Årskurs fem, med lite trevliga överaskningar.

Jag log stort "visst är det, det är nästan lite som att sväva på moln och jag känner mig ja, männsklig" skrattade jag roat och nickade sedan "jag räknade med att du ville hjälpa till och oroa dig inte jag lär få kvarsittning jag med, efter den uppsatsen" flinade jag

- Hon dubblar väll på min straff antar jag, skrev inget snällt jag heller.
Men hon sa ja att man inte fick ljuga, och det gjorde jag inte heller, sa jag flinande åt henne.
Umbridge öppnade dörren och vi klev in och satte oss.
- Alla uppstser läggs på min kateder, jag rättar dem och ni får tillbaka dem nästa lektion, sa hon och jag la fram min och väntade på att lektionen skulle börja.

Jag såg på Umbridge och la fram uppsatsen och satte mi sen bredvid Draco och log. Jag såg på Umbridge och väntade på att hon skulle börja prata

- Idag ska vi läsaandra kapitlet i boken, ni kan lägga undan era stavar och inget prat tack, sa hon med sin gälla irreterande röst.

Jag stirrade surt på henne och hade lust att elda upp hennes hår men jag började uttråkat läsa boken, men hur långsamt jag än läste gick det fortare än för de andra. Dumma vampyr gåvor. Jag stirrade ner i boken

Jag suckade och tog upp boken, den var tråkig och kass.
Hur hade hon tänkt att vi skulle lära oss något på det här?
När jag hade läst klart kapitlett la jag ner boken med en smäll och såg surt upp på Umbridge.
- Ja, miss Forest något du ville?, sa hon lent.
- Jag har läst klart kapittlet, sa jag surt.
- Så bra, vadsäger Karl om övandet utav försvarsmagi?
- Han säger att det inte finns något som heter försvarsmagi eftersom att försvaret sker automatiskt när vi biffinner oss i den situationen.
Men jag håller inte med, avslutade jag redogörelsen.
- Miss Forest, när du svarar på en fråga ska du stå upp vid din plats, du ska svara mig ja eller nej professorn.
Och det boken och jag säger är sanning, och ingen bryr sig om dina personliga åsikter.
Förstått?, sa hon lent.
- Ja, professorn, mumlade jag.
- Stå upp när du tilltalar mig, eller vill du åka på ännu en straffkomendering?, sa hon ilsket.
- Nej, professorn, sa jag och stod upp och satte mig sedan åter.
- Så, återgå till era böcker, läser ni klart kapittlet läs om det, sa hon och såg ut över klassen.

Jag såg på Alex och log svagt mot henne, jag hade med fått nog, men vad skulle jag göra? Jag la ner boken och stirrade på Umbridge
"vill du något fröken Kuran?" frågade hon vänligt
"jag har läst kapitlet fem gånger redan och jag lärde mig inget första gången, professorn" sa jag och ställde mig surt upp
"då har du inte läst ordentligt" sa hon bestämt
"jo det har jag, den här boken är värdelös" sa jag surt
"det är ministeriets bok, kritiserar du ministeriet?" frågade hon gällt
"ja jag kritisterar ert ministerie" sa jag vasst och hon så oförstående på mig
"kvarsittning" skrek hon och jag blängde på henne och log sen elakt
"som du vill" sa jag och frammanade ett mörkt moln och försvann sen ut ur klassrummet och landade utanför. Jag andades häftigt, det krävdes mycke för att framkalla mörkretsmoln och försvinna i det. Jag lämnade korridoren och gick till biblioteket. Jag visste att jag skulle råka illa ut men jag orkade verkligen inte med henne

Jag såg Cara försvinna och för att dölja hennes märkliga försvinnande eftersom man inte kunde transferera sig inom Hogwarts murar, grävde jag i min väska och hittade strax vad jag sökte.
Mörkerpulver, jag släppte ut det och strax blev allt kolmörkt.
Sedna släppte jag ut ett par fyverkerier som jag hade ingen aning om hur de fungerade eftersom jag hade fått dem utam tvillingarna och de hade inte berättat hur det funka.
Strex fylldes hela det mörka rummet med explosioner och skrik, eleverna sprang omkring och Umbridga skrek gällt för att återfå lugnet.
Snart försvann mörkret och hon såg sig om.
- Vem, vem?, startade det, vad är miss Kuran?, jag vet nog att det var hon, sa hon silkeslent och hotfullt och jag såg på henne.
- Nej, det var jag professorn, sa jag och ställde mig upp jag tänkte inte låta Cara åka dit på det jag hade gjort.
- Så miss Forest en veckas straffkommendering och du kan hälsa miss Kuran att hon kan göra dig sällskap.
På måndag på mitt kontor fram till fredag, förstått?, sa hon ilsket och det ringde ut så jag sket i att svara henne.

Jag tog ner en bok och satte mig trött ner i fåtöljen, jag borde inte göra sånt här, när jag inte var van. Jag började läsa boken men somnade snart

- Vart tog Cara vägen?, sa Draco och jag lyssnade.
- I biblioteket, vi går dit, sa jag och vi styrde stegen dit.