Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna nickade instämmande, ritade som små figurer på hans bröstkorg med fingrarna medans hon lyssnade på honom. Hon nickade lätt.
"Jo, nån gång vill jag det. Jag trodde inte jag skulle vilja gå igenom en förlossning till - men nu i efterhand är det istället ett helvete jag gärna tar mig igenom för såna små underverk", sade hon med ett leende, direkt efter förlossningen hade hon aldrig i livet velat göra om det. Men barnen fick henne snart att glömma det.

Han nickade sakta och log större, han visste att han ville ha många barn eller rättare sagt de små miraklen, underverken, de perfekta små liven hade fått honom att inse det.
Han uppskattade att de båda var på ungefär samma sida.
" Nästa gång måste din förlossning bli bättre. " Viskade han och smekte henne lätt över kinden.
Han skulle kunna flytta berg för att hon skulle få en riktigt bra förlossning nästa gång, första steget var att ge henne en kompetent läkare som faktiskt kände henne.
"Jag skulle vilja bygga ut vårat hus." Sa han tyst och vände blicken mot henne.
Han älskade deras hem och egentligen visste han att de båda hade rätt till husen som redan fanns i deras familjer- längre fram men han gillade där dem bodde nu och skulle mer än gärna bygga ut det.

Sienna nickade lätt och lite instämmande, hoppades innerligt att hon aldrig skulle behöva göra en sån där förlossning igen. Hon hade aldrig trott hon ens skulle klara en - men barn kunde få en att klara saker man aldrig trodde man skulle göra.
"Dem säger ju att första är den värsta", sade hon, hade hade åtminstone hört det så fick bara hoppas att detsamma skulle gälla för henne när de nu fick barn igen. Hon lyssnade på honom och lyfte blicken till hans ansikte, lite förvånad men med ett leende på läpparna.
"Jaså? Hur då?" frågade hon nyfiket och lite förvånat med, glad över att han gjorde framtidsplaner och hon älskade att bli inkluderad i dem.

Han såg på henne och nickade sakta. Han hade aldrig hört det talesättet men hade hon hört det så stämde det säkert.
Han kysste henne mjukt på läpparna och flinade sedan till.
" Jag har egentligen två skilda drömmar. Jag skulle vilja bygga det större än båda våra andra hus som finns i familjerna- inte för att det är praktiskt utan för att bara. Men den mer realistiska drömmen är att liksom göra det mer till vårat. Det känns som om vi bara bor där tills vidare. Och jag vill inte känna så." Sa han tyst och såg på henne.
Han hoppades att hon skulle vara ombord på hans planer, tanker. Att hon skulle förstå och stötta honom i hans beslut.
För han visste att han skulle klara vad som helst så länge hon stöttade honom.

Sienna log och besvarade mjukt hans kyss, vilade sedan blicken på hans ansikte medans hon lyssnade med ett litet leende. Det kändes som om hon kunde sitta hur länge som helst och bara lyssna på honom, vad han än pratade om - han var så vacker och hon älskade hans röst.
"Jag tycker båda idéerna låter strålande. Och ja, vi borde försöka göra det mer eget" höll hon med, placerade en lätt kyss på hans läppar igen med handen mot hans sida.
"Förresten, har du koll på vilken dag som närmar sig?" frågade hon lätt retsamt, de hade snart varit på datumet gifta i ett år.

"Tycker du?" Flinade han och besvarade kyssen och smekte hennes midja lätt.
" Vi får tänka igenom hur vi vill ha det då." Sa han och log stort men slutade ganska snart le.
Vilken dag? Han försökte tänka igenom alla viktiga datum, det var inget med barnen, ingen födelsedag sen slog det honom och han flinade till.
" Jag har koll." Sa han och smekte hennes kind lätt, studerade henne.
"Vill du fira?" Flinade han nyfiket och kysste henne igen.

Sienna flinade och nickade instämmande, såg fram emot att få bilda sig mer ett eget hem ihop med honom. Eller ja, det var ju deras egna hem men som de bara flyttat in där. Det gällde att göra det mer eget.
"Det får vi göra" svarade hon mjukt, log lite då han påstod sig ha koll och lade huvudet lite på sned emot hans kind.
"Jag vet inte. Det vore kul att fira på nåt sätt - men det behöver inte vara mycket, men något litet kanske" sade hon leendes, närmade sig än en gång för att kyssa honom men lite mer passionerat nu än tidigare.

" Nått litet- utan barn?" Flinade han och besvarade hennes kyss minst lika passionerat och drog upp henne ovanpå sig igen och smekte henne mer över kroppen.
"Mina föräldrar skulle nog ställa upp och passa dem då." Sa han leendes mot hennes läppar innan han påbörjade ännu en kyss.
Han visste av erfarenhet att timmarna kunde vandra väldigt fort i såna här typ av aktiviteter med henne.
Och han fullkomligt älskade den tanken. Han älskade varje liten stund med henne och numera var just dessa stunder med dem två ensamma så otroligt mycket mer värdefulla.

Sienna skrattade till, men nickade lätt med ett leende.
"Utan barn" instämde hon, det var deras dag och hon ville också att de två skulle få fira den. Hur mycket hon än älskade barnen så var det annorlunda att få vara med sin älskling själv utan att någon annan pockade på deras uppmärksamhet. Hon log och nickade, lyssnade visserligen men hans händer, kyss och egentligen allt med honom fick tankarna att vara på helt andra saker. Istället log hon brett och besvarade intensivt hans kyss, drog försiktigt fingrarna längs hans sidor för att lika försiktigt låta dem gå in under hans tröja.

Han kände hennes fingrar och flinade brett, förde själv sina fingrar försiktigt innanför hennes klädsel och fortsatte att kyssa henne.
Det kändes som om han kysste henne som att det inte fanns någon morgondag. Och på sätt och vis var ju det sant- imorgon skulle de inte vara ensamma och de behövde verkligen ta tillvara på denna tid tillsammans.