När kommer mitt brev?

Braaaaa!!!!!!!! Men det är lite svårt att hålla reda på när man menar "Lilla Charlie och "Stora Charlie" Man kanske kunde sätta något så man vet vem de menar för annars kan det bli heltokigt. Samma sak är det med Molly. Man vet inte vem de menar.

Jättebra skrivet och grattis på födelsedagen GinnyWeaslyy

JÄTTEBRA

GinnyHermionePotter, jag hade skrivit Charlie (W.) -. Men då kom det en gubbe när jag lade ut den så det e Charlie (W.) När det e C. Weasley och Charlie (P.) Om de e Charlie Potter om ni fattar men jag lägger bara ut (P.) Och (W.) Om båda två e me! För typ tredje-fjärde året(om hag fortsätter...) så är ju Charlie P tillräkligt gammal för att ha ur hans perspektiv och Mollysarna bliir det en story om i år två... och jag har för mig att det ibte kommer nå mera om dom i de kommande 6(?) Kapitlerna heller

Shait va bra!!!!!!

Kommer kanske mera ikväll, beror på hur snabbt Emmas minne pinne vill sammarbeta med oss

Jaaaaaa! ska också uppdatera så blir vi båda glada!

JAAA! Fat jag skulle kunna tjuv läsa din justnu men jag är ju så godhjärtad! ...

Efter deghä e de bara 1 kapitel kvar! SEn så börjar år två: Nytt år, Nya möjligheter, Nya vänner, Nya undervisnings metoder och Ny tråd.

Kapitel 37
Hermione
Tårarna rann sakta ner för mina kinder. ”Vilken bra dag” sa jag tyst och tänkte på vad jag hade sagt i morse. ”Vilken underbar dag! Vi måste ringa Harry och be honom komma hit någon dag!” hade jag sagt. Ron suckade brevid mig. ”Harrys födelsedag och vår dotters..” han klarade inte lägre. ”Det finns hopp.” sa jag men tvivlade själv på mina ord.
”Vilken kämpare, hon har klarat 3 och en halv timme! Och hon klarar med högst trolighet åtminstone en dag till. Men det finns tyvärr nog ingen chans att hon klarar så mycket längre. Bekalgar” botarens ord ringde i mina öron. ”Det har gått 10 minuter.” sa Ron efter något som kändes som en hel evighet. ”Säker att du inte menar timmar?” mummlade jag. Jag tog upp en tidning men fann ingen ro att läsa.
Lily
Det hade gått 17 timmar sedan Rons meddelande kommit. Ingen hade lämnat huset, inte äns Ted och Vicktorey med Candi och Cilia. Allihopa hade suttit och väntat på att de skulle skicka hur hon mådde. Klockan tion över åtta hördes ljudet av en bil som rullade upp på vår gård. Jag och Hugo som sutti t och kramat varandra reste oss föra tt se vem som kommit. Mamma och Angelina gjorde samma sak och Audrey gjorde ansats men Percy höll kvar henne, ”Gå inte Aud” sa han till henne. När jag kollade ut trodde jag inte mina ögon- det var Ron. Man kände igen hans röda hår och han hade sin Weasley tröja på. Tårarna ströma de längs hans kinder. Angelina slängde upp dörren och rusade sedan ut och kramade om honom. Fast klockan bara var åtta så värmde solen redan som om det vore mitt på dagen. Mamma kramade om mig hår och jag märkte att hon grät. Hugo och jag kollade tomt på varandra jag kunde inte prata men tankarna gick runt i huvudet på mig. Betydde det här att Emily var död? Men isåfall, var var Hermione? Angelina och Ron kom in mamma släppte mig och kramade om Ron. ”Hon klarade det. Hon kommer överleva och leva normalt!” grät Ron mot henne och började gråta ännu mera fast han log. Helt oför brett rusade Hugo fram till mig och kramade mig. Jag kramade tillbaka, vi skratatde. Resten av släkten kom ut i hallen ”Hon klarade det. Hon kommmer överleva och leva normalt!” sa Ron igen och han grät inte längre förts fram till honom var mormor. Hon kramade honom länge
¤2 veckor senare¤
Hermione
”Har ni verkligen allting nu då?” frågade Erica Chan en sista gång. Jag kollade snabbt på våra väskor. ”Jag tvivlar” svarade jag och skrattade sen. Jag hade Emily i famnen och kände mig lyckligare än vad jag gjort på länge. Ron var med Rosie och Hugo och köpte något att tugga på åt dem och jag var med Emily och Erica och packade det aldra sista. ”Det kommer kännas konstigt här när ni inte är här!” sa hon när hon slutat skratta. ”Det kommer vara ännu konstigare att inte vara här när man tillbringat barnens halva sommarlov här. Men det kommer nog ändå vara skönt att komma hem!” svarade jag. ”Men vi kommer ju ses åtminstone 3 gånger i månaden!” sa Erica och syftade på att vi måste komma på undersökning 3 gånger i månaden varje månad för att se att inte cancern hade kommit tillbaka. ”Är det inte konstigt. Magi kan fixa mycket. Men när det kommer till cancer så kan vi inget göra” sa Erica stilla och såg på Emily som gnydde lite i sömnen. Jag svarade inte men jag visste att Erica visste vad jag skulle ha sagt. Det hördes avlägsna röster i koridoren. ”Det är dom!” sa jag genast, jag tog en av väskora på hjul och drog den försiktigt med ut i koridoren, Erica tog en likadan väska och följde efter mig. Hon kysste Emily lätt på huvudet ”Jag kommer sakna dig lilla kämpare!” sa hon till henne. ”Vi hörs?” frågade hon mig ”Jag ringer när vi är hemma!! Sa jag och kramade om henne ”Tack för allting. Tack för vår dotter.” sa jag innan jag släppte henne. Ron, Hugo och Rosie kom fram till oss, Rosie tog väskan ifrån mig och väskan från Erica. Hugo tog väskan vi hade Emilys saker i och Ron tog de större grejorna.
Jag kramade om mamma hårt. ”Jag har varit så oroliga för er” viskade hon och torkade tårarna. Pappa kollade försiktigt ner i vår ny inköpta vagn. Han flyttade undan kaninen som Hugo och Rosie gett så han kunde se henne. ”Kommer ni upp en liten stund?” frågade mamma. ”Kan vi inte göra det. Snälla?” bad Hugo. ”Inte mig emot!” sa Ron som också älskade deras lägenhet och speciellt att sitta i vardagsrummet och prata med pappa. ”Gärna!” sa jag och log ”Det är så länge sedan ni var här” sa pappa. ”Morfar! Du måste visa tidningen. Mugglar bilder är så häftiga! Kan jag inte få ta med några gamla tidningar till skolan?” frågade Hugo ivrigt pappa såg förvirrad ut ”Kära pojk. Det är klart du får, men du har aldrig brytt dig om tidningar förut.” sa han. Jag tog Emilys vagn och gick med henne och pappa in i hissen. ”Jag önskar verkligen vi hade kunnat bo kvar i vårt gamla hus.” sa han dystert när hissens dörrar åkte fast. ”Skulle det funnits pengar skulle jag kanske ha kunnat göra en operation i det här bedrövliga knät.” fortsatte han klagande.
väntade utanför dörren på Hugo. ”Jag tror det räcker nu” hörde jag pappa säga ”Nej, några till!” svarade Hugo. En liten stund senare kom Hugo ut balanserande genom dörren. Han hade säkert 50 tidningar. Jag suckade men bet ihop, jag ville inte att mamma och pappa skulle bli arga för att jag grälade på Hugo. ”Ska vi åka då?” frågade Ron. Vi steg in i hissen ”Vad ska vi göra de två sisita veckorna tycker ni?” frågade Ron. ”Resa till norden” svarade Rose genast ”Shoppa!” sa Hugo samtidigt. Jag skrattade ”Jag har en fantastisk idé!” sa jag. ”Vad?” frågade de båda i en mun men jag bara skakade på huvudet ”Det lär ni se” svarade jag med en hemlighetsfull min.
James
Jag satt i framsätet tillsammans med pappa, Al satt i baksätet insjunken i sin telefon. ”Vad ska vi köpa?” frågade jag. ”En sen födelsedags present åt Lils, några saker till Charlies dop, dop present åt Cilia och Candi och finkläder åt er” svarade pappa. Jag suckade, det skulle bli en tråkig dag på stan. Det visste jag från början men när jag hörde inköps listan lät det ännu tråkigare.
”Vad ska vi göra här?” frågade Al när pappa stannade bilen utanför en butik som sålde datorer och mobiler och massa sånt. ”Jag och mamma gav aldrig Lil något annat än godis och nya kläder. Det är på samma gång en gudmors present.” svarade pappa och öppnade sen sin bil dörr och klev ut. ”Men härifrån?” fortsatte Al utanför.
”Blir denhär bra tror ni?” frågade pappa på väg ut från butiken och höll upp lådan med den splitternya telefonen i. Al såg sur ut ”Bra? Den kommer bli mycket bättre! Pappa det är näst nyaste modellen. Lil kommer ha sönder den!” pappa gav Al en blick som sa ”Säger du ett ord till om dethär så bränner jag dina nya hörlurar och Al tystnade genast och slutade gnälla om det.
När vi äntligen hade hittat passande kläder till mig och Al och fixat allt annat vi skulle fixa så satte pappa armarna om oss ”Jag sa till Gin att vi skulle vara hemma runt sex. Ska vi göra något kul bara vi tre i dehär två och en halv timmarna vi har kvar?” frågade han. Vi satte oss ner vid ett café för att komma overäns vad vi skulle göra och kom fram till att vi först skulle ”kill shoppa” och sedan skulle vi gå till diagon gränden och göra precis vad vi ville.
Lily
Jag hade varit med Vicktorey hela dagen och fixat till dopet som skulle vara imorgon. Mamma och mormor hade städat mormor och morfars gård där dopet skulle vara. ”Ted borde snart komma hit med dom.” sa Vicktorey när vi just hade ätit klart hon skrattade och tillade ”Ska vi slå vad om hur många utbrott han har fart idag?”. Vi andra skrattade ”Nio” sa mamma ”Minst” sa Vicktorey ”Men Andro har ju varit med honom från två tiden så då borde han kanske har varit lite lungnare!” sa Vicktorey efter att vi allihopa suttit tysta en stund. Just då rullade en bil upp på uppfarten och åtta sekunder efter bilen stannat så började Charlie skrika i sin vagn ”Nu kom de antagligen” sa mormor. Vi gick ut allihopa, mamma lyfte upp Charlie ur hans vagn eftersom han sovit redan i 2 timmar. Jag fick först en chock när jag såg vems bil det var som kommit ”Mamma! Det är Ron och Hermione!” sa jag. Hugo hoppade först ut ur framsätet. Han höll en tidning i handen ”Lil! Du måste se på dethär!” ropade han ”Snälla Hugo!” sa Hermione som just stigit ur baksätet tillsammans med en barn bilstol och Rose.
Jag satt med Hugo i ett hörn av trädgården med tidningen. Då och då vågade sig en trädgårds nisse fram till oss som vi då slängde iväg som Ron visat. Rose satt också med en tidning och Al brevid sig som såg riktigt intresserad ut en bit ifrån oss. James satt och messade igen. ”Louis kommer hem ikväll!” sa Hugo glatt. ”Han har varit i Frankrike hur länge som helst!” sa jag ”Jag vet! Typ i en månad eller något sånt!” sa Hugo.

JÄTTEBRA!

Braaaaaaaa!!!!!!!!!!!!! Vad kommer den nya tråden till år/del 2 att heta?