I Will Always Love You (roooolspeeel)

Hannah märker inte romaren... eller jo, det gör hon. Men väljer att inte bry sig. Varför skulle hon? Damon är inte hennes problem! Hon går glatt ned till hamnen och drar in den ganska bekanta doften av lidande. Hon känner igen den från sina egna dagar som slavhandlare. Alla lika eländiga som den andra och lika benägna att dö i vilken sekund som helst. Ett riktigt buffébord för en vampyr. Fast hon har ju bara varit slavhandlare i triangelhandeln såklart.

Damon ställde sig snabbt upp och ställde sig framför Kiara då hon var skadad.
"Jag..."började Damon men hann inte fortsätta meningen innan romaren small till med sin piska över hans arm som han sträckt ut i en talande gest.

Romaren hade precis slagit Damon när Kiara tittade upp.
"Nej! Ta mig istället, snälla. Jag är ändå redan skadad."

Damon gav Kiara en ondskefull blick då romaren skrattade roat.
"Du? En dam? Du kan endast bli såld som en hora, vi behöver pojken!"sade romaren och tog tag om Damons nacke innan han drog till ett rapp över Damons rygg.
"Nej", sade Dmaon tyst, "inte än."
De andra därute hade inte märkt romaren eller Damon, han drog fram sin kniv som han hade i sin sko och stack snabbt in den i romarens bröst.
"Vad i..."var allting romaren hann säga innan ögonen rullade in i ögonhålorna och han föll ner död.

Hannah känner genast blodlukten som kommer ifrån samma håll hon kommit från. Åhh! Den underbara söta järndoften! Genast är Hannah där och biter den nu döda mannen i nacken och suger ut blodet.

Kiara flämtar till när hon ser Hannah sätta tänderna i mannen. Hon började skaka, och helt plötsligt svimmade hon.


((Jag vet, jag vet, VÄRLDENS dåligaste fantasi... Men iaf, jag måste äta nu, brb))

"Jippie", muttrade Damon och såg från Hannah till Kiara. "En vampyr som dricker blod framför ögonen på mig och en som svimmar, kan det bli bättre?"
Plötsligt började det där förskräckliga ljudet igen och Damon lade händerna för öronen innan han föll ihop.

Hannah reser sig knappt innan det hemska ljudet börjar och hon ger nästan genast vika för det. Hon är iallafall inte törstig längre. Hon reser sig och borstar av sig smutsen.
"Det är väl bra att du iallafall inte va den som blev av med blodet va?" Frågar hon Damon med ett leende. Hennes spetsiga hörntänder bryr hon sig inte om att dölja längre och hennes ögon lyser röda. "Och egentligen så om du eller någon annan av er berättar är det ert blod jag dricker nästa gång." Hotar hon.

"Gör det", sade Damon ointresserat, "jag är död i alla fall, så du kan lik bra döda mig, eller hur?"
Han blängde på Hannah med en menande, uppmanande blick.

"Säkert? Kunde du inte sagt det innan jag blev helt galen av törst?" Svarar hon irriterat. "Och det är fan om 3 år du ska va slav va? Det är inte så hemskt egentligen om du jobbar dig uppåt kan du bli slavhandlare." Säger Hannah med ett svagt skratt. "Men ,tyvärr, dricker jag bara när jag är törstig. Vänta cirka... 2-4 dagar så kan jag döda dig också. Eller bara bita dig? Då kan du ju slippa alltihop och leva för alltid. Utan att någon tar din frihet. Var är vi?" Avslutar hon sitt hyperaktiva prat. Hon är full med energi. Mannen blod har verkligen piggat upp henne.