I Will Always Love You (roooolspeeel)

Hannah har dragit på sig luvan igen. Hennes hår står väl ut rätt mycket på... år 30? Jo, det var typ det Damon sagt. Hannah har inte riktigt lyssnat så värst uppmärksamt eftersom hon är mer intresserad av människorna. En hel hop med människor fyllda med blod. Att resa gör en törstig... men men hon kan dricka senare när hennes 'resekamrater' somnat eller iallafall inte ser henne.

"Okej." sa hon. Hon lutade sig mot stenen och drog upp sitt byxben på det högra benet, benet var helt rött. ((inte av blod alltså ))

Damon vände snabbt blicken mot Kiara.
"Vad har hänt med ditt ben?"frågade han och tittade sedan tillbaka mot slavarna. Han kände genast igen Juda Ben Hur, mager man med mörkblont hår och en aning stubb på hakan. Hans annars väldigt prydliga kläder hade blivit slitna och ansiktet var sönderslaget. Damon knep ihop ögonen och lutade ryggen mot stenen.

((Nej nej, hon kommer inte dricka någon av er... om hon inte måste det förstås... ^_^))

"Solbränna, svullnad eller måste jag fixa glasögonen mer än jag tror?" Undrar Hannah i skuggan från luvan. Hon inser att det låter som ett skämt och i huvudet gnäller hon på sig själv för att prata så mycket.

"Jag vet inte, jag landade på den, så jag kanske stukade den. Jag har i varje fall inte brutit det." sa Kiara lugnt.

((Ska äta...))

"Bra", svarade Damon och ställde sig upp igen för att beskåda skeppen. Som tur så var det som han skulle ro på inte likadant, trodde han i alla fall. Eftersom det här var så mycket längre bak i tiden så kunde det väl inte vara likadana skepp? Eller?

((Ok))

Kiara såg att Damon tittade på något nedanför dem.
"Vad tittar du på?" frågade hon plötsligt

"Slavarna som de skickar in i skeppen för att ro", svarade Damon utan att vända blicken mot henne.

Kiara nickade och tittade sedan allvarligt på Damon.
"Hur vet du att det är slavar? Vänta lite, jag vet svaret; Du tittade på Mugglarfilmer och läste böcker." Kiara lipade oseriöst till Damon.