Mrs Dolder - ett fängelse! [Sv][PG]

Mera var det?


----

Kapitel 23
Is there a end for this?
17 april 1984

Lucius, Bella och några fler dödsättare var på ministeriet. Voldemort hade om kullkastat hela ministeriet och nu var det under hans väldiga kraft. Fast han var inte ministern utan han hade satt en annan på den platsen, dock under hans inflyttande, vilken innebar imperius förbannelsen. Lucius, Bella och några andra dödsättare var som sagt på ministeriet och stod i den stora entréhallen vid en stor disk full med papper. Bella såg hånfullt ut över det som köande fram till disken, den första mer orolig och rädd än den andra.
”MR JONATHAN DUNDLY” Sa Lucius Malfoy högt och tydligt, en ung man i 20års åldern klev fram från ledet och gick till disken på sakande och darrande ben. Jonathan var livrädd för vad som skulle hända honom, om de inte godkände hans släktträd. Bella och Lucius stod bredvid varandra när den unge mannen kom fram till dem och räckte fram sitt släktträd. Bella granskade det noga och kände igen något namn som trollkar, men det fans inga rena linjer och det hade varit stora hopp. Bella såg på Lucius och visade honom det hon såg och han nickade. ”Icke Godkänt” sa Lucius strängt. Mr Dundly fördes protesterande och skrikande iväg av några dödsättare. Så höll det på i flera timmar och så gott som alla mugglarfödda fördes iväg, men vart viste ingen förutom dödsätarna själva.

Clowe satt i vardagsrummet med Alexis i sitt knä. Hon flätade sin dotters nu ganska långa hår med ett leende. Alexis hoppade snart ner från sin mammas knä och försvann. Clowe såg efter sin dotter, som hon tyckte så mycket om, men hon visste att hon visade det allt för lite. Clowe visste allt det som hände de mugglarfödda när dem tillfånga tagits, de torterades och mördades. Clowe kände djup skuld till detta och det plågade henne mer och mer för varje dag när hon hörde rapporterna om hur många de tagit den dagen. Hon visade det inte men hon skämdes och tyckte så fruktansvärt synd om dem. Det plågade henne varje gång hon var tvungen att se på, men hon höll sina känslor för sig själv, vilket tog krafter av henne. Hon blev sliten av alla plåga hon genom gick inombords. Livet hon hade gick igenom många förändringar under de månader som gått, sommaren nalkades och det blev allt varmare. Clowe passade då på så mycket hon fick vara utomhus med sina två barn som ofta lekte på gräset. De lämnade aldrig tomten och de var aldrig obevakade utomhus.

Adrian hade börjat gå under våren och sprang på vingliga ben efter sin syster och luggade henne så ofta han kom åt med sina små men staka händer. Adrian verkade vare en ganska livlig, oförsiktig liten pojke som gillade att retas. Det bekymrade Clowe något, men hon lät det vara. Alexis gillade inte sin bror och tyckte ofta han var elak och klagade till sin mamma som enligt Alexis inte verkade bry sig. Clowe drog så ofta hon kunde bort Adrian från Alexis, när han tagit tag i hennes hår. Den enda person Adrian verkade ha respekt för var sin far och kanske även hans morbror något så när. Clowe tappade dock aldrig hoppet om att Alexis skulle bli en god dotter.

Voldemort kom oftare och oftare till Clowe om nätterna för att till fredställa sin hemliga begär, det var det bara Clowe som viste och såg. Hon visste hon var tvungen att göra det även då hon egentligen inte ville, men allt eftersom tyckte hon om det också. Hon föraktade faktiskt hans begär, hon älskade honom aldrig och det skulle hon aldrig göra, men alla har behov att tillfredsställa. De fick en allt underligare form av relation till varandra, båda föraktade den andre, men fan i samma också ett begär att fylla. Voldemorts en aning klumpiga men hårda behandlig vande sig Clowe vid och det gick ibland väldigt hårdhänt och brutalt till. De bytte allt oftare tysta blickar mellan varandra utan att säga mycket, men de förstod på något sätt varandra i alla fall.

Clowe rös av tanken på hur hennes äktenskap utvecklats. Hon hade två barn, en dotter hon älskade och en son som var sin fars sanna arvinge ända in i själens skrymslen och en man hon föraktade och ibland även hatade, men delade en fort av mystisk gemenskap med. Clowe trodde själv inte sina tankar ibland, när hon gick och faktiskt längtade efter att Voldemort skulle komma till henne, och hon blev besviken då han inte gjort det. Clowe skrev fortfarande ofta ner sina tankar och huvuds funderingar. Hon gömde sedan noga alla sina anteckningar på ett säkert ställe där bara hon kunde finna dem. Åren som gått sedan hon blivit Mrs Dolder och inte längre var Miss Malfoy.

Jätte bra Mer

Otroligt Bra!

Meer!

Åh, vad trävlit att det kommer kapitel lite oftare nu. ♥
Men det börjar väl i och för sig dra ihop sig till nästa 'bok', I guess... ♥

Indeed det gör det, för det är bara två kapitel kvar i denna ^^ xD

BREATHE IN, BREATHE OUT

SOm sagt, det är ju närmare 200 sidor kvar ändå

Hoppas nästa kommer snart x)