Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

JÄTTEBRA SOM VANLIGT! Blev skitglad när jag såg att tråden hade uppdaterats och sen när jag såg att det var ett kapitel skrek jag till och pappa kom upp och kollade vad som hade hänt och jag bah "öh... nä de e okej" haha cx

Sorgligt det där med Lucius ... fast han var ju en liten skit tho. Eller en stor skit. Är det konstigt att jag tycker det var lite komiskt när Scorpius bad Albus att peta på honom och bah "Jag tror han är död" sådär typ helt casual?

Gillar hur du skriver om Leah, hon verkar rolig. Kanske vi kan få se mer av henne? Vore jättekul i så fall. Fast det är väl alltid kul med nya karaktärer, bara att den här karaktären verkar spännande typ haha??

Och känner typ som du säger om Max, hon verkar mer mänsklig och logisk, vilket gör att man kan relatera mer. Hatar när en karaktär bara är fullt igenom god och/eller jättebra på allting, och tvärtom. Det är ju inte så i verkligheten!

Längtar till nästa nu i alla fall ♥

Som vanligt mycket välskrivet (lätt att ta för givet när en kommit så långt i storyn, men det tål att sägas). De verkar inte precis utom sig av sorg över Lucius. Leah verkar otroligt rar - busig på det där roliga sättet, lite som Fred och George. Nu verkar det som om förlossningen närmar sig - spännande.

Ja nu var det ett tag sen jag uppdaterade här! Har varit lite upptagen på sistone både med skolan och så har jag även fått en lägenhet där flytten bör planeras, men nu så ^^
____________________________________________

Kapitel 62 - Albus

"Nå?" sa den femtonårige Albus till Max.
Hon stod där tyst och tittade ner.
"Förra veckan..." började hon.
"Det var ett avskedssex", sa Albus bestämt. "Jag har ju sagt att det är slut mellan oss."
"Jag är gravid", sa Max innan Albus hann säga något mer.
Albus frös till. Han kände sig förlamad. Plötsligt började tusentals tankar sväva runt honom, men inget ord kunde han få fram.
"Förra veckan", fortsatte Max. "Vi skyddade oss inte."
Albus lutade sig bakåt mot väggen och tittade ner.
"Fan också..." sa han.
"Jag tyckte bara att du skulle veta det", sa Max. "Men... tro inte att du behöver vara en del av det här."
Med det gick hon raskt därifrån, gråtande. Albus var fortfarande i chock. Det kunde inte vara på riktigt. Vad skulle Scorpius säga?

Albus stod och tittade ut genom fönstret efter sin flashback. Han mindes det som om det vore igår, och nu kunde ungen ploppa ut närsomhelst. Nu var han redo. Han kände sig mer taggad än någonsin inför pappalivet.

"Står du här och dagdrömmer?"
Albus vände sig om. Det var Max som stod vid dörröppningen.
"Jag trodde du skulle vila", sa Albus.
"Ja men man får anpassa sig lite ibland. Den här lilla rackaren hade helt andra planer."
Albus flinade och tittade på den stora runda bulan. Han gick och satte sig på sängkanten för att sortera ut sina tankar.
"Kan du tänka dig?" sa han. "För ett år sen började vi brevväxla och nu ska vi snart bli föräldrar."
Max satte sig bredvid honom.
"Mycket hinner hända på bara ett år."
"Det kan man lugnt säga", sa Albus. "Har du tänkt ut några namn föresten?"
"Det är väl på tiden nu kanske? Har du några idéer?"
"Tja... Jag hade tänkt mig något könsneutralt. Som typ... Lex. Sam. Jess."
Max såg tveksam ut.
"De är så vanliga de namnen. För enkla. Men Sam är ju i och för sig inte så dumt. Åh! Vi kanske kan ha det som smeknamn? Samuel om det blir en pojke och Samantha om det blir en flicka!"
"Eller så håller vi oss bara till Sam?" föreslog Albus. "Du vet, vad som än händer så vill jag verkligen inte att mitt barn ska förväntas tillhöra en viss könsroll. Jag vill bara se det här som ett barn. Vårt barn. Det var därför jag inte ville veta könet i förväg."
Max gav ett litet leende.
"Ja jo. Det är ju sant. Då säger vi väl Sam då. Men kan jag åtminstone få välja något ickekönsneutralt mellannamn?"
"Tänkte du på något speciellt?"
"Jo... Oliver. Om det blir en pojke. Efter min morfar."
"...och om det blir en flicka?"
Max log.
"Det får du bestämma."
Albus tänkte efter. Han gillade idén av att välja något efter en släkting. Det svåra var bara att komma på vad. Lily hette ju redan hans syster. Molly hade varit bra om det inte vore för att hans kusin hette det. Men sen tänkte han på sin mamma.
"Kankse... Ginevra? Det är min mammas riktiga namn."
"Så... Sam Oliver Potter, eller Sam Ginevra Potter", instämde Max. "Kör till. Ska vi säga så då?"
"Vi kanske kan avvakta med att bestämma? Ifall vi kommer på något bättre. Sen vill jag höra vad Scorpius tycker också."

Lite senare hörde de ytterdörren öppnas. Albus tänkte att det var Scorpius och Draco som var tillbaka från begravningen.
"När man talar om trollen", sa Max.
Scorpius bekanta fotsteg hördes i trappan utanför, närmade sig rummet, och in kom han med ett nedstämt ansiktsuttryck. Albus reste sig genast upp.
"Hej", sa han. "Hur är det?"
Scorpius svarade inte utan gick fram och slog sina armar om Albus, begravde sitt ansikte i hans axel och lät tårarna falla fritt.
Max reste sig upp och lämnade rummet då hon förstod att pojkarna behövde lite egen tid.
"Såja ssch", tröstade Albus och strök hans rygg. "Kom så sätter vi oss ner."
De satte sig i sängen mittemot varandra. Albus tog Scorpius i handen och masserade den med sina tummar. De satt tysta tills Scorpius kände för att prata.
"Jag trodde inte att det skulle bli såhär känslosamt", sa han efter en stund. "Jag vet att farfar var väldigt grym. Jag skulle hellre dö än att bli som honom. Men du vet... han var aldrig elak mot mig. Visst har han sagt en del knasiga grejer, men för mig var han bara min farfar. Och nu finns han inte längre..."
Albus tog tag i hans ansikte och torkade tårarna med sina tummar.
"Se det såhär", sa han. "Nu behöver du inte vara orolig längre. Nu är det du, jag, Max och barnet som gäller och vi ska klara det tillsammans."
Scorpius log av lättnad och lutade sin panna mot Albus, andades tungt och kysste honom som om han vägrade sluta.
"Jag älskar dig, Albus", mumlade han emellanåt. "Älskar dig så jävla mycket."
____________________________________________

Tankar?! Blir det en pojke eller flicka tro? Och vad tror ni ungen kommer heta? Blir det vad Max och Albus kom fram till eller blir det något helt annat?

Jag tror barnet blir Delphi. Sedan kidnappas hon och åker tillbaka i tiden. Bellatrix dotter dog under förlossningen så hon tog ett annat barn bara för att hon inte ville göra sin herre ledsen och då hittade hon Delphi och gjorde någon blodritual så att hon hade hennes och Voldys blod.

Haha, trodde först jag läste kapitlet att jag läste fel kapitel xD

Men poor Scorpius! Jag hoppas han mår bättre senare

Då kör ett nytt kapitel här. Kan bli det sista på ett litet tag men fortsätter så fort jag flyttar och skaffar wifi till min nya lägenhet

(och Ally din jävel jag har fortfarande inte släppt din tanke)
___________________________________________

Kapitel 63 - Scorpius

Draco hade farit till Narcissas tillfälliga lägenhet i London, så pojkarna var själva med Max. Barnets beräknade födelsedatum hade passerat och Albus började få ångest över hur lite tid han skulle få med sitt barn innan han skulle tillbaka till Hogwarts.

Max låg och vilade och Scorpius befann sig i växthuset ute i trädgården.
"Jaså, är det här du gömmer dig?"
Scorpius tittade upp och fann Albus framför sig.
"Och du hittade mig", sa Scorpius ironiskt.
Albus såg sig omkring.
"Det här har du inte visat mig förr", sa han. "Är det du som har planterat allt?"
"Knappt en fjärdedel. Det är mamma och farmor som har gjort det mesta. Jag kommer bara hit för att hålla växterna vid liv."
"Imponerande. Vad är det här? Jag har inte ens sett Neville plantera något mer levande."
Scorpius log och ställde sig bredvid Albus när han såg vad han lade märke till.
"Jag kallar den Stella", förklarade han. "Det sägs att smaragdvippor har en förmåga att leva efter de döda."
Albus tittade förvirrat på honom.
"Nu förstår jag ingenting."
"Det här har jag inte berättat för dig. När jag var åtta år var mamma gravid. Jag skulle få en lillasyster. Stella skulle hon heta. Men mamma var inte tillräckligt frisk att hantera graviditeten. Hon fick missfall. Så vi kremerade fostret. Planterade smaragdvipporna ihop med askan. På så sätt lever Stella vidare i växten."
Albus studerade Stella innan han fann svar.
"Hej Stella", sa han som om han inte kunde komma på något bättre.
Scorpius log och lade armen om honom.
"Stella hade kunnat bli den perfekta förebilden till ditt barn."
"Men lite skumt med en styvfaster som lika gärna kunde vara en storasyster", sa Albus i syfte på åldrarna.
"Trots allt har vi ju faster Lily och farbror James."
Albus brast genast ut i skratt.
"Förlåt men... det där lät bara konstigt", sa han.
"Vad ska man kalla dem då?" skrattade Scorpius.
"Jag vet inte. James känns inte tillräckligt mogen för farbror-titeln och Lily... hon är min lillasyster! Hon är för liten."
"Hon är fjorton, Albus."
"Ja ja", muttrade Albus. "Jag minns henne som fyra."

Efter en stund gick de tillbaka in i huset, drack lite te och njöt av deras egna tid.
"Tänk att vi är tillbaka på Hogwarts om en vecka", sa Scorpius.
Albus gav en darrande suck.
"Tänk om jag missar förlossningen? Jag kan inte återvända förrän jag har träffat mitt barn! Enligt beräkningen hade hen varit här nu."
Scorpius tänkte efter.
"Vi kanske kan be om ett undantag? Det är ju klart att du vill vara med när ditt barn föds. Att du får ta ledig tills dess och komma tillbaka sen?"
"Kanske. Men jag vill ju också att du är med."

"Albus! Scorpius!" hördes ett rop från Max.
Det lät allvarligt så de reste sig genast upp och rusade upp mot hennes rum. De fann henne halvt nersjunken på golvet med sängen som stöd, flåsande med handen om sin mage.
"Vattnet har gått."

AJNWQHBCRUHNJjsnJCHG#R(YJDJBEF

Det var min reaktion när Max sa att vattnet har gått. Nu ska Albus träffa sitt barn och han kommer få vara med på förlossningen. Men det känns som om du kommer döda barnet. Eller få oss att tro att barnet dör och sedan sluta där, men i nästa kapitel räddar de barnet. Vet inte varför jag tror det, men något sådant kommer hända. Tror jag.

Hehe... kanske på tiden att jag uppdaterar nu x)
...här i min egen lägenhet i soffan som kom idag och TVn igång samtidigt, men nu ska jag sluta skryta om mitt liv och skriva om ett blivande ett
__________________________________________

Kapitel 64 - Albus

"Vattnet har gått", sa Max. "Hör ni vad jag säger, vattnet har gått!"
Albus drog handen genom sitt hår och och tog ett djupt andetag.
"Vad gör vi? Scorpius, när kommer din pappa hem?"
"Såhär gör vi", sa Scorpius i försök att lugna ner stämningen. "Max. Vi tar dig till sjukhusvåningen-"
"Vadå sjukhusvåning, varför inget riktigt jävla sjukhus?!" sa Max frustrerat.
"Tro mig, det är ett rum specifikt inrett för förlossning, jag är född där. Vi tar dig dit, jag kontaktar pappa och ber honom skicka hit barnmorskor."
"Låt gå för det då."

Så de hjälptes åt att stödja Max uppför trapporna, vilket tog en stund. Tillslut kom de till det rätta rummet där Max omedelbart slängde sig flåsande på sängen.
"Okej", sa Scorpius. "Vad är det snabbaste sättet att kontakta pappa? Ett brev skulle inte hinna fram i tid och farmor har ingen öppen spis hos sig."
"Skicka en patronus!" sa Albus otåligt.
"Men jag får ju inte använda magi utanför skolan-"
"-så länge det inte är nödfall! Seriöst Scorpius, du borde kunna sånt bättre än jag."
"Visst", sa Scorpius och nickade. "Jag är strax tillbaka."
Albus tog en stol och satte sig bredvid sängen.
"Shit, att jag inte har läst på ett skit om just förlossning", sa han. "Er... hur länge har du haft ont?"
"Kan knappt minnas", sa Max med ett stön. "Precis innan jag ropade på er."
"Okej, då ska det nog inte vara någon fara. Försök att vila tills barnmorskorna kommer."
"Albus..." sa Max och nuddade vid hans arm. "Kan du räcka mig den där patientrocken? Och kan du hjälpa mig att byta om? Jag kan knappt röra mig."
"Absolut", sa Albus och gjorde genast som hon sa.

Timmarna gick. Draco kom så fort han fick meddelandet och strax efter kom barnmorskorna för att rädda dagen.
Albus och Scorpius stod på varsin sida av Max som klämde åt deras händer hårt.
"Bara lite till", sa Scorpius.
Max höll ögonen hopknipna och tårar forsade ner. Men hon hade inte gett upp.
"Du är otroligt stark, du klarar det här", sa Albus.

Tillslut hände det. Mitt framför ögonen på honom. Max kunde slappna av och hade lossat greppet om händerna. Albus var så chockad att han knappt kunde begripa vad han såg. Den skrikande, skrynkliga lilla saken. Hans barn.
"Gratulerar", sa den ena barnmorskan. "Ni har fått en pojke."
"Du får hålla honom först", sa Max till Albus med ett stort leende.
"Er... okej", sa Albus och vände sig till sin son. Barnmorskan räckte över honom efter att ha lindat in honom i en filt, och Albus tog emot honom försiktigt. Aldrig i sitt liv hade han hållit något mer ömtåligt, och inte hade han föreställt sig att det här skulle vara den mest fantastiska känslan i livet.
"Hej älskling", sa han. "Det är jag som är din pappa."
Bebisen hade ännu inte öppnat ögonen, men gav en liten rörelse i respons.
"Får jag se på honom?" sa Max.
"Ska du komma till mamma?" kuttrade Albus innan han räckte över sin son.
Barnmorskorna hade just lämnat rummet för att ge familjen lite egen tid. Draco hade tittat in lite snabbt men lämnade sedan rummet.
"Jag borde nog gå ut till honom", sa Scorpius. "Jag är snart tillbaka."

Superbra ... som vanligt ... Du skriver så självklart på något sätt; man är liksom med och ser allt hända, utan att det är en massa extra information runt om. Haha, i början tyckte jag lite synd om dem att de inte hade mobil utan måste överväga olika magiska alternativ. Väldigt fint när Max höll Albus och Scorpius i varsin hand. Fin beskrivning av bebisen också. Undrar om Draco och Scorpius kommer att prata om något speciellt.

SAM OLIVER POTTER!
VÄLKOMMEN TILL DEN HÄR HEMSKA VÄRLDEN! DU KOMMER IALLAFALL HA SCORPIUS, ALBUS, MAX, DRACo, GINNY OCH ASTRID SOM TAR HAND OM DIG! HOPPAS ATT DU KOMMER LEVA ETT LYCKLIGT LIV!

Trots att jag är öm i hela överarmen efter dagens tatuering ska jag försöka mig på ett nytt kapitel
____________________________________________

Kapitel 65 - Scorpius

Scorpius fann sin pappa sittande på en stol utanför rummet. Han satte sig bredvid honom.
"Är du okej?" frågade han.
"Det var det här rummet du föddes i. Sedan dess har det inte använts. Jag minns det som igår. När jag såg Max hålla sitt nyfödda barn. Jag tänkte på din mamma. Första gången jag såg henne hålla dig."
Scorpius tittade ner en stund.
"Han är 51 cm lång. Väger 3100 gram. Enligt Albus vägde han själv exakt lika mycket", sa han för att lätta stämningen.
"51 cm, sa du?" sa Draco och log. "Lika lång som du var."
Scorpius tittade ner generat.

Han gick in till Albus, Max och babyn igen för att kolla läget. Max satt i sängen och verkade lite piggare, och Albus satt i en fåtölj bredvid med sin son i famnen.
"Han öppnade precis ögonen!" var det första han sa när han fick syn på Scorpius.
"Åh, får jag se?" sa Scorpius och gick fram till dem. "Men hej på dig. Se så fina ögon du har!"
"Grågröna... Mina är klargröna och Max' ögon är bruna... Undrar vem han kan ha ärvt det ifrån."
"Oh nej!" sa Max ironiskt. "Tänk om Scorpius är hans biologiska mamma? Albus, hur kunde du?"
Alla tre skrattade åt hennes skämt.
"Nå? Hur var namnet nu då?" sa Max. "Skulle han heta Sam Oliver?"
"Jag... har faktiskt tänkt om lite där", sa Albus. "Vad sägs om att Oliver blir hans förnamn? Han ser mer ut som en Oliver än en Sam."
"Så... Sam i mellannamn?" sa Max.
"Där tänkte jag faktiskt något annat", sa Albus och tittade på Scorpius. "Jag tycker du och din pappa förtjänar ett ordentligt tack för hjälpen. Så jag tänkte... Oliver Scorpius Draco Potter."
Scorpius tittade ner på Oliver och blev nästan tårögd.
"Du får bestämma, Scorpius", sa Max. "Låter Albus förslag bra?"
Scorpius nickade.
"Det blir perfekt", sa han.
"Vill du hålla honom?" erbjöd Albus.
"Ja gärna."
Albus reste sig upp och räckte försiktigt över Oliver. Scorpius tog emot honom och tittade ner på hans uppspärrade ögon.
"Jag är din styvfar", sa han. "Och jag älskar din pappa lika mycket som han älskar dig. Välkommen till familjen, Oliver."
"Det här är det vackraste jag någonsin sett", sa Albus med tårar i ögonen. "Mina älsklingar."