19 år senare (Privat Roll)

Roxanne såg upp i taket, men nej hon kunde inte ligga här hon orkade inte. Hon steg ur sängen och försvann ut genom uppehållsrummet ut i gångarna i fängelsehålan och hoppades på att ingen såg henne. Hon gick snabbt längst den västra gången, in i en av de hemliga tunnlarna, denna ledde till ett tomt litet fyrkantigt rum. Hon visste ingne som kände till det, dock besökte blodigebaronen det ibland, men hans närvaro störde henne inte.

"Mr. Malfoy du är tillbaks ser jag" sa en välbekant röst och Scorpius stannade i entrehallen och såg på McGonagall.
"Ja det är jag" sa han och gav henne en sur blick. han hade förlåtit Roxanne men inte ministeriet och lärarna.
"Det är skönt att ha dig tillbaks" sa hon och gick sen och Scorpius kastade dödliga blickar efter henne och Albus kramade lugnanade hans hand och de gick ner till uppehållsrummet

Roxanne satte sig på den gammalmodiga sängen som någon ställt där sedan gud vet när. Hon stirrade tomt in i väggen. Hon visste inte vad hon skulle göra, hon försökte tränga tillbaka känslorna hon ville inte börja med det igen. Hon var glad för Scorps och Als skull, nu hoppades hon att de skulle vara lyckliga.

Scorpius slängde sig i sin fåtölj.
"Jag har saknat den" skrattade han och alla elever såg åter konstigt på dem. "Vad är det egentligen med er?" fräste han irriterat.
"De ja vet vad som har hänt med dig och jag antar bara att de är nyfikna på att se hur du är och sen vart du varit och så" sa Albus lugnande och satte sig åter på golvet framför honom

Det blev plötsligt kallt och Roxanne såg upp, Blodigebaronen stod framför henne. "Hej" sa hon, han bara muttrade något ihåligt. "Vad ska jag göra?" sa hon förtvivlat och han bara stirrade på henne. Inte mycket till scar, men så brukade han svara. Han stirrade på henne med tomma ihåliga ögon. Hon suckade. "Ja, jag vet, jag ska gå tillbaka." suskade hon men gjorde inte en annsatts till att resa sig.

"tror du hon är okej?" frågade Albus oroligt och mötte Scorpius blick.
"I det mörkaste stunder finner man styrka man inte visste att man hade" svarade han enkelt och mindes de stunder han faktiskt mot all förmodan hade överlevt. de stunder då han var säker på att han skulle dö men trotts det levde

"Ja, jag ska." säger hon och reser sig när han stirrar på henne. Hon går ut genom gångarna och in genom porträtthålet, hon finner Al och Scorp vid elden och ler lätt. Faktiskt ett av sina få naturliga leenden och sätter sig ner på soffan vid dem.

Scorpius tittade upp när Albus puttade till honom och han såg Roxanne komma in genom dörren och han log svagt och eleverna började viska
"Men nu får ni ta och ge er" fräste Scorpius
"Annars?" sa en sjundeklassare och Scorpius såg på honom
"Du vill inte veta vad annars innebär" sa han kallt
"Din familj är inlåst så du kan inte göra något" sa killen
"Jag fick dem inlåsta och vare sig de är bakom lås eller bom så kan jag försvara mig själv och du vill inte veta hur" sa Scorpius och hans ögon blev kalla och mörka och eleven backade

Roxanne himlade med ögonen åt eleverna. "Sluta viska om ni inte kan stå upp rakryggade och säga vad ni tycker och tänker kan ni lika gärna hålla tyst." sa hon lungt och såg efter eleven som backade efter Scorps blick. "Trevligt att ha dig tillbaka Scorp." fliande Roxanne. "Du kan alltid liva upp en tråkig stäminig och se till att Al börjar äta igen. Jag tryckte i honom ett äpple med våld idag." sa hon sakligt.

Scorpius vände sig mot Roxanne
"Jag må tro att du klarar av att skälla ut de människor som olyckligtvis fötts utan hjärna helt själv" sa han leende och såg sedan allvarligt på Albus "Har du inte ätit?!" sa han förskräckt
"Öh..Roxanne åt inte heller" sa Albus och Scorpius slog handen för pannan och såg på dem
"Jag menade inte att ni skulle sluta äta när jag var borta" sa han sorgset