Life - Lupple & Medi PRS

Han kröp ner under täcket och såg på henne.
"Vad ska du göra när jag sover? Reta inte upp Gabriel är du snäll. " Bad han och gäspade och såg trött på henne.

Försiktigt så bäddade Mi ned honom och log mjukt. " Jag har inte bestämt mig ännu." Viskade hon för att sedan fnissa. " Åh varför skulle jag göra något sådant? Jag är inte speciellt retsam." Viskade hon lekfullt och smekte hans kind. "Sov Ethan, sov och dröm underbara drömmar." Viskade hon mjukt.

Han somnade kort efter en stund och rullade över på sidan.
Han drog ihop sig och suckade tungt i sömnen.

Olivia hade vaknat till och satte sig upp. Vad hade väckt henne? Försiktigt smög hon ner och såg på Gabriel.
"Gabriel?"

De flesta hade gått iväg till sitt och somnat, de som kunde sova. Han själv satt kvar i det rena köket- i mörkret och tänkte. Så när någon- hon sa hans namn så ryckte han till. Han hade tänkt noga och länge. Han såg förvirrat på henne. "Olivia?" Frågade han frågande och stirrade åt det hållet han hade hört henne och då såg han henne.

"Varför sitter du här i mörkret?" Hon tände, gick fram och hämtade ett glas med vatten.
"Jag är så oroad för imorgon. Det verkar bara obehagligt allt." Hon drack några klunkar innan hon satte sig vid hans sida.

Han såg på henne med ett snett leende. "Jag tänker." Förklarade han men log sedan svagt. "Vad skulle vara obehagligt?" Frågade han och såg på henne med oroad min.

"Jag vet inte. Det känns som något skulle gå fel. Jag vet inte hur jag ska säga det." Hon lade huvudet på sned och lutade huvudet mot hans axel.
"Men jag vet inte ens hur man ska göra. Jag är livrädd."

Han såg på henne, med ett medlidsamt ansiktsuttryck. "Det är ett möte, hur tror du att du ska bete dig?" Frågade han mjukt. Han gillade hennes närhet men de borde inte. Han visste att han borde säga något- men var nu rätt tillfälle? Han svalde hårt och flyttade varsamt undan hennes huvud och flyttade sedan sin stol en bit ifrån henne. "Vi behöver som sagt prata, om.. mer saker." Viskade han.

"Jag vet inte. Ska jag vara arg, glad eller ledsen? Ska jag bjuda på mat eller vad?" Hon såg ner och satte händerna för ansiktet.
"Jag var inte beredd på detta."

Gabriel såg på henne med ett mjukt leende. " Det beror på ämnet, låtsas som att det bara är mig du pratar med. "Föreslog han för att sedan le. " Vi har hela förmiddagen på oss imorgon att ordna, vi ska vara ute. Vi behöver bord och stolar. Mat skulle inte vara helt fel, men alla äter inte mänsklig mat så ha som ett buffébord, med olika saker för olika varelser. Så brukade din mormor göra." Log han men svalde hårt och vände ned blicken. "Detta är ett uselt tillfälle, men detta. "Viskade han och pekade på sig själv och henne. " Det är fel, i din ställning och i min. De andra skulle ogilla det starkt att du har en närmare koppling till vargarna och jag... har vissa förväntningar. "Viskade han och svalde hårt.