19 år senare (Privat Roll)

"Klart jag kan skälla ut hjärnlösa stackare." flinade Roxanne roat och skakade sedan på huvudet åt Al. "Nej, det gjorde jag inte. Men det är vanligt för mig, och det hade du märkt under de sex år vi suttit vid samma bord om du varit det minsta uppmärksam." sa hon enklet. "Men vet att det inte var så lätt omringad av idioter som jag var. Men hur som helst så ska du äta Al, jag är orolig för dig." sa hon allvarligt och försökte dölja på så vi sina egna problem.

Scorpius såg allvarligt på dem båda och ångrade att han åk och vållat dem så mycket skada.
"Ni skall båda äta och tro mig jag kan tvinga er" sa han bestämt, han tänkte inte ge sig förens de båda åt ordentligt "sen skall vi ta tag i era problem så ni blir glada båda två!" Scorpius tänkte inte diskutera med dem på det här området

"Att du inte ska, varken det ena eller det andra. Jag vet att jag inte skulle lagt i mig ditt liv, så var så god att inte lägga dig i mitt." hon tänkte inte dra upp sina problem för dem, nej de bbehöll hon för sig själv, bättre så. Då kunde alla alltid tro att hon var den alltid så glada, obekymrade Weasleyflickan som älskade allt och alla, ja hela livet. Det hade alla trott fram tills nu, varför skulle hon börja umgås med dem och de bara krånglade till allt?

Scorpius såg på Roxanne
"Jag sa inte att jag skulle lägga mig i dit liv, men på något sätt tänker jag få er båda glada! Jag tänker inte sitta här och se på när ni inte är lyckliga. det är för lätt att se när ni inte är det" sa ha bara enkelt

"Men du är inte heller lycklig Scorp och desutom är jag en Weasley. En glad och obekymmrad Weasley som är lycklig och helt utan bekymmer. Det är var alla tror och så ska det förbli." sa hon bestämt, innerst ine, var hon glad över att han brydde sig. Att någon överhuvud taget såg henne, sådan hon egentilgen var. Men på ytan...ja hon ville inte att någon skulle få veta hur hon mådde egentligen. Den glada obekymrade masken hon burit i hela sitt liv hade hållit, och hon hade hoppats att den skulle hålla livet ut.

"det är anledningen till att jag vill få er glada för jag vet hur jag själv har det" sa han och Albus tog hans hand om kramade den
"vi får alla se till att bli glada" sa Albus glatt och Scorpius nickade
"nu tänker jag sova i en riktig säng, så goder natt mina vänner" sa Scorpius och reste sig upp och lämnade dem och styrde stegen mot sovasalen

Roxanne sa inget, de satt tysta en stund då Scorpius försvunnit och snart försvann även Al upp. Hon suckade och gick upp till sig, men satte sig i fönstret och såg ut. De flesta av tjejerna sov redan och Sandys snarkningar kunde driva en till vansinne....om man kude sova det vill säga.

Scorpius hade nästan somnat när Albus la en arm runt honom. Scorpius log lite och somnade sedan

(Sry är på jobbet det är drf det blev så kort )

( Lungt det^^ )

Roxanne sitter i fönstret hela natten och tillslut kommer gryningen och morgonen randas. Ingen sömn idag heller, hon som trodde att det skulle gå bra att sova utan.....ja,ja nu var det i alla fall dags att göra sig klar för skoldagen, tänker hon och går in i duschen.

(haha nu är jag hemma så nu kan jag skriva något bättre ^^)

Scorpius vaknade av att Albus blåste honom i örat och han viftade irriterat bort honom.
"Någon är visste på dåligt humör" skrattade Albus
"Någon vill vist riskera att ramla ur sängen" sa Scorpius vasst och Albus låtsades bli ledsen men flinade sedan och Scorpius himlade med ögonen och puttade sedan ur honom ur sängen och de andra vaknade och såg på dem