Mrs Dolder - ett fängelse! [Sv][PG]

Ni är verkligen as söta !!!! ♥ Lite grön kärlek till er alla !!!! ♥

Mer nu. Det skulle göra mig jätte glad

Wie, bra kapitel Kanske inte så kraftigt slut den här gången men annars bra^^

har jag nämt att den här fanfiction är typ... BÄÄST?!

Bra!

Så, ännu ett kapitel ^^ Denna "bok" börjar lida mot sitt slut, men DÅ kommer jag snällt och vänligt att leda er till "bok" två i en ny tråd ^^ ! ! ! .

---

Kapitel 22
When IT starts!
17 september och 19 november 1983

Voldemort hade suttit tyst i tankar en bra stund och lika så Clowe, dödsättarna som satt framför dem började bli oroliga och känna sig obehagliga av tystnaden. Det var det andra mötet angående deras nya så kallade kampanj mot smutsskallarna. Clowe svalde hårt en sekund och såg sen på Voldemort och harklade sig. Voldemort tittade genast på henne och visade med handen att hon fick prata. Clowe reste sig upp från fåtöljen hon satt i och fick exakt alla blickar på sig.
”Jag har noga lyssnat på det som sagts, jag tror att det enklaste sättet att få bukt på problemet med smuttskallar är att helt enkelt registrera dem och sedan ta dem och deras familjer en efter en” Sa Clowe, fast det tog emot att säga det. ”Jag tror också att om man gör detta, så kan det gå väldigt snabbt och enkelt när alla väl är registrerade” fortsatte hon innan hon gjorde en lätt bugning och satte sig. Precis när hon satte sig reste Voldemort och tog till orda.
”Bra sagt, gillar idén Clowe, men hur ska man sortera ut och veta vem som är renblodig eller inte?” sa Voldemort kyligt mot henne. De andra viskade instämmande. Clowe reste sig igen och stod öga mot öga med sin make. ”Släktträd, alla får visa up släktträd för att bevisa att dem är renblodiga” sa Clowe också kyligt, hon rös nästan när hon sa det. Voldemort och de andra nickade.
”Så blir det, Malfoy, Lastrang och Dolohov ni får ordna med detta och sen ska RESTEN av oss avvakta och ta itu med dem sedan” sa Voldemort kyligt men Clowe kunde höra lite triumf i rösten.

Detta var den nya början på den brutala jakten på mugglarfödda trollkarlar och häxor som aldrig verkade ha något slut. Clowe kände sig något skamsen att det var hon som kommit med förslaget om registreringen men det hade fått den önskvärda effekten hon hoppats. Voldemort lätt henne prata mer och lyssnade faktiskt efter hennes åsikt, även om hans till tal ofta kunde vara avvisande eller kyligt. Clowe blev mer delaktigt i det som skede även om det ibland både skrämde och oroade henne så visste hon att det var spelet hon skulle spela. Det var för allas bästa inbillade hon sig.

Några månader gick och vintern kom kylig och bitter. Precis som förra vintern, Alexis fyllde 4 år och snart skulle även Adrian fylla 2 år. Clowe log och det kändes för henne väldigt värmande att se sina barn växa, dem växte ju mycket i den åldern. Alexis kunde ibland sitta med sin pappa och den stora ormen Nagini och prata parselspråket, men till Voldemort stora besvikelse var det den ända talang Adrian verkade sakna. När Alexis satt med Voldemort var faktiskt Adrian med Clowe. Clowe lekte och busade lite med sin son. Hon försökte vara en bra mor och ge båda sina barn en rättvis uppfostran. En uppfostran med en egen tanke- och viljegång. Detta gjorde dock Clowe enbart när hon var ensam med sina barn, så ingen kunde se eller höra henne. Hon lade ner Adrian i spjälsängen och snart somnade han. Hon skred ner för trappan och in tills in man och dotter i vardagsrummet. Hon satte sig på tyst på en stol, gjorde en lätt bugning och såg på. Alexis pratade med ormen som aldrig förr, hon använde det nästan som ett kod språk med sin far. Clowe såg på sin dotter med ett lågt leende, när Alexis fick lov att gå, var det bara att lägga sig och hon gick till sin mamma. Clowe lyfte upp sin dotter i sin famn och såg på Voldemort. Clowe och Voldemorts blickar möttes med mer en vad ord kunde. Hon gick upp med Alexis och snart sov både dotter och son.

Clowe gick sedan till sitt rum, hon tog på sig ett enkelt nattlinne och la sig i sängen. Clowe såg ut genom fönstret på den snöklädda marken och den stjärnklara himlen. Hennes tankar snurrade runt, hon tänkte på sina barn, hon tänkte på framtiden. Hon la in en vedkloss till i brasan när hon kände en hand på axeln. Hon rös till en aning men log. Voldemort drog ner henne en aning hårt hänt på golvet och han tog hårdhänt men ivrigt på henne. Clowe höll armarna om honom och det slet av varandra kläderna. De hade på något sätt utvecklas till att de kände en kroppsligt begär efter varandra. Deras kroppar suktade efter och vill ha varandra. Hatet och föraktet mot varandra gjorde det outhärdligt.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Jätte bra MER

otroligt bra! ♥