En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Rose, rose, rose nu har du allt ställt till det för dig btw ta scorp om du måste välja super kapitel!!!

Awsome!

Kapitel 49
Rose
Jag vankar fram och tillbaka. Försöker förstå vad det är som är fel. Någonting är det. Jag vet bara inte vad. Jag suckar och tittar på Sarah som sitter och läser en bok. Jag suckar igen.
- Jag antar att du försöker få mig att fråga vad det är som har hänt, så, vad är det som har hänt? frågar hon och slår igen sin bok.
Jag drar handen genom håret.
- Jag har gjort något...dumt...igen... med Scorpius, erkänner jag.
Någon förklaring behövs inte. Sarah fattar med en gång. Hennes blåa ögon spärras upp och jag kan se hur chockad hon är.
- Igen? Jag trodde... Jag menar, Adrian, säger Sarah.
Jag nickar sakta.
- Adrian och jag är fortfarande tillsammans men det bara hände och allt känns annorlunda, säger jag.
Sarah himlar med ögonen.
- Så klart de känns annorlunda, säger hon.
Jag skakar snabbt på huvudet.
- Inte annorlunda så, utan när jag hade varit otrogen mot Scorpius så mådde jag så himla dåligt, ja du kommer säkert ihåg, men nu när jag har varit otrogen mot Adrian, jag mår inte lika dåligt, säger jag.
Sarah tittar på mig som om jag vore knäpp.
- Så du säger alltså att du inte har dåligt samvete över att du har varit otrogen mot Adrian? undrar hon sakta.
Jag tänker efter en stund men nickar sen. Sarah suckar och skakar på huvudet.
- Jag förstår inte hur du kan ta det här med sådan ro. Du har varit otrogen, igen! Ser du inget fel med det? frågar hon.
Jag lägger armarna i kors och tittar på henne. En stirrartävling startar och ingen av oss vill erkänna sig besegrad. Hon tittar på mig med besvikenhet och jag vet inte riktigt vad min blick utstrålar. Till slut ger jag upp. Jag suckar och sätter mig ner på soffans armstöd.
- Du har rätt, säger jag.
- Du kanske är i chock. Det känns nog mer annorlunda efter att du berättat för Adrian, för du ska väl berätta för Adrian? frågar hon.
- Jag antar att jag måste, säger jag och ställer mig upp igen.
Utan att säga ett till ord lämnar jag uppehållsrummet. Med mina armar tätt in till min kropp och med mina händer knutna går jag fram i korridorerna. Hälsar på de som passerar mig och försöker låtsas som om ingenting är fel. Adrian sitter och läser på vår vanliga bänk. Han ser mig inte komma.
- Adrian? säger jag.
Han hoppar till.
- Åh, Rose, hej. Jag var så inne i min bok att jag inte märkte dig, säger Adrian och lägger ett bokmärke för att markera vart han var, innan jag störde hans läsning, och slår sen igen boken.
Jag nickar. Adrian tittar frågande på mig och jag märker att jag bara står framför honom. Jag sätter mig ner bredvid honom på bänken och han ger mig en puss på kinden. Jag biter mig i läppen och kramar hans hand.
- Jag måste berätta någonting för dig, säger jag.
Adrian nickar och jag tar ett djupt andetag.
- Igår när jag hade hjälpt Scorpius med hans läxor, lät jag honom följa mig till porträttet. När vi var framme så hände det någonting, säger jag.
- Ni kysstes, säger Adrian sakta.
Jag tittar generat ner på våra händer.
- Det var lite mer än så. Vi... hade sex, säger jag och min röst är svag och skakig.
Mina ord får Adrian att blinka till och dra tillbaka sin hand. Jag biter ihop, sväljer tungt. Väntar på smällen. Men det är tyst. Adrian ger ifrån sig ett litet skratt.
- Du ser livrädd ut, säger han och stryker min kind.
- Är du inte arg? frågar jag.
Adrian skakar på huvudet.
- Du gjorde ett misstag. Varför skulle jag vara arg för det? Alla gör vi misstag, säger han och rycker på axlarna.
Jag känner mig förvirrad.
- Men, det här är inte rätt. Det stämmer inte, säger jag och ställer mig upp.
Adrian tittar upp på mig med sina blåa ögon.
- Du ska inte ta det här med en axelryckning. Du ska skrika på mig. Du ska säga att du aldrig mer vill se mig. Även fälla en tår eller två! Jag har varit otrogen Adrian och du bryr dig inte. Nu börjar jag undra ifall du är kär i mig överhuvudtaget, säger jag och gestikulerar med min händer.
Han harklar sig och gnider sig på halsen. Då förstår jag. Allting ser plötsligt väldigt klart ut. Jag börjar skratta.
- Du är inte kär i mig. Och jag är inte kär i dig. Vi är inte kära i varandra. Det är därför du tar det här med sådan ro och det är därför jag inte har dåligt samvete över vad jag har gjort. Vi är inte kära i varandra, säger jag mellan skrattsalvorna.
Det känns som om något tungt har lyft från mig och jag undrar ifall jag kommer börja sväva snart, för jag känner mig lätt som en fjäder.
- Nu är du löjlig Rose. Självklart är vi kära i varandra, säger Adrian.
- Adrian snälla, om du vore kär i mig så skulle du inte vara kvar här. Du skulle ha stormat iväg, säger jag och vänder ryggen till.
Men innan jag går kommer jag på en sak.
- Om du nu inte är kär i mig, varför är du då tillsammans med mig? frågar jag.
Han tiger som muren.
- Är det på grund av att jag ser bra ut? Är det för att du ville utnyttja mig till sex? Eller har det med mina föräldrar att göra? frågar jag.
När jag nämner mina föräldrar blinkar Adrian till och jag vet att jag har hittat orsaken.
- Så, vad hade du planerat? Att vi skulle gifta oss och att dina svärföräldrar skulle bli två av, som du kallade dem, magivärldens modigaste personer? frågar jag.
Adrian suckar och nickar erkännande. Jag skakar på huvudet och ger honom en örfil.
- Vi är så över Adrian, säger jag och går iväg.

Sarah
Idag är det en bra dag. Jag känner det. Jag drar hårborsten genom håret och med vana händer flätar jag sen håret. Jag knyter slipsen och knyter skorna.
- Vad fin du är, säger Lily.
Jag vrider på huvudet. Hon står i dörren. Jag ler och tittar mig i spegeln. Trots att jag har på mig en skoluniform som består av en vit skjorta, en svart kjol och en svart cardigan med gryffindor emblemet på, så är jag faktiskt fin.
- Tack. Ville du något speciellt? frågar jag och ler.
- Kan du hjälpa mig med mitt hår? Jag är jättedålig på det, erkänner hon.
Jag nickar och vinkar in henne. Lily sätter sig på min koffert och jag ställer mig bakom henne. Jag drar borsten genom hennes hår.
- Du kommer se vacker ut när du gifter dig, säger Lily efter en stund.
Jag skrattar.
- Tror du det? frågar jag.
- Ja. Jag är gärna din tärna. Jag ska faktiskt vara tärna på Victorias bröllop. Jag och alla tjejkusiner. Du kommer på bröllopet va? undrar hon och tittar på mig.
Jag nickar.
- Med Albus? undrar Lily sakta.
Jag stannar upp för en stund.
- Självklart, säger jag och börjar fläta hennes hår i två stycken perfekta flätor.
Ett par minuter senare så är jag färdig och Lily tittar sig glatt i spegeln.
- Tack! Jag är så glad över att du är en i familjen, säger hon och kramar om mig innan hon skyndar iväg.
Jag ler och lägger ner min borste innan jag också lämnar sovsalen. Rose står och pratar med James. De har en ivrig diskussion. Lily står bredvid dem.
- Jag såg den James! säger hon.
- Är du helt säker? Den brukar inte synas så här tidigt, säger James och ser lite eftertänksam ut.
- Jag är hundra procent säker. Det är dags, säger Rose.
Lily spricker upp i ett brett leende och börjar göra någon sorts glädjedans. Rose får syn på mig. Hon skyndar fram till mig.
- Det är dags Sarah! säger hon.
Jag förstår ingenting. Rose märker det och rodnar lite lätt.
- Varje vinter kommer den ovanliga vitkråkan och bygger bo i skogen bredvid Hagrid hus. Den lägger ägg i boet men försvinner sen. Äggen ligger kvar och kläcks inte förrän på våren. Vitkråkan kommer tillbaka innan kläckningen sker och flyger sedan iväg med sina fågelungar. Detta är alltid om kvällen och vi har inte missat en kläckning på flera år, säger hon.
- Så ni ska ut och fågelskåda i astronomitornet? frågar jag.
Rose skakar på huvudet.
- Nej, vi ska ut och campa! Vi brukar alltid campa i närheten av trädet där äggen ligger så att vi inte missar kläckningen, säger hon.
Jag skrattar lite åt min kompis glädje. Det här är verkligen konstigt.
- Ni får ha det så trevligt antar jag, säger jag.
- Vad pratar du om? Du ska ju följa med, säger Rose.
Mina läppar formas till ett o. Lily spricker upp i ännu ett glatt leende medan James ser ut att ha tappat luften.
- Det är inget att diskutera. Dessutom tror jag att Albus inte skulle låta dig missa det här. Millie ska också med, säger Rose och tittar på James.
Hennes kusin öppnar munnen för att klaga men hon håller upp en hand.
- Det är inget att diskutera. Det är dags att Sarah och Millie blir en del av familjen på riktigt. Och vilket sätt är bättre än att campa? frågar Rose och ser lika glad ut som Lily.
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara.
- Åh jag kan komma på flera olika sätt att bli en del av familjen och ingen av dem innebär sova ute i skogen omringad av myggor, säger jag lite surmulet.
Rose skrattar.
- Det kommer bli roligt. Lily, vi måste plocka fram campingutustningen och meddela Albus. James, du går med en gång och pratar med Millie. Ta inte ett nej som svar, beordrar Rose.
Sen försvinner hon och Lily upp för trappan och lämnar mig och James ensamma. Han säger ingenting och ger mig inte så mycket som en blick utan går bara iväg. Ja, det här kommer verkligen bli en bra dag.

Braaaaaaaaaaaaa!

Såååå braa! ♥

AWESOME!!!

Superbra!

I LOVE IT!! (like always, but anyway )
Och nu har de gjort slut i alla fall ^^

Jag har två saker att säga:
1. Det var ett awsome kapitel

2. BRA ROSE, DU GJORDE DET ENDA RÄTTA!

AWESOME KAPITEL!!!!