Robin Hood och hans glada gäng

"det var en hälsningsfras jag aldrig hört innan" sa Nicci leende och log lättat "det glädjen mg att höra" sa hon och log monterns "det var riktigt intressant, jag lärde mig hur man inte bygger en bro, hur man klättrar ner för bergsraviner och hur man hittar tillbaka till lägret" sa Nicci leende
"du gjorde vad?" sa Robin chockat
"börja inte ens föreläsa för mig Robin" sa hon allvarligt och log mot de andra

Adina flinade och skakade på huvudet åt Nicci.
"Robin har rätt, du kan inte bara gå i en bergravin, vissa ställen är farligare än andra" sa hon allvarligt men log.
"Varför gjorde du en bro?, det är enklare att bara simma"log Adina men skrattade sedan.
"Ja, så länge du tänker dig för innan du gör något, så går det nog bra"

"Ja men jag kan ju inte lära mig något om jag inte testar, och jag kan ju inte sitta här jämt och låta er lära mig. jag vill lära mig själv" sa Nicci och log "för att det var kallt, men jag ramlade i ändå" skrattade hon
"Klart jag tänker mig för, men jag vill lära mig själv vad jag skall göra och inte göra" sa Nicci leende och satte sig ner och Much kom fram med var soppa till henne
"Tack, du är en ängel" sa hon leend eoch Much rodnade lite

"Så länge du inte inte gör något halsbrytande eller livsfarligt så funkar det" sa Adina sakligt och tog emot skålen av Much. "Tackar" sa hon och började äta av den varma soppan.

"Ja men jag måste ju lära mig vad som är farligt, annars kan jag inte undvika det nästa gång" sa Nicci leende
"Kan du ta det lite lugnt i alla fall, jag vill slippa hitta dit lik här nån stans i skogen" sa Robin och gav henne en allvarlig blick
"Ja jag lovar att vara försiktig" sa hon och lutade sig mot honom, hon var rörd över att de brydde sig så mycket

Adina himlade med ögonen åt Nicci, om hon bara visste hur farlig skogen var.
Visst hon måste lära sig klara sig själv, men ändå.
"Ät inget du inte säkert vet att man kan äta, och ta inga onödiga risker, du funkar det mesta", sa Adina och åt upp det sista av soppan och gick ivägför att diska tallriken.

Nicci såg på dem "nej så dum är jag inte, jag tänker inte äta något som jag inte är säker på" sa hon leende
"då behöver jag inte oroa mig för det" sa Robin
"ni behöver inte oroa er hela tiden, jag vill bara inte vara ivägen" sa Nicci lågt
"men kära Nici du är inte ivägen" sa Robin och la armarna runt henne och först stelnade hon till men slappnade sedan av och kröp upp i hans famn, hon ville ha Robin när sig när hon själv fick välja

"Kan man inte, så kan man inte, vi släppet tex aldrig ut barn i skogen själv, tills de lärt sig det grundläggande" sa Adina vänligt, när hon hade diskat tallriken, satt hon och såg ut över sjön.
Hon såg på sin egen spegelbild, och log. Hon gillade vad hon såg och det hade aldrig hänt innan.

"ja men nu är jag inget barn och jag fick aldrig gå i skogen själv alls, det kunde ju vara farligt. Jag kunde ju skrapa knäna om jag ramlade eller så kunde kläderna gå sönder" sa Nicci och spelade fin och suckade sedan. Hon önskade att hon hade fått göra roliga saker när hon var liten
"tur att du får testa saker nu" sa Robin och hon nickade
"ja verkligen, men försök att inte behandla mig som ett barn, om jag nu ramlar låt mi göra det. Jag vill inte längre vara en fin dam som inte får skada sig, okej?" sa Nicci och såg på dem

Adina kom tillbaka och ställde undan soppskålen.
"Visst, skrubbsår på knäna har ingen dött av" flinade Adina muntert hon gillade verkligen att Nicci försökte bli odamig.
"När jag blir bättre, ska du och jag ut i skogen, allt kan man inte lära sig själv. Och sen ska du öva på självförsvar"sa Adina bestämt.
"Det är inte alltid man har nått vapen till hands och då får man använda sig själv" sa hon mumtert till Nicci.