En kittel full av kärlek (3:e generationen)

superawesome

:'( Det känns rätt sorgligt att varken glömma eller göra något åt det!

Men Braaoooow!

Menar han Sarah…?


ÅH, YES, SÅ BRA!!!!!!!!♥♥♥♥♥

Kapitel 48
Scorpius
Samma plats som igår. Den här gången är det jag som får vänta på henne. Hon är väl med Adrian antar jag. Mina händer börjar darra så fort jag får syn på honom. Mina fingrar knyter sig och vill bara slå in det där perfekta ansiktet han har. Jag tar ett lugnande andetag. Om jag inte lugnar ner mig så kommer Rose märka att något är fel och då blir stämningen bara helt fel mellan oss. På tal om Rose, hon kommer halvt springandes genom biblioteket.
- Förlåt att jag är sen, säger hon och sätter sig andfått ner på stolen framför mig.
När hon sätter sig kan jag känna hur en vindpust av hennes parfym slår mot mig. Forever. Samma parfym som igår. Samma parfym som jag gav henne. Jag kan inte fatta att hon fortfarande har kvar den. Jag trodde att hon, precis som jag gjort, gjort sig av med allt jag gav henne. Det hon kanske har, men glömde bort att hon hade kvar parfymen. Jag vet inte. Det får bli en fråga vid ett annat tillfälle.
- Ska vi fortsätta med örtläran? undrar Rose och väcker mig ur mina tankar.
Jag nickar. Precis igår så flyttar hon på stolen så att vi nästan sitter bredvid varandra. Rose börjar förklara för mig och jag förstår precis. Alla ord som glider av hennes läppar får mig att förstå någonting som det skulle tagit mig veckor att förstå om det hade varit någon annan som hjälpte mig med mina läxor. Jag tittar på henne. Hon märker det inte.
- Varför har du sparat parfymen jag gav dig? frågar jag och avbryter henne mitt i en mening.
Rose tittar förvånat på mig. Fan också. Det var ju inte mening att jag skulle fråga men det bara flög ur mig.
- Jag... vet inte, svarar hon sakta.
Jag blinkar och harklar mig.
- Ska vi gå vidare till försvar mot svartkonster? undrar jag.
Rose nickar och jag plockar fram en ny bok och lägger den på bordet. Jag börjar förklara uppgiften och berättar vad jag behöver hjälp med. Rose skummar igenom det jag hittills har skrivit och skakar på huvudet. Hon plockar fram ett nytt pergament och ger mig bläck och en fjäder. Sen berättar hon hur jag ska skriva men låter mig inte skriva av hennes exakta ord, det är fusk. Vi sitter kvar ytterligare ett par timmar men när vi inser att det har blivit mörkt ute inser att vi att det är dags att plocka ihop.
- Ska vi ses imorgon? frågar hon.
Jag nickar. Rose säger hej då och börjar gå.
- Rose? säger jag.
Hon vrider på huvudet.
- Får jag följa dig till porträttet? undrar jag.
- Okej, säger Rose.
Jag går ikapp henne. Sen går vi bredvid varandra. Det regnar utanför slottet. Stora droppar slår mot fönstren och vi kan höra hur åskan mullrar. När porträttet är runt hörnet stannar Rose.
- Du behöver inte följa mig längre, säger hon.
Jag nickar. Vi tittar på varandra. Jag tittar in i hennes blåa ögon. De där ögonen som brukade drömma mig till sömn. Samtidigt som ljuset från en blixt lyser in genom fönstret bakom oss har jag henne i mina armar. Vi kysser varandra. Det går inte att se vart kyssarna börjar och slutar. Jag trycker henne mot väggen och hon drar fingrarna genom mitt hår. Jag sträcker ut min arm och letar efter efter handtaget till dörren intill oss. Jag hittar handtaget och drar med mig henne in i det tomma klassrummet. Rose ställer sig mot dörren och vi fortsätter att kyssas. Genom dörren kan vi fortfarande höra ljudet av åskan och genom dörrspringorna kan vi se ljuset från blixtarna. Kyssarna är intensiva och jag vill inte sluta. Rose tar av mig min tröja och jag knäpper upp hennes skjorta. När hennes fingrar rör vid mig känner jag mig euforisk och håller henne närmare mig. Jag vet inte längre vad som händer. Allt jag vet är att jag håller Rose i min famn.

Albus
Med rynkad panna sitter jag framför eldspisen. Klockan är... ja, det är sent i alla fall. Jag vet inte hur länge jag har suttit här. Det känns som dagar. Väldigt långa dagar. I mitt huvud spelar jag upp min senaste träff med Sarah. Varenda ord som vi bytte med varandra. Det är någonting som inte stämmer. Hon ljög för mig men jag har ingen aning om vad eller varför. Och jag vet inte hur jag ska få reda på det heller. Dörren till sällskapsrummet öppnas och in smyger Scorpius. Hans kläder är rynkliga och han håller sin tröja i handen.
- Scorpius, säger jag.
Min kompis hoppar till när han får syn på mig. Jag kan se hur hela ansiktet lyser av skuld och förvirring.
- Åh, du är uppe. Jag hoppades att alla skulle ligga och sova vid det här laget, säger han och sätter sig bredvid mig.
Sen sitter han bara där och tittar frånvarande in i eldstaden.
- Albus, jag är inte oskuld längre, säger han.
Jag tappar min haka.
- Eh, grattis! säger jag.
Men, vänta lite.
- Jag trodde att du hade läxhjälp av Ro...
Det är när Scorpius gömmer sitt ansikte i händerna som jag förstår. Det var med Rose.
- Du skojar, säger jag.
Inte för att jag tror att han skulle skoja om något sådant utan jag säger det bara för att, ja, säga någonting.
- Jag vet, suckar Scorpius.
Nu vet jag inte riktigt vad jag skulle säga.
- Hur? frågar jag.
Han tittar frågande på mig och jag inser hur frågan lät.
- Jag menar, hur hände det?
- Jag vet inte. Vi pluggade, jag följde henne till porträttet och rätt som det var kysstes vi. Det ena ledde till det andra och plötsligt hade vi gjort det. Jag känner mig så dum. Igår var det jag som var den som blivit otrogen. Idag är jag den andra killen. Fattar du hur dum jag känner mig?
Jag känner mig förvirrad. Sarah ljuger för mig och min bästa vän har precis haft sex med min kusin, som var otrogen mot honom och som fortfarande är tillsammans med killen hon har otrogen med.
- Jag tror att det är bäst ifall du går och lägger dig Scorp. Du kommer nog få bättre perspektiv på det hela när du fått lite sömn, säger jag.
Scorpius nickar och ställer sig upp. Han börjar gå. På första trappsteget vänder han sig mot igen.
- Om du hör något som låter som kippande efter luft i natt, ignorera det. Det är bara jag som försöker kväva mig själv med en kudde, säger Scorpius.
Sen går han upp. Jag suckar. Som om jag kommer kunna sova med huvudet full av tankar om vad det är med Sara och att Rose och Scorpius låg med varandra. Dessutom kommer jag säkert ligga och lyssna efter Scorpius andetag så att jag med säkerhet vet att han inte lägger kudden framför luftvägarna. Ja, det blir en natt full av sömn. Knappast.

Superdupermegaawesome! Jättebra!

Owh maij gawddd den är så bra :'D

Bra!

AWESOME!! AWESOME! AWESOME! Tusen gånger om! Och jag längtar så efter nästa kapitel nu! Önskar du lade ut det nu
Man måste ju veta hur Rose ser det!! Känner hon skuld, skam, lycka eller längtan? Ska hon äntligen bli tillsammans med honom igen? O.o *hoppas*

AWESOME!

Ja, undrar samma med Rose!
Snälla, lägg upp ett till kapitel!

Så Braaaaaaaa!