Mrs Dolder - ett fängelse! [Sv][PG]

Jag vill också ha mer

Okej då

- - - -

Kapitel 24
The gift of the snake
hösten 1988


”Mor, mor” snyftade Alexis som fyllt 9år sprang mot sin mamma som satt i ett litet rum. Clowe tittade upp och såg på Alexis som kom springande med tårar i ögonen.
”Vad har jag sagt om att springa Alexis” sa hon strängt.
”Draco och Adrian retas med mig för jag kan prata med ormar” snyftade Alexis och såg sorgsen på sin mamma.
”Lilla vän, det är en unik gåva, de är bara svartsjuka att de inte kan” sa Clowe och lyfte upp sin dotter i famnen och kramade henne.
”Men jag vill inte kunna prata med ormar mamma” snyftade Alexis. Clowe torkade hennes tårar och såg henne i ansiktet.
”Du ska vara glad att din för inte hörde det där, Alexis vad är det för strunt” fortsatte Clowe fodrande.
”Ja-jag vill ändå inte” stammade Alexis nästan i en viskning. Clowe såg åter igen på sin dotter.
”Så inget att gråta över, så det är bra nu Alexis” sa Clowe till sin dotter. Clowe satte sedan ner Alexis på golvet igen och reste sig själv upp och gick iväg. Hon hade velat krama om Alexis länge och väl, hon ville vara en förstående mor. Men hon visste att det inte gick för sig. Hon ville skälla ut både Draco som nu var 8år och Adrian som var 5år för att de retat hennes lilla flicka, men hon kunde inte gör något utan att själv ligga risigt till.

Clowe precis som Alexis gillade inte sättet dem båda behandlades av männen, men de hade inte mycket val. Dem fick helt enkelt leva med det. Clowe började ärligt bli orolig för sin dotter. Hon tänkte mycket på hur hon skulle ha det på Hogwarts, om hon skulle som sin far hamna i Slytherin eller som henne själv hamna i Ravenclaw. Hon tvekade inte en sekund när det gällde Adrian, som nu var en ung pojke som blev för var dag som gick bara mer lik sin far. Adrian skulle utan tvekan tillhöra Slytherin, det visste hon. Alexis var mer osäkert.

Clowe såg tillsammans med sina barn och deras kusin Draco den första snön falla i början av november. Barnen log mot snön men Clowe kände sig tung om hjärtat, som suckade ”ännu en lång vinter”. Draco var ganska ofta i Dolder huset nu mera. Det efter att Voldemort anat att Lucius kanske inte var så pålitlig som han borde vara efter allt som han gjort. Voldemort hade nog sina knep, han hade med sig pojkarna på det mesta. Clowe fick då vara med Alexis, och ibland Bellatrix eller Narcissa.

Samma dag fast på kvällen som Alexis kommit gråtande till sin mamma satt hon nu åter i sin mammas knä i ett avskilt rum.
”Alexis, den gåva du ärvt av din far är väldigt unik, inte många har den gåvan längre, men du har” sa Clowe. Alexis tittade på sin mamma och såg en aning dyster ut,
”Men jag gillar inte drömmarna” klagade hon. Clowe såg förvånat på Alexis, ”Vilka drömmar, varför har du inte berättat om dem? sa hon. Alexis såg ner mot golvet och det syntes att hon skämdes.
”Jag vet inte, dem är så läskiga” sa Alexis lågt och ledsamt. Clowe strök Alexis lätt på kinden.
”Lilla Alexis, du måste väl förstå att du måste berätta allt, antingen för mig eller din far” sa Clowe en aning stängt. Alexis tittade åter på sin mamma och mötte sin mammas blick.
”Jag drömmar att jag är pappas stora orm och att jag slingrar mig lägst korridoren, letar upp dig och dödar dig” sa Alexis och började gråta. Clowe blev häpen, hon förstod inte riktigt vad det kunde betyda, eller om det betydde något. Clowe kramade om sin dotter hårt och tyckte henen tätt in till sig.
”Lilla vännen” sa Clowe lågt. Clowe förstod att drömmen måste vara skrämmande och hon mindes sin egen mammas död. Det slutade med att både mor och dotter satt och grät i armarna på varandra.

Där efter höll Clowe ett närmare öga på sin dotter med all rätt i världen. Voldemort märkte detta och när han skulle träffa Clowe ensam en kväll frågade han henne.
”Clowe, jag märker att du kollar efter Alexis mer och mer, är det något som hänt som ni undanhåller mig” sa han kyligt. Clowe mötte Voldemorts iskalla blick.
”Hon har drömmar om ormar och dem oroar henne...” sa Clowe lugnt helt oberörd.
”Jasså, vaddå för drömmar?” snäste Voldemort fortfarande väldigt kylig. ”Drömmar att hon som en orm dödar mig” sa Clowe förvånansvärt lugn.
”Det är bara drömmar” försäkrade Clowe när hon fick syn på Voldemorts underliga blick.
”Jaha, bara drömmar säger du…” sa Voldemort lite sarkastiskt. Clowe kunde höra att han inte trodde henne och det gjorde henne ännu mer orolig.

Ohh! Mera!

jÄÄÄÄÄTTE BRA! mer

Njaaa, vi väntar lite med sista kapitelt va??? xD Fler ska läsa innan ni får slutet på denna bok, men ni kan ju gärna få gissa hur det slutar ^^ xD

Men det blir ju fortsättning i bok/fiction två, men ni kan ju gissa hur denna ska sluta ! ^^

Hon blir dödad av ormen ellerhur?

Det kommer jag inte svara på

Åh, hoppas inte! Men hoppas du skriver mer snart...

aaa vad kommer nästa bok hetta?MÅSTE LÄSAS!!

Mer mejla grymt bra