Robin Hood och hans glada gäng

Nicci vaknade på morgonen och Robin låg bredvid henne och hon huttrade till och reste sig upp och gick fram till elden. hon drog manteln tätare runt sig och började fixa frukost

Adina vaknade och kännde sig bättre än på länge.
Hon låg vid John och han hade sin arm över henne, hon kröp tätt intill honom för det var så kallt utanför filten.

Nicci tog fram den torkade frukoten och brödet och duckade fram allt och tog sedan med sig lite bröd och frukt och smög ut ur lägret. hon vill se sig om i skogen och lära sig saker på egen hand och hon behövde komma bort från allas blickar, och hon hade en kniv på sig så hon skulle nog klara sig. hon bestämde sig för att inte följa stigen och gick in bland träden

De vaknade sömnigt och satte sig runt elden där frukosten var framdukad.
- Var är Nissi?, sa Adina oroligt och de började ropa på henne.

Nicci såg på skogen och träden, ja klättra i träd kunde hon så det var ju ingen mening att öva på. hon kom fram till en å och såg på den
"Jag kan lika gärna öva på att ta mig över" sa hon leende och funderade sen hon kunde inte hoppa över men hon kunde kanske bygga en provesorisk bro. hon började samla pinnar och stenar för att ta sig över

- Hon kanske bara är ute en sväng, saRobin oroligt.
- Kommer honinte tillbaka om ett tag ger vi oss ut och letar efter henne, sa John bestämt och la en hand på Robins axel.

Nicci såg på "bron" ja den var väll inte den bästa och hon gick försiktigt ut på den och fann sig snart i vattnet och hon hostade till och simmade mot kanten, ja man kan ju simma över ån med. hon gick upp på andra sidan och torkade håret så gott hon kunde, toppen nu var hon blöt och det var inte jätte varmt, men man lär sig av sina misstag. hon gick ut i solen och hopapdes hon skulle torka snart

Robin tog med några av hanns män ochdegav sig ut för att leta efter Nicci.
Nu började Adina bli riktigt orolig för henne, och hon svor för sig själv att hon inte kunde hjälpa till.

Nicci log när hon var varm och såg sen på en håll i marken och bestämde sig för att titta ner
"Jag skulle inte göra det om jag var du" sa en välbekant röst och hon såg på Robin "vart har du varit?" frågade han argt och hon ryckte till och vek ner blicken
"förlåt, men ni sov och ja jag ville bara se mig om" mumlade hon
"Ja men du kunde sagt något!! vi har varit jätte oroliga" sa Robin argt
"förlåt, jag visste inte att jag var tvungen att säga till" sa hon, folk kom och gick som de ville från lägret hela tiden kunde inte hon också göra det?
"Kom nu" sa Robin och tog tag i henne och alla minnen skölde upp
"Släpp mig" skrek Nicci och drog sig undan honom och sprang in i skogen och klättrade upp i ett träd. han sa att han inte skulle göra som dem, hon drog upp huvan och gömde sig

Adina reste sig upp och satte på sig sina vanliga byxor, men lät som vanligt skorna vara, hon haltade lite fortfarande men det var mycket bättre.
Hon drog inte på sig skjortan utan snörde baraom brösten och började sedan städa i lägret och lägga fram ved.
Hon hämtade vatten i hinkarna och snart såg det riktigt fint ut.
Hllt gick såklart saktare än vanligt, men hon mådde deffenitift bättre och förutom att hon haltade lite ochat såren sved så mådde hon toppen.