Mrs Dolder - ett fängelse! [Sv][PG]

Gaaahh, jag vill inte gissa slutet. </3

ÅHHH Så spännadeeee MEEER

Ok.. Men videon e SÅÅÅ rolig

Dammmdammmdammm....

Sista kapitlet, sen får ni leta upp del 2 Children of Us !

----
Kapitel 25
A snake like end!
28 April och sommaren 1989

Våren kom vilket gjorde Clowe en aning lättad. Hon gillade sommaren så mycket mer än vintern. Hon kände sig mer och mer ängslig för Alexis men försökte hålla obemärkt koll på henne. Alexis ögon blev allt mer kusigt likt en orms. Voldemort tillbringade allt mer ensam tid med Alexis efter att Clowe berättat om drömmarna. Det undrade hon en aning över då Voldemorts interesse för Adrian svalnat. Det var för Clowe en aning obegripligt och Adrian märkte detta och tog illa vid sig.

&#148;Alexis kom&#148; ropade Voldemort en efter middag. Alexis skyndade in till sin pappa i vardagsrummet.
&#148;Ja far&#148; sa Alexis när hon kom in i vardagsrummet. Voldemort som större delen av sin tid hemma var i vardagsrummet såg på sin dotter.
&#148;Alexis sätt dig ner så ska vi prata lite&#148; sa Voldemort lite kyligt men i ett försök allt låta vänlig. Alexis satte sig tyst ner på en stol framför Voldemort. &#148;Som jag tidigare sagt Alexis precis som din mamma också ut tryckt sig till dig, din gåva är sänd av ormarna&#148; berättade Voldemort.
&#148;Jag gillar ändå inte ormarna far, nog är dem roliga ibland men så kusliga&#148; sa Alexis en aning försiktigt och såg på sin far.
&#148;Det må så vara Alexis, men du får inte på något vis låta dig skrämmas och hämmas av ormarna, låt dem komma till dig med deras gåvor i stället&#148; fortsatte Voldemort, han såg hela tiden på sin dotter.
&#148;Jag ska försöka far, men det är inte så lätt&#148; sa Alexis lågt och såg ner i golvet. &#148;Du är ju Salazar Slytherin&#146;s arvtagerska, du kan parselspråket precis som han, som jag och alla i vår släkt tillbaka, det är en släktgåva&#148; sa Voldemort och tryckte på att det var viktigt.
&#148;Me-men varför kan inte Adrian det då&#148; sa Alexis lite klagande. Det samma undrade egentligen Voldemort.
&#148;Det här handlar inte om Adrian det här handlar om dig Alexis&#148; sa han snäsigt och nästan argt. Han var arg för att Adrian inte kunde parselspråket då hade ALLT varit så mycket lättare.

Clowe passade på att leka lite med sin son Adrian. Hon fick sällan tid eller lov att vara med honom. Dem lekte med några leksaks trollstavar och sen läste Clowe en saga ur Barden Bagges berättelser. Adrian hade för stunden inget större emot att vara med sin mamma, MEN han undrade varför hans pappa så plötsligt blivit så mycket mer intresserad av hans storasyster. Det gjorde Adrian svartsjuk. Clowe fick sedan efter ett tag Adrian i säng och så smått la hon även Alexis till säng när hon kom tillbaka från vardagsrummet.

Clowe gick då ner till sin make.
&#148;Hur gick det med Alexis?&#148; frågade hon lite mer formellt.
&#148;Bra, men det kan ta ett tag för henne att släppa taget&#148; sa Voldemort lika formellt men lite kyligt.
&#148;Jag förstår, men hur ska vi göra med henne om det inte fungerar&#148; sa Clowe både orolig och fundersam.
&#148;Det finns väl inte så mycket att göra än att prata med henne och få henne att se vilken gåva hon har&#148; sa Voldemort kallt.
&#148;Ja, jag antar det, men eftersom hon inte vill, varför måste hon då?&#148; undrade Clowe nervöst.
&#148;För att det inte pysiskt ska förstöra henne Clowe&#148; sa Voldemort arrogant som om Clowe var knäpp i huvudet.
&#148;Okej, me-men, me-men&#133;&#148; sa Clowe, hon visste inte vad hon skulle säga. &#148;Vad Clowe, vad skulle du säga?&#148; sa Voldemort kyligt.
&#148;Jo, ehm, Är du verkligen säker på allt det där?&#148; sa Clowe försiktigt. Voldemort blev irriterad och reste sig upp.
&#148;VAD ÄR DET MED DIG KVINNA, TROR DU JAG SKULLE LJUGA OM VÅR DOTTER OCH ORMARNAS GÅVA&#148; skrek han mot Clowe och slog till henne över käken.
&#148;Nej, självklart inte min herre, förlåt mig min herre&#148; sa Clowe lågt och bugade för Voldemort.

Clowe försvann sedan upp på sitt rum och la sig på sängen. Hon stirrade tankspritt i taket. Hon bubblade av känslor inombords. Hon visste inte vad som skulle hända med Alexis. Hon visste allt det som Voldemort berättade för henne även kände hon som att han dolde något. Hon avskydde dessutom när Voldemort skrek och var arg. Ja hon var väl van nu efter alla år men även så var hon rädd för honom och hans ilska. Hon hoppades att Adrian inte skulle ärva hans fars oförutsägbara beteende. Clowe kände sig ofta tyngd av oroligheten för sina barn. Hur hon än försökte kunde hon inte om nätterna sluta vara orolig för hur dem skulle växa upp och bli. Hon brevväxlade också med sin bror Lucius, dem hade faktiskt fått en hyfsad okej relation efter barndomsåren. Lucius var ju åtta år äldre en Clowe men det gjorde inget för någon av dem längre.

Det som grämde Clowe mest var hur hennes dotter skulle klara sig och vilket elevhem hon skulle hamna i på Hogwarts, var ju bara tre somrar kvar dit. Tiden var dyrbar och Clowe kunde knappt inse hur fort hennes två små barn växte upp. Hon satt ofta vaken på nätterna och tänkte, hon sov inte mycket alls.

Sommaren kom varm och het inte en dag under 20grader. Alexis växte mycket under sommaren, hon blev lång och smal för sin ålder. Clowe satt i gräset och solade lätt under en parasoll. Hon hörde något slingra sig i gräset och tittade runt om. Hon fick syn på två stora ormar, en lite större en den andra. Den ena ormen visste hon vem det var, det var Voldemorts orm Nagini och den andra visste hon inte. Clowe hade dock sina aningar och såg på ormen noga innan. &#148;Alexis?&#148; sa hon lågt. Den okända ormen började försvinna och en ung smal flicka stod i gräset kollandes med ormliknade ögon på sin mamma.

OMG, det trodde jag faktiskt inte skulle hända! :o
Men gaaahh, f-n va awesome. ♥

Jag är väldigt glad över att barnen spammade ner den här tråden, annars skulle jag kanske inte ha hittat och läst denna underbara fanfiction. :'3 det ska bli spännande att läsa nästa del. :'D ♥

Jättebra! Meraa

haha, hon har ju skrivit ganska så tydligt ett par gånger att denna är slut? XD

jag fattade inte riktigt slutet.. Kan någon förklara xD

O-M-D!! Coolt men FARLIIIIGT