Robin Hood och hans glada gäng

"NICCI" ropade Robin men hon svarade inte "NICCI" kom tillbaka. Nicci ville inte se honom just nu, hon ville inte se någon just nu. hon hade ara försökt lära sig och klara sig själv så de skulle slippa ta hand om henne hela tiden. hon hörde att de stannade nere på marken
"Nicci kan du inte komma ner?" frågade Robin vänligt
"Nej" sa hon så bestämt hon kunde
"då sitter jag här tills du kommer ner" sa Robin och satte sig ner och såg på sina mannar "går ni hem så kommer vi sen" sa han och de nickade och gick tillbaka till lägret. Nicci följde dem med blicken
"Nicci jag menade det inte" sa Robin
"Jag tror du gjorde det! du tror att jag bara skall göra som du vill" fräste hon och vägrade säga något mer

Männen kom tillbaka men utan vare sig Robin elle Nicci.
- Vart är de?, sa Adina oroligt.
- Vi hittade henne, men hon är uppe i ett träd och vägrar att komma ner, sa en av dem.
- Jasså, på det viset, vi fårväll vänta på att hon ska komma ner du, sa Adina lugnt.

"Nicci snälla kan du prata med mig" sa Robin
"Nej" sa hon surt och Robin suckad eoch klättrade upp till henne och hon kunde inte låta bli att se på honom
"Jag menade det inte, jag blev verkligen orolig för dig bara. jag trodde något hade hänt dig" sa Robin lugnt
"Ja men du hade fortfarande inte behövt bli så arg, jag försökte bara lära mig ta hand om mig själv. alla andra kommer och går ju som de vill ur lägret" sa Nicci
"Ja men de vet vad de gör och jag vill inte att du skall skada dig" sa Robin och såg på henne
"jag ville ju bara lära mig klara mig själv så ni sliper ta hand om mig hela tiden" sa hon och Robin log
"Det var en fin tanke men medela nån nästa gång bara" sa han och hon nickade och kysste henne
"Kom nu så går vi hem" sa Robin
"Jag vill lära mig skogen först, men gå du hem så kommer jag sen" sa Nicci och Robin tänkte protestera "jag behöver göra det här själv" sa hon och han nickade svagt och hoppade ner och försvann mot lägret

Robin kom tillbaka utan Nicci.
- Så du fick inte med henne?, sa Adina.
- Nej, hon ville klara sigsjälv och utforska skogen, sa han neutralt.
- Jahapp, det var ju inte så konstigt, klart hon vill lärasig att klara sig själv när alla andra gördet, sa hon lätt.

Nicci hoppade ner från trädet och gick åt andra hållet från de andra och kom fram till en ravin och bestämde sig för att klättra ner. hon klättrade försiktigt över kanten och bestämde sig att hon var tvungen att ha säkert fäste på tre ställen innan hon flyttade en fot. det var jobbigare än hon väntat men efter en stund stod hon nere i ravinen och hon satte sig trött ner

Adina la sig ner för att sola och vila.
Det var trotts allt ansträngande, men hon tänkte vara uppe så mycket hon orkade.

Nicci såg sig om i ravinen och började sedan gå och försökte att vara tyst efterosm det ekade något enorm när hon gjorde ljud. hon kom fram till en glänta tillslut och hon klev in. den hade antagligen legat öde i flera år. hon gillde den, det var mysigt här. men hon bestämde sig föra tt fortsätta sin vandring och gick in i skogen på andra sidan

(välkommen tbx ♥ )

- Är det okej?, sa John och hon ryckte till, hon hade visst somnat lite.
- Mmmmm, mumlade hon sömnigt och kisade upp mot solen, hon älskade att bara ligga och sola såhär.

Nicci såg plötsligt Nothingham långt borta och gick åt andra hållet och kom fram till träsket som de kommit från och hon försökte minnas vägen de tagit och klev sen ut i dimman och tog sig försiktigt fram och stod snart i lägret
"Nicci" sa Robin genast och hoppade upp på benen och kramade om henne och hon såg förvånat på honom
"Har du varit så orolig för mig?" frågade hon försiktigt
"klart jag har" sa Robin lågt
"Jag klarade mig bra så oroa dig inte" sa hon och tog hans hand och såg sen på Adina som låg en bit bort och hon gikc frma till henne "hej hur är det?" frågade hon

"Tjo" sa Adina leende och såg upp på Nicci.
"Jo, med mig är det bra, vilar bara men nu är det okej", sa hon leende och ställde sig upp.
"Så hur var det?, gick allt bra." log hon och såg på Nicci.

( Ska prova att använda " eftersom att de flesta gör det XD )