En kittel full av kärlek (3:e generationen)

SARAH OCH JAMES PUNKT SLUT!

NEEEEEEEEJ!!! ALDRIGGG!!!!!!

Kapitel 43
Scorpius
Jag står på knä och gräver i kofferten. Kastar kläder och böcker bakom mig. Vart är den?
- Scorpius, vad gör du? frågar Lucas och låter lite road.
- Letar, stönar jag och stoppar ner huvudet för att se bättre.
- Hey, du ser ut som en struts som precis stoppat huvudet i sanden. Kom fram och berätta vad du letar efter, säger Jasper.
Jag suckar men avbryter inte mitt letande. Hur djup kan en koffert vara? Jag menar, det kan väl inte vara så svårt att hitta en tröja bland kläder som man ska kunna ha under ett halvår, eller? Jag tänker efter. Tänk om jag inte packade ner den. Den kanske ligger hemma. Nej, jag är säker på att jag packade ner den.
- Scorp, vad-är-det-du-letar-efter? undrar Ivan och bokstaverar fram meningen.
Jag lyfter på huvudet.
- Jag letar efter en tröja att ha på mig, säger jag och rycker på axlarna.
Mina vänner tittar på kläderna som klär golvet runt dem. Deras ögonbryn når nästan hårfästet.
- Jaha, och vad gör du med de här tröjorna? Bär dem som byxor kanske, fnyser Jasper och håller upp en tröja i varsin hand.
- Det är fel tröja, säger jag och fortsätter att leta.
Där blev jag dumförklarad utav mina vänner. Dörren till sovsalen öppnas.
- Vad fan har hänt här? frågar Albus. Det ser ut som en tromb har svept förbi.
- Det stämmer. Tromben Scorpius, säger Lucas.
- Han letar efter en tröja att ha på sig, berättar Ivan. En speciell tröja.
Albus suckar.
- Snälla, säg inte att det är den tröjan, säger han.
Jag rodnar lätt om kinderna. Vilken tur att jag är väl dold under koffertens lock.
- Vilken tröja? undrar Jasper nyfiket.
Även de andras nyfikenhetstermometrar ökade ett par grader.
- På deras halvårsdag så gav Rose honom en blå, långärmad tröja i present. Hon tyckte att den passade bra till hans bleka hår, själv tyckte jag att den mörka färgen fick honom att se ännu blekare ut men i alla fall, Scorpius älskade den där tröjan, berättar Albus utan någon som helst inlevelse.
Mina vänners blickar vänds mot mig igen. Jag känner hur de bränner i min nacke.
- Jag kan inte fatta att du har kvar den. Ni gjorde ju slut för längesedan, säger Ivan.
- 2 månader är inte längesedan, muttrar jag.
Albus suckar.
- Scorpius, Ivan har rätt. Om du vill gå vidare så kan du inte ha kvar en massa saker ifrån ert förhållande. Det är inte nyttigt, säger han.
Jag tittar på honom.
- Så om du och Sarah gör slut imorgon, skulle du då slänga plånboken hon gav dig i julklapp? frågar jag.
Albus nickar och lägger armarna i kors. Jag tittar på mina vänner. Alla fyra tittar tillbaka på mig. Alla med armarna i kors. De kommer inte släppa ut mig med tröjan på.
- Okej, visst. Jag tar på mig något annat, muttrar jag och stänger igen locket.
Men de ser fortfarande inte nöjda ut. De tittar menande på mig. Jag skakar på huvudet. Nej, jag tänker inte göra det. De kan glömma det. Jag tänker inte.
- Det är dags. Hur ska du annars kunna gå vidare? frågar Jasper.
Jag suckar.
- Kom igen. Fram med allting som du har fått av Rose och allting som påminner om Rose, säger Lucas.
Jag fnyser men fortsätter letandet efter tröjan. Till slut hittar jag den. Längst ner, intryckt i ett hörn. Jag kastar tröjan på Albus och går sen fram till min säng. Jag lägger mig på rygg och kryper in under sängen. Under sängen har jag tejpat fast en liten metallåda. Försiktigt drar jag loss lådan och kryper sen fram igen. Jag ställer lådan på sängen och de andra gör mig sällskap. Jag öppnar lådan. Inuti ligger det en hög med fotografier. Foton som jag och Rose tagit på våra dejter, på våra långpromenader vid sjön eller foton som jag har tagit i smyg. På varenda en utav dem så är hon den vackraste.
- Det här är allt, säger jag och stänger lådan.
- Vad ska vi göra med den? undrar jag och ger lådan till Ivan.
Hans blick vandrar mellan oss andra fyra.
- Vi ska bränna det, säger Ivan.
Nästan lite motvilligt följer jag efter de andra när vi lämnar sovsalen och börjar gå ut. Ivan håller tröjan och lådan i sina händer. Jag vill inget annat än ta tillbaka dem men jag börjar inse att de kanske har rätt. Ute i skogen ställer vi oss i en ring. Ivan slänger tröjan på marken och häller sen ut fotografierna på den. Han plockar fram staven från bakfickan och riktar den mot marken.
- Confringo, säger han och vi backar automatiskt bak ett par steg.
Elden från Ivans stav träffar sakerna på backen och de börjar med en gång att brinna. Ingen säger något. Alla står bara tysta och titta på när lågorna slickar i sig mina minnen. Jag ser hur fotografierna krymper och förvandlas till ingenting. Den blåa bomullströjan ger ifrån sig lukten av bränt papper när elden slukar sig den. Plötsligt börjar jag undra varför jag så gärna ville ha på mig den.

Albus
Jag kände någonting när vi stod och såg på hur Scorpius minnen brändes upp. Jag vet inte om det var skuldkänslor jag kände. Jag menar, det var trots allt minnen från min kusin. Eller så kände jag en stor glädje för att Scorpius äntligen kan gå vidare. Jag vet inte men jag kände någonting. Jag sitter på sängkanten och knyter mina skor samtidigt som jag tittar på min kvast. Ett tunt lager av damm har lagts på den. Jag har inte rört den sedan Alla hjärtans dag. Dagen då jag glömde bort Sarah. Sedan dess har jag inte satt min fot på quidditchplanen. Jag har sjukanmält mig innan varje träning så att jag kan vara med min flickvän. Men idag kan jag inte vara sjuk. Reese mötte mig vid frukosten. Hon gav mig ett ultimatum. Om jag inte dyker upp vid kvällens träning, då är jag ute ur laget. Bara så där. Inga mera bortförklaringar. Dyk upp eller bli utslängd. Jag vet redan vad jag ska göra. Det bestämde jag där på fläcken. Precis efter att hon hade yttrat orden så hade jag bestämt mig. Jag drar handen genom mitt hår. Det börjar bli långt. Speciellt luggen. Den börjar påminna om James lugg. Eller om håret som morbror Ron hade sina sista år på Hogwarts. Mamma har visat bilder. Ingen vacker syn. Nåja, jag hinner inte med någon klippning just nu. Jag tar tag i kvasten på vägen ut ur salen. Min hand gör ett avtryck på det dammiga skaftet. Hud mot trä. En mjuk känsla. En bekant känsla. Jag har saknat det. Men känslan får mig att känna mig nedstämd. Jag är på väg att såra någon. Någon som jag spenderat mycket tid med. Någon som jag aldrig skulle vilja såra. Men jag det här är någonting som jag måste göra. Det går inte att undvika. I sällskapsrummet sitter de andra. De tittar på mig.
- Är du säker? frågar Ivan.
Jag nickar.
- Hon kommer inte att gilla det, säger Jasper.
- Jag vet men det här är någonting som jag måste göra. Någonting som jag vill göra, säger jag.
De nickar och jag fortsätter att gå. Det duggar lätt. Dammet rinner av kvasten i tunna stripor av vatten. På långt håll kan jag se dem. De flyger runt i regnet. Vissa kastar klonken mellan sig. Jag känner hur mina steg blir allt mer tyngre ju närmare planen jag kommer. Men jag vet att jag gör rätt val. Det går inte annars. Jag kommer att ångra mig. När de ser mig komma gående stannar de i luften. Alla tittar på mig. Reese flyger ner och ställer sig en bit framför mig. Peggy, hennes ständiga följeslagare, stannar ett par steg bakom henne. Det är tyst. Duggregnet faller lätt och jag kan se hur mörka moln sakta drar in och kommer inom kort vara rakt över oss.
- Jag hoppas att du har bestämt dig Albus. Jag har inte tid för spelare som inte engagerar sig, säger Reese med armarna i kors.
Jag suckar och tittar på mina lagkamrater. Alla väntar på mitt beslut. Jag tar ett djupt andetag.
- Låt oss träna, säger jag.
Ett jubel brister ut och alla samlas runt mig.
- Jag visste att du inte skulle svika oss!
- Utan dig skulle det inte vara detsamma.
- Du är bäst Al!
Jag känner mig inte bäst. Lättad är snarare en bra beskrivning. Jag lever för quidditch och skulle aldrig klara mig utan det. Att Sarah däremot inte gillar mitt intresse gör det här till en jobbig situation. Men jag hoppas att hon fortfarande tycker att jag är en riktigt drömprins som gav henne biljetterna, då kanske jag kan komma ur det här valet utan att få mitt hjärta krossat.

Så bra!♥

Jag verkligen ÄLSKAR att dina kapitler komma fort!♥

Tänk om Sarah blir arg och hånglar James... aja, vi får hoppas på de bästa! :3 (alltså, INTE Sarah och James, utan Sarah och Albus♥)

Jätte bra!! Om Sarah blir sur då vet jag inte vad jag gör!
Jag klarar snart inte av att Scorpius å Rose inte är tsm

Asså, jag håller fullständigt med dig på BÅDA punkterna! Scoose♥ och Sabus 4-ever in My ~♥~♥♥♥♥

Jag har nu sträckläst alla kapitel. Det här är vääärldens bästa ff♥!! *bevakar*
Du skriver susperduperfantastiskt bra! Du kommer att bli författare när du blir stor.

Jag hoppas på:
James ♥ Millie
Albus ♥ Sarah
Scorpius ♥ Rose

Så det så!

Wow, vi har mycket gemensamt!!!
Jag håller med dig om att johhana har världens bästa ff och är SÅ HIMLA GRYM på att skriva, + att jag shippar också de ♥

GRYM!!!
Läs min också: http://mugglarportalen.se/#forum.php?topic=32452

Awesome!" ^^