Rose Weasley börjar på Hogwarts (SV)

Nu kommer det!
----------------------------------------------
Kapitel 25.
-Mamma, är det du?
Rose sprang fram till sin mamma, som stod med armarna öppna, men hon hejdade sig. Tänk om det inte var Hermione, tänk var det en dödsätare som hade druckit polijuice-elexsir.
Hon stannade och tittade på Hermione.
-Mamma, är det du?
Rose tittade osäkert på Hermione.
-Ja, det är jag. Exempel jag vet hur mycket du åt sista frukosten innan du börja på Hogwarts.
Rose tittade på Hampus helt i onödan, sedan sprang hon mot sin mamma och hoppade upp i hennes famn.
Rose grät och det gjorde Hermione också. Ingen behövde säga något.
Det första som bröt tystnade var Ron, som sprang till Hermione och Rose och kramade Rose.
Och även han grät, men han var även den förste som bröt tystnaden.
-Öhh, vad gör den pojken på marken?
-Ehm, det är min kompis Hampus.. Sa Rose med en darrande röst.
Hermione Berättade för Ron att hon hade råkat skjuta ner Hampus när hon hade sprungit och hade trott att hon var förföljd.
Rose berättade hennes varition och sedan skrattade dem lite lätt efter ett missförstånd.
Efter kollade dem på Hampus som hade börjat röra lätt på sig.
-Hampus? Sa Rose försiktigt. Är du oskadd?
Hampus reste sig upp och alla granskade honom när han sa:
Känner du dem? Rose... Är det inte dina..
-Föräldrar, jo. Svarade Rose och flyttade luggen åt sidan.
-Ehm hej, mr och mrs Weasley sa Hampus artigt.
Han skulle precis skaka Rons hand när alla upptäckte att Hampus hand blödde, mycket.
-Jag fixar det. Sa Ron.
-Nej, Ron. Jag fixar det. Sa Hermione.
-Ja, du har rätt. Du är mycket bättre på trollformler än vad jag är. Sa Ron med ett leende, och aktade sig för Hermione hade tatt upp trollstaven.
Hon gjorde en rörelse precis över Hampus hand och vips så var det borta.
När Hampus och familjen Weasley hade fixat Hampus hand och hjälpt honom upp frågade Rose:
Var har ni sovit? Vi har sovit i tält. Men vi har knappt fått något mat.
-Lugn Rose. Vi har ett tält, mat och mycket annat.
Och jag tror att vi har till och med större tält än er!
Och det var inga falska ord, Rose och Hampus höll på att svimma när dem såg att tälten var som ett helt stort hus!
-Vi använde det här tältet när vi skulle sova över på värlmästerskapen i quiddich. Sa Ron och skrockade lågt.
Efter en stund såg Rose ett par blåa ögon kika ut genom dörrspringan.
Efter en sekund hade hon en kramande Hugo runt sig.
Efter en stund gick Hugo och läggde sig igen, och Ron sa till Hampus:
Är du Nevilles son?
-Ja, det är jag. Ni vet att ni är med på choklad-kort va?
Ron och Hampus pratade länge och till sist sa Hermione till Rose:
Kom, nu Rose. Jag ska visa dig var du kan sova.
---------------------------------------------
Bra eller dåligt?

Jaaa !

Älskar den Mer!!! .:HermioneGranger:.

Thanx!
Tack allihopa! Vi får se när det kommer mer!

Hoppas det är snart, för detta kapitel totalägde ju!

Tack!♥

Äntligen... (förra gången jag skullle läsa kapitlet hade datorn hakat upp sig och jag såg inte kapitlet... Är så less på när datorn hakar upp sig, men nu funkar det! )
Skitbra!

Mer!

Ja ! Mer !

Tack för alla komentarer, det värmer mig!

---------------------------------
Kapitel 26. Mellan Mor och dotter
Rose följde med till ett rum där Hugo sov stillsamt i mitten av 2 sängar.
-Här, Rose. Sa Hermione och tog upp sin trollstav och trollade fram en säng till höger om Hugo. Hermione viftade en gång till med trollstaven och då kom en säng till vänster om Hugo.
Rose satt sig ner och släppte väskan på tält-golvet med en ljudlig duns, Hugo rörde sig men han vaknade inte.
-Så Rose, hur har ni hatt det? Sa Hermione.
-Bra, men lite svårt eftersom vi inte har hatt så mycket att äta, sa Rose och hade svårt att fatta att det var denna dagen de hade hittat Hermione och Ron.
-Det ska ni få här, det lovar jag. Men det var inte det jag syftade på. Har ni vatt i fara eller så på sistone? Sa Hermione.
-Nej, men i skolan så kom en varulv och en döds.. Svarade Rose men avbröts när Hermione skrek till lite tyst.
-Snälla mamma, vi klarade ju oss! Sa Rose och kollade sin mamma i ögonen och hon kände att hon inte ville prata om det just nu.
-Hur? Jag menar ni går första året. Sa Hermione tyst.
-Jo, när vi jagades av varulven var det en kentaur som räddade oss, när vi mötte dödsätaren var det Mcgonnagall. Sa Rose och kollade på Hermione som hade flämtat i jämna mellanrum.
-Det måste vara Mcgonnagall, som har skickat olika personer som ska hjälpa er i olika situationer! Sa Hermione utan att andas. Jag menar ni hade inte bara tur.
Det blev en oväntad tystnad och till sist sa Hermione:
Varför skickade du inte en uggla?
-För att (Rose svalde) en person som har hotat mig om att han har er och min bästa kompis. Lovisa, fast han har henne, för hon är försvunnen! Sa Rose och torkade sig i ögonen.
-Rose, vi ska hitta henne och det vet du! Jag lovar att vi ska det. Sa Hermione och nu förstod hon varför Rose hade begett sig iväg.
Rose kramade om Hermione, Hampus kikade i mellan dörren men gick snabbt bort igen.
-Förresten, den trevlige pojken Hampus. Ni verkar vara bra vänner. Kanske mer en det. Sa Hermione och skrattade.
-Ja, kanske det. Sa Rose. Bra Vänskap kanske leder till kärlek.
-Ja, det kan den göra. Men, jag och Ron kanske inte började så. Sa Hermione och skrattade och reste sig upp.
Hermione gick mot tält-dörren men vände sig om till Rose och sa:
Jag älskar dig, Rose.
-Jag älskar dig med, mamma. Svarade Rose.
Sedan sov Rose länge. Utan att behöva tänka på något annat.
--------------------------------------------------
Bra eller dåligt?♥