När kommer mitt brev?

Jag taggar dig npg där sedan, men det lutar mot Lämna mig inte.

Vem är det som inte ska lämna!!! Nu blir jag yfiken

Men tack för att du taggar mig.

Det kommer vinkar av de i systa kapitlet

JÄTTEBRA! *spänd på nästa år*

Komenterar två så kommer sista kapitlet ikväll!

#KOMMENTERAROFC!!

Jaaaaaaaaaaaaaaa GUD VAD SPÄNNANDE!!!!!!!!!!!!

Ibland känner man sig som vissa karaktärer i din ff. Bland annat idag kände jag mig som Lily.

Sista kapitlet nu då! Taggade? SIsta kapitlet är dessutom överlägset det längsta kapitlet ni kommer få nånsin tror jag

JAg antar att jag gör den nya tråden imorgon kväll eller nån annan kväll




Kapitel 38
”Louis!” ropade jag och sprang så gått jag kunde i min klänning och låga klackar över mormor och morfars gård. När jag kom fram till honom kramade jag om honom hårt. ”Du var så söt när du höll i Candi i slutet!” sa Dominique som hade kommit fram till oss. ”Alla säger det!” sa jag och log ”LILTS! Vi vill ha foton på gudmodern och hennes guddöttrar!” ropade Ted ”Jag kommer!” ropade jag tillbaka. Louis kom med mig ”Ni har ju varit borta hur länge som helst!” sa jag klagande medan vi gick tillbaka ”Jag vet!” sa Louis. ”Vi vill ha ett foto nu då!” sa Andromeda. De styrde mig mellan Victorey och Ted och de höll i Cilia och Candi. ”Och så ska vi ju förståss ha en på Lily med tjejerna!” sa pappa.
Vi kollade på fotona från dopet. Alla var överäns om att den bästa bilden varnär jag satt på knä och såg på Cilia och Candi som satt lutade mot hus väggen och kollade tillbaka på mig. Jag hade Candi i famnen ”Lils, jag och pappa har en sen födelsedags present och samtidigt gudmors present.” sa mamma och räkte mig ett litet paket som var ganska tungt. Jag gav förskitigt över Candi till hennes framsträkta armar. ”Ni menar det inte!” skrek jag nästan när jag öppnat paketet. Candi som nästan somnat i mammas famn vaknade förskräkt till och började gnälla. Jag höll förpackningen i en hand och telefonen i den andra ”Vi laddade den och satte i minnes kort och SIM kort åt dig.” sa mamma och vaggade Candi lätt. Jag kollade storögt på den och låste försiktigt upp den som om jag var rädd att den skulle gå sönder. Al såg avundsjukt på mig och kollade dystert på sin egen.
¤Hemma senare¤
Det knackade på dörren. Jag och mina bröder tävlade om vem som han först och James vann såklart. Jag och Al kikade ut genom fönstet för att se vem som var där satidigt som James slet upp dörren. Han svalde ”Professor Chang” sa han och såglivrädd ut. Hon skrattade vänligt. ”Nästan. Jag heter Rebecca Chang och är syster till Cho och Hannah som ni känner. Och till Tim, Leo och Sandra men de tvivlar jag på att ni känner” under tiden hon pratat hade mamma och pappa också kommit ut i hallen. Hon vände sig mot dem ”Ursäkta att jag kommer sent men alla andra har lämnat återbud. Detär bara du och Cormac McLaggen kvar.” sa hon åt mamma. ”James. Ta dina syskon och ta upp Charlie till ditt rum och passa honom n stund så att vi får prata.” sa pappa ”Charlie är i vardagsrummet.” sa han snabbt och ledde ut oss innan vi han protestera. Vi satte oss i vardags rummet. ”Så här gör vi. Jag smyger ut på balkongen och...” jag avbröt James. Ta Charlie och vänta på James rum.” jag sprang upp för trapporna. Jag hade en fantastisk plan. Jag grävde längst ner i min koffert ”Här” sa jag tyst till mig själv och drog upp osynlighets manteln och sedan tog jag min telefon ur ryggsäcken. Jag tryckte ner det i en kasse jut när Al kom in. ”Vad är din plan?” sa han rakt på sak.”Det får du se bro” sa jag och log. ”Lil” sa han varnande. ”Al. Snälla.” jag såg på honom med bedjande blick som sa allting ”Lita på mig.”. ”Önskar jag kunde” mummlade han. Jag slog till honom och skrattade. Sedan gick jag. Al gick in till James rum där jag hörde Charlie gnälla och när som helst skulle börja gråta.
”Rebecca. Jag är ledsen. Jag har fem barn att ta hand om här hemma” sa mamma. Jag spelade in alltihop ”Fem?” fråade pappa förvånat. ”Ja fem älskling. Du, Lil, Jam, Al och Charlie” sa hon trött. Jag log tyst. Det lät så roligt när alla i familjen hade smeknamn förutom Chalie som hade ett långt namn men inget smeknamn. ”Jag förstår dig. Sandra säger samma sak hela tiden.” sa Rebecca. ”Älskling, James fyller sjutton om några månader, Al fyller snart sexton och Lil tretton. Jag tror de kan ta hand om Charlie när jag har jobb att sköta. Till på köpet så blir jag snart ockå stor. Jag fyller ju förtio snart om du mins.” sa han och kysste henne i håret. Jag suckade. Jag hade inte smugit ut och riskerat en utskällning för att de dem kyssas och hålla på. Jag ville något intressant skulle hända som man kunde berätta om.. Mamma skrattade ”Ja du blir också snart stor.” sa hon och skrattade. Hon var tyst en stund ochsåg på Rebecca ”Jag kan referera finalen men jag vill fortfarande fundera på om jag kan spela nästa år.” sa hon beslut samt. Jag smyger snabbt in genom bakdörren och utt för trapporna igen. ”Mamma ska referera qudditch VM på Fredag!” utbrister jag när jag lämnat telefon och manteln i rummet och gått in i James rum där killarna sitter. Charlie vaknar och börjar gråta. ”Kan ni seriöst ingening?” säger jag när de räcker honom åt mig.”Jam du har en tjej och du vet inte? Tänk om fem år när du får ditt första barn? Hur gör du då?” frågade jag retsamt.
¤En vecka senare¤
”Men se på denhär då!” sa Hugo och skrattade. ”Dendär är bäst! Hur kunde hon göra en sån min?” frågade Louis och skrattade. Vi kollade på bilder vi tagit av våra småsyskon och tävlade om vems som var bäst, roligast och fulast. ”Lils! Du har fått brev!” ropade mamma från terassen. ”Jag tar det sen!” ropade jag tillbaka
”Vi går ut och går runt en stund” sa Hermione ”Alla tre?” frågade jag ”Ja. Vi kommer tillbaka om senast en timme” svarade hon. När de hade gått iväg med vagnarna lade jag mig ner i gräset och kollade på molnen ”Hur tog Jame och Al det?” frågade Louis ”Vad?” frågade jag ”Att de inte fick komma med på VM?” sa Hugo. Jag skrattade ”De blev fly förbannade. Men matchen gick ju snabbt så de förlät henne ganska snabbt. Och hon hade med sig varsin signeradtröja från båda lagen. Ja förutom till Charlie som hon köpte 4 stycken åt för att de var billigare och han växer så fort sa hon”. Vi satt tysta en stund och kollade ”Om en vecka är vi tillbaka på slottet” sa jag ”Mmm” svarade båda samtidigt. De lade sig ner brevid mig ”Det kommer vara konstigt att inte vakna av att Countrey skriker och sedan höra mamma och pappas hastiga steg varje morgon” sa Louis utan att slita blicken från molnen. ”Vad kommer ni sakna mest med att vara hemma tror ni?” frågade Hugo ”Jag tror att det jag kommer sakna mest är att spela qudditch med Al och Jamie i skogen och att vara barn vakt” sa jag ”Lil! Barn vakt? Det kan man inte sakna. Det är det värsta som finns!” utbrast Louis ”Själv kommer jag sakna mest att få sova hur länge jag vill. Men det blir kul att ha er två nära igen” fortsatte han. ”Lou, det är faktist ganska kul att vara barn vakt. Iallafall åt Candi och Cilia. De är så hima söta, snälle och lugna. Charlie skriker ganska mycket men annars är han kul.” sa jag. ”Att vara åt Emily är en mardröm” sa Hugo ”Det kan de väl inte vara” Hugo suckade och satte sig upp. Jag satte mig också upp ”Jo, hon sover, sover och sover. Sedan är hon hungrig och sedan måste man byta bölja på henne!” sa han surt. Jag skrattade ”Käre kusin. Det är så små barn är.” sa jag och skrattade. ”Vad kommer d sakna mest Hugo?” frågade Louis efter en liten stunds tystnad. ”Hmmm, jag vet faktist inte. Kanske att bara chilla i solen, äta gott och prata om gamla minnen med Lil” sa han och jag och Hugo brast ut i skratt. ”Lou, det är faktist kul!” sa Hugo när Louis bara skakade på huvudet åt oss. Vi hämtade varsit saft glas och bara njöt en stund ”Jag längtar till ikväll” sa Hugo plötsligt. Jag och Lou mummlade jakande. ”Men jag undrar fortfarande vem som är Hogwarts rektor. I brevet stog det ju oklart. Men antagligen blir det ju nån från ministeriet eller lärarkåren.” sa Lou ”Jag kommer sakna McGonagall” sa Hugo och jag och Lou höll med. ”När jag, G och Cic var till diagon gränden så pratade många om Hogwarts rektors platsen. VI försökte fråga men fick inga svar.” sa jag. Fleaur, mamma och Hermione kom tillbaka gående längs vägen. ”Har ni inte flyttat er en meter ännu?” frågade mamma ”Ni får det tungt på Hogwarts!” sa Hermione och de tre brast ut i skratt.
”Efter maten har jag, Al, Domi, Roxa, Fred, Rosie... Tja alla utom de som är under 13 planerat programmet.” sa James ”Kort sagt alla under 18 och över 13” sa Roxa. ”Precis! Och ikväll ska vi äta. Äta och äta lite till. Och sedan” sa Rose. ”Blir det Weasley qudditch VM!” ropade de allihopa i en mun ”Och Potter!” tillade Molly. ”Därför så skickar vi nu fadern ur varje familj hem till sig efter familjens kvastar” sa Lucy glatt ”Och de som inte har kvastar så har vi hyrt kvastar till från Ministeriet” sa Al
När vi ätit en massa och alla hade varsin kvast så gick vi allihopa in i skogen. ”Farmor. Farfar.” sa Rose och såg på dem ”Vi tänkte att ni kanske inte vill flyga” båda två skakade lite på huvuderna ”Neej. Jag stannar nog helst här nera” sa morfar och mormor nickade instämmande ”Jag med” sa hon. ”Vi tänkte det. Så om ni skulle vara vänliga så om ni vill kan ni ju passa de små...” sa Molly. ”Mer en gärna!” sa mormor ”Fint!” sa Molly. ”Farmor läser du lagindelningen.” frågade Fred och räkte henne ett paper ”Vi tänkte köra familj mot familj. En turnering, lagen blir följande. Bills team består av Bill, Fleaur, Vic, Domi och Louis. Percys team består av Charlie, Percy, Audrey, Molly och Lucy. Georges team består av George, Angelina, Roxa och Fred. Rons består av Ron, Hermione, Rosie och Hugo. Och så har vi Ginnys team består av Harry, Ginny, James, Al och Lil.” hon räkte tillbaka papret. ”Vi hade en liten hake när vi gjorde lagen. Det var ju att Ted skulle så klart vara med Potters eftersom han växt upp där. Men då skulle dom bli sex stycken och alla sex skulle unna spela i landslag.” sa Lucy ”Men det är klart Ted ska vara med sn familj!” sa Percy och de flesta höll med. Candi skrek ”Se nu! Hon tycker också att pappa ska vara i Potters!” sa Vic och skrattade. Hon lyfte upp henne ”Visst tycker du!” frågade hon henne. ”Om ni vill så går det bra för oss. Vi skulle höra med er vad ni tyckte” sa James. Han tog sin kvast ”Jag vill ju vara såklart vara i samma lag som mina bröder och syster om jag får!” sa Ted och log. ”Vi tänkte lotta om vem som ska möta vem” sa Al och tog fram en skål ”Men vi är ju fem!” sa Audrey. ”Det är också en liten hake vi funderat på. Men vi tänkte att alla lag ska möta alla. Så... Ja men ni förstår nog när vi börjar” sa Rose och alla började skratta
”Yes!” ropade jag ”Vi vann!” ropade Al samtidigt ”Vi är i final!” ropade James ”Bra spelat Lil!” sa Lucy och kramade om mig ”Bra spelat själv” svarade jag. Det var min familj mot Freds ”Vi kommer vinna er överlägset!” sa Fred och log. ”Ska vi slå vad?” frågade James ”Förlorar du vadet frågar du chans på Rebecca i vår klass.” sa han Fred såg förs förfärad ut men sedan log han ”Förlorar du vadet så måste du säga åt Darcy att du tycker att hon är en uppblåst fjant!” Jag trodde James skulle så till Fred ”Visst” sa han efter en kort stunds tvekan. Och innan vi samlades sa han ”Förlorar vi dethär så kommer jag stanna hemma hela terminen”. Mamma satte ner Charlie tillbaka och kramade om honom ”Jag lovar. Vi ska vinna! Jag måste slå George!” Eftersom att vi var i skogen och det fanns 5 spädbarn där så använde vi bara klonk och kvick. Inga dunkare eftersom det skulle kunna vara farligt. Eftersom att ingen av mina bröder ville vara jagare så var jag och mamma det, James var vaktare, Al och Ted var någon slags försvarare och pappa var sökare. Vic gick ut på plan. Släppte ut kvicken och kastade upp klonken. Vi han knappt börja och de han inte bli några mål före James skrek ”DU ÄR BÄST JAG ÄLSKAR DIG!”. Vi vände oss allihopa hastigt. Pappa skrattade vid målstolparna och viftade med kvicken i handen Fred såg väldigt plågad ut när James flög fram till honom ”Du kan fråga i stora hallen innan vi går till första lektionenpå torsdag. Där smälter jag bra in.” sa han. Fred hoppade på honom ”Synd att jag inte är myndig förens om fyra månader!” sa han ”Jag är om tre!” sa James och skrattade ännu mera. Han och Fred gjorde high 5 med varandra och började sedan skratta ”Sams?” frågade James. ”Sams” savarade Fred. ”Du har varit arg på mig i över ett år sedan jag snodde Darcy från dig. Jag är glad att du inte är arg längre!” sa James allvarligt ”Jag var arg ett tag. Men sedan sedan så har jag mest skämts för vad jag sa...” sa han. De försvann in i skogen ”Och de där två är sexton år.” sa Roxa och himlade med ögonen ”De beter sig mera som 11” sa jag och skrattade. ”De gör de faktist!” sa hon och skrattade. ”Det är svårt att se att ni två är tvillingar!” sa Domi ”Du har lera där. Jaaa, det är det. Han är så mycket omognare!” sa hon och sedan började de två skratta. Jag skakade lite på huvudet åt dem. ”Lilts vill du ta Cilia i hennes bär sele?” frågade Ted. ”Visst!” sa jag och log.
Jag hade just lagt mig när jag kom på att nån hade skickat brev åt mig den morgonen. Jag tassade hastigt upp och kollade mig snabbt omkring i rummet om mammaskulle lagt brevet där. Jag såg det inte så jag smög försiktigt och tyst ner till köket för att se ”Lily Luna!” jag hoppade till vid pappas röst. ”Vad gör du uppe?” frågade han. Jag tänkte kvickt, de skulle bli arga om jag kommit ner för att hämta brevet och riskerade att väcka Charlie ”Jag skulle bara... Hämta något att dricka.” svarade jag tyst. Mamma lutade sig åt sidan för att hon skulle se mig. Hon hade Charlie i famnen och matade honom med nappflaska, ”Äsch jag skulle inte ha behövt ljuga” tänkte jag ”Det skulle du gjort innan du gick upp Lil!” sa hon trött. Jag suckade och vänd mig om och fick syn på det! ”Jag ska bara ta ett vatten glas sedan går jag upp och sover.” sa jag. Jag norpade hastigt åt mig brevet och tog nsedan ett vatten glas som jag sagt. Jag gick tyst upp för trapporna, mamma kom alltid upp och dubbelkollade så att vi låg i våra sängar en halvtimme efter läggadag så hon skulle komma om en stund. Jag tog fram Hogwarts historia som jag fått i julklapp och hållit på med hela sommaren. Mycket riktigt kom hon efter en kort stundoch kollade in. ”Vad läser du?” frågade hon och satte sig på säng kanten. ”Hogwarts historia” sa jag och visade framsidan. Hon nickade ”Vem var brevet ifrån?” frågade hon. ”Jag har inte öppnat det ännu” svarde jag och pekade på brevet jag lagt på skrivbordet. ”Okej...” sa hon. ”Får jag fråga om G och Cic vill komma hit och sova någon natt denhär sista veckan?” frågade jag henne och gjorde en bädjande min. Hon skrattade tyst och strök mig lite ver håret. ”Visst får du det.” sa hon ”Tack!”. Jag gav henne en kram ”Go´natt Lil” sa hon ”Go´natt” . När hon stängt dörren smög jag upp efter brevet och kände genast igen Gs stil. Jag öppnade det ivrigt men tyst. Där nere hörde jag Charlie gråta och snabba steg. Jag tog försiktigt upp brevet. Det var svårt att läsa för något hade suddat ut det mesta men något som gick bra tt läsa var ”Vi måste träffas. Snart. Heslt om någon dag. Jag måste få prata med dig.”
¤Två dagar senare¤
Jag kramade om mina två bästa vänner som nyss kommit. Vi förde upp deras väskor och sedan sprang vi ut. Det hade regnat hela dagen igår så gräset var fortfarande lite fuktigt men vi brydde oss inte om det. Vi pratade ivrigt och hade kul. Plötsligt verkade G komma på något och blev genast blank i ögonen. ”Vad är det G?” frågade Cic som också sett det. ”Det är något jag måste berätta.” sa hon och tårarna började rinna. Jag kramade om henne ”Efter julen så ska vi antagligen flytta. Det är inte säkert men nästan” sa hon ”Vart?” frågade jag ”Till Frankrike.” ”Åååh!” sa jag och Cic i en mun ”Frankrike är ju jätte fint! Hur kan du vara ledsen för det?” frågade jag ”Vi kommer ju ändå träffas på Hogwarts hela tiden. Du bor ju där mer än halva året!” sa Cic. G bara skakade på huvudet. ”Förstår ni inte? Frankrike har ju också en skola för trolldom- Beauxbatons. Det är där vi ska börja efter jul om pappa också får jobb.” hon började stor gråta.
Klockan tre på natten så smög vi tyst in i Als rum med en spik matta. Vi gjorde samma sak med James, vi ville ge igen för att de när vi hade luggit och läst kommit och sprutat iskallt vatten på oss. Vi satte också isbitar på spikmattorna och några i deras sängar.
Följande morgon vaknade vi klockan halv elva av ett skrik. ”Lily!” jag började genast skratta. Sedan hördes ett till och igen ”Lily!” vi låg i våra sängar och vred oss av skratt. Al och James kom in i mitt rum. ”Godmorgon” flämtade Cic mellan skratt attackerna. Sedan började James och Al också skratta. Jag måste vara den mest lyckligt lottade männiksan på jorden, jag får ha en underbar familj och världens underbaraste vänner.

JÄTTEBRA AVSLUTNING!!!!!!!!!!!!!!!

Braaaaaaaaaaaaaaaaa