar om inte...
Professor McGonagall sänkte rösten så att bara Professor Flitwick kunde höra vad hon hade att säga härnäst. Vem pratade de om? Någon som betett sig konstigt mot honom... Men det kunde väl inte vara...?
Madame Pomfrey kom med kvicka steg mot de båda professorerna.
- Mr Thomas behöver vila, jag har andra patienter att ta hand om, om ni skulle vara så vänliga och lägga honom på sängen där borta...
Mr Thomas? Dean?
Harry förstod inte mycket av det här.
De båda professorerna försvann snart ut genom den enorma ekdörren, och bara någon minut efter det kvävde Madame Pomfrey också en gäspning och gav sig av till sitt rum.
Harry reste sig upp och gick fram till Ginny. Hon såg så fridfull ut när hon sov. Harry strök bort en slinga av hennes hår och önskade dystert att hon var hans igen, att allt skulle vara som vanligt igen.
Sedan gav sig också Harry iväg för att sova i sin himmelsäng i Gryffindorpojkarnas sovsal.


Om ni undrar varför det var en Snape och Hagrid-smiley här förut så var det för att jag råkade trycka på de knapparna när jag redigerade kapitlet på mobilen

Superbra!

Naw tack så himla mycket ❤️❤️❤️❤️ Hedwig96tågibergslagen

OMAGAHHSÅÄTTE MEGA ROWLONGS MEGA ROWLINGS AMAZIIIN BRA SÅÅ AZZZUUUM! Klart jag ännu läser!!

OMR AWESOMEEEEEE!!!! Älskar deeet!

Lolly!!GinnyWeaslyy NI FATTAR INTE HUR JÄKLA GLAD JAG BLIR AV ERA KOMMENTARER ❤️❤️❤️❤️

Jag har inte uppdaterat på jättelänge och jag ska försöka uppdatera men det har helt enkelt varit mycket för mig på senaste tiden och det har inte blivit av att jag skrivit något.
Ibland har det känts som om jag tvingar mig själv att skriva, och det är inte så kul att skriva som det var innan. Men, som jag sagt ska jag försöka skriva färdigt, för om någon gillar att läsa ska de få slutet. Uppdaterar säkert snart! ❤️❤️

Mer? ♥

Skriv mer

Kul att veta att ni är kvar! Kanske fortsätter om et´t tag, just nu har jag ganska mycket att göra o så. Sluta inte bevaka iaf, det kommer mer.... någon gång....