Forbidden love PRS Lupple och Emma07

(Absolut! )

Det var alltid lite jobbigt att säga adjö till barnen, även om det bara var för en dag - men inte alltför jobbigt med den mycket tröstande tanken på att hon skulle tillbringa den med bara Edvard. Och speciellt inte med tanke på vart dem skulle tillbringa den. Visserligen levde hon ju ihop med sin älskade make, men med barnen och hans jobb var ändå tiden knapp och det var rätt sällan som dem kunde vara bara dem två.
Ögonen glittrade av glädje då hon gick med honom ut till hästarna, besvarade genast glatt hans kyss för att sitta upp ungefär samtidigt som honom. Det var visserligen en bit till sjön, men det bekom henne inte det minsta - det var det utan tvekan värt, och även vägen dit var härlig eftersom hon tillbringade den med honom. Det var ett ställe hon älskade, där hon hade härliga minnen tillsammans med honom och att än en gång få rida dit med honom var underbart. Det dröjde ändå inte så länge förräns skogen började öppna upp sig, och det var med ett leende på läpparna som hon red ut i gläntan med sjön.

Ridturen var magisk, de hade hunnit prata, de hade bara ridit och iakttagit den vackra naturen och även om det var en lång bit dit så kändes det som om han nyss suttit upp när han såg sjön framför sig.
Hans leende blev bredare och han red in i gläntan, satt av, sadlade av hästen och band fast honom innan han tog ut filten han tagit med och placerade den i mitten av gläntan och satte sig på den och väntade in henne.
En hel dag utan några som helst avbrott- bara de två- möjligheterna var oändliga och han var lyckligt. Väldigt lycklig.

Sienna njöt av varje sekund här ihop med honom. Väl framme följde hon snart hans exempel och hoppade av, fick snart fast sin häst för att därefter vända blicken emot honom och le både stort och lyckligt. Hon gick strax fram till filten han brett ut och slog sig ner tätt intill honom, lämnade en mjuk kyss på hans läppar för att också vira en hand om hans nacke.
"Vad gör vi nu?" frågade hon leendes, kunde komma på en mängd saker som alla lät fantastiska men ville höra hans planer - vad som helst skulle duga här med honom.

Edvard såg på henne, så vacker, så underbar. Han la armarna om henne och besvarade hennes kyss och flinade lätt.
"Åh vi har en hel dag- vi hinner med många saker." Viskade han och la sig ned på ryggen och drog ned henne över sig och fortsatte att kyssa henne innan han försiktigt la henne vid sin sida och smekte hennes hår och studerade molnen.
" Den ser ut som ett hus." Viskade han och pekade upp mot ett av molnen och log brett.

Sienna log stort emot honom, önskade att denna dagen skulle kunna vara för evigt och att de skulle kunna vara där bara de två hur länge som helst.
"Bra" viskade hon tillbaks med ett leende, log och hängde med honom ner för att genst besvara hans kyss. Hon lade huvudet emot hans bröstkorg, lade handen där med och njöt av både hans värme och ljudet ifrån hans hjärtslag. Hon vände upp blicken till himlen och fnittrade lätt till.
"Ett hus?" frågade hon roat, nickade lite emot ett bredvid.
"Den liknar en hund" sade hon med ett leende.

Han smekte henne över håret och ned över ryggen och studerade molnen och skrattade lågt.
"En hund?" Flinade han och la huvudet lite på snedden.
" Mm kanske." Sa han och vände blicken mot henne och log.
"Så jag tänkte att bada kanske vore något men det är nog för kallt." Sa han ärligt och suckade lite.

Sienna log mjukt, njöt i fulla drag av allting här - att ha hans hand mot ryggen, få vara nära honom, vara i gläntan.. Allt var bara perfekt för stunden.
"Bara kanske?" frågade hon retsamt, för att därefter möta hans blick, ännu leendes.
"Det är synd, men sant", höll hon med, det hade varit hur mysigt som helst att bada men det vore väl lite väl kallt i vattnet nu. Men även om det var synd lyckades det inte förstöra hennes goda humör minsta lilla.

Han flinade lite och smekte hennes kind lätt med ena handen och log större.
"Så vad tycker du om mammalivet? Du är en fantastisk mamma precis som jag sa att du skulle va." Viskade han och pussade henne lätt på pannan.

Sienna log stort, gosade in sig lite bättre hos honom innan hon svarade.
"Det är fantastiskt, och dem små trollen är ju bara underbara. Och dessutom har dem ju en alldeles perfekt pappa", sade hon med leendet kvar, suckade nästan lite skämtsamt dramatiskt.
"Enda nackdelen är att jag inte har lika mycket tid till min älskade man", sade hon med ett litet leende, hon älskade honom otroligt mycket och det var tråkigt att inte längre ha lika många såna här stunder som tidigare.

Han skrattade till och nickade.
"Den nackdelen kan jag verkligen hålla med om. "Sa han och smekte hennes midja lätt.
"Älskling, skulle du vilja ha fler barn? Jag skulle vilja det- längre fram såklart." Sa han tyst och såg mot henne för att sedan vända blicken mot skyn.