Rollspel med egna karaktärer

Jag log mot henne men sa inget.
- Jo, lite är jag väll, men det kommer nog att gå bra, sa jag glatt och log.
Jag såg på eleverna som gick förbi de stirrade in i vår kupé och jag kunde bara ana om vaf de snackade om, jag såg på Cara och log.
- Hur är det?, med tanke på de där?, sa jag och nickade åt de förbipasserande eleverna.
- Fast de pratar inte bara om dig utan om pojken Potter med, sa jag leende.

"ja det går nog bra. Annars har vi ju turen att kunna åka till våra hemland och gå i skola där" sa jag leende och tittade sedan på eleverna som gick förbi och skakade lite på huvudet "det är lite irriterande men jag får väll vänja mig vid att det är så många som tittar. Men jag skulle vilja se dem i Japan så de får känna på hur de är och Potter kan få allt prat" sa jag allvarlig och dörren flög upp och Draco stod i dörröppningen med tre andra killar
"hej Cara, hej Roxanne" sa han lätt och jag såg att han klivit ik i rollen Malfoy, det var precis som när vi träffats och han aldri hade lett och jag inte visste vad som varit fel. Det var innan jag förstod att det var en mask
"konnishiwa Draco-san" sa jag leende och log mot Draco. De andra tre stirrade förvånat på mig och jag log vänligt
"det här är Blaise Zabini, Vincent Crabbe och George Goyle" sa Draco och pekade på dem innan han slängde sig ner på sätet bredvid mig och såg nonchalant på dem, jag reste mig upp
"trevligt att träffas Balise-shi" sa jag och bugade vänligt mot honom och han stirrade förvånat på mig och jag log lätt och tittade sedan på de andra två "Crabbe-shi och Goyle-shi" sa jag men bugade inte åt dem, jag tyckte inte de såg särskilt trevliga ut. Jag satte mig ner bredvid Draco med ett leende på läpparna men sa inget mer

Draco kom in med tre stycken andra killar och jag log mot dem.
- Tjena, jag heter Roxanne Wilder, sa jag glatt och han som hette Blaise satte sig vid mig medans de två stora killarna som såg ut som om de hade lika mycket IQ som en myra satte sig längst ut på varsit säte.
Killarna stirrade förvånat mot Cara och jag flinade.
- Cara, är lite annorlunda men supertrevlig, sa jag glatt och tyckte att de kunde fråga Cara själv istället för att se ut som tre stycken gapande fiskar.

Jag skrattade lite roat åt deras ansiktisuttryck
"öh, ja du är väll inte här ifrån?" sa killen som hette Blaise när han hämtat sig
"märka det så tydligt?" sa jag och spelade förvånad
"jag har då inte märkt det" sa Draco sarkastiskt och de andra såg lite förvirrade ut
"jag är från Japan" började jag när jag slutat skratta "min mor kommer där ifrån och min far kommer här ifrån, så vi flygare hit när jag blev åtta men jag valde att leva så japanskt jag kunde i England" sa jag lätt och tyckte att det var bäst att inte berätta om kidnappningen förens jag kände dem
"vart hittade du henne?" skrattade Blaise lätt och såg på Draco
"Cara hittade mig på en av de där tråkiga middagarna som våra familjer brukar ha men som ni aldrig kommer på" sa Draco
"vadå det är väll inte mitt fel att vi har annat för oss" sa Blaise lätt och jag började gilla honom, han var rolig
"men du är inte från England heller?" sa jag och såg på honom
"nej Italien" sa han lätt och jag nickade "vad avslöjade mig?" frågade han lätt
"du har brunt hår, bruna ögon och är brunare till hyn än vad engelsmännen är" sa jag lätt och han nickade
"du verkar inte heller vara här ifrån?" sa Balise och såg på Roxanne

Jag log mot Blaise och skakade på huvudet, han verkade vara trevlig tillskillnad från de andra ärthjärnorna.
- Nej, jag är från Australien. Min far tillhör den enda renblodiga släkten där, men han flyttade till England när han träffade mamma.
Och mamma är kusin till Malfoys mamma, sa jag leende mot honom.
- Wow, så ni är släkt, sa Blaise förvånat.
- Varför har du inte nämt henne förr?, sa han och såg på Malfoy.

Draco såg på Blaise med ett uttråkat ansiktsuttryck
"du vet mycket väl att jag inte känner till mina släktingar, den enda av mina släktingar min mor nämner är Bellatrix o knappt hennes namn sägs" sa han och jag tittade ut över perrongen och tog fram en kaststjärna och började snurra på den"vart kom den ifrån?" frågade Balise och jag såg leende på honom
"jag tog fram den ur armen" sa jag roat och räckte över en annan till honom som han kunde studera
"har ni sätt?" sa han till Draco-san och Roxanne-san som log roat och jag snurrade på den jag hade kavr
"kan vi inte åka snart?" frågade jag förväntansfullt

Jag såg på Draco, varför betedde han sig så där? Att se så utråkad ut inte visa vad han känner.
- Våra föräldrar kom liksom inte så bra överens från början, mina är aurorer, sa jag och såg menande på Blaise som nickade och studerade Caras kaststjärna.
- Nej, den har jag aldrig sett, sa jag ironiskt och flinade.
- Vad har man den till?, sa Blaise.
- Kastar och dödar, sa jag roat och han vände sig förvånat mot Cara.

Jag tittade på Blaise "vad trodde du man hade dem till?" sa jag vänligt
"jag vet inte" sa han och tittade på den lilla metallbiten
"du förstår i Japan har vi inget ministerium utan olika klaner styr landet och min familj är en av dem med mest makt och de gillar inte de mindre klanerna så det är krig och har så varit i många år. Därför får alla i min familj lära sig hantera olika vapen o ett av dem är kaststjärnor. Men vi kan gå in på dem en annan gång när du vill bli uttråkad" sa jag och log stort
"du ser ut som en liten oskyldig ängel men du verkar vara full av hemligheter" sa Blaise förvånat och räckte över kaststjärnan och jag bara log mystiskt
"jag har aldrig hört om att man lär sina barn hantera vapen, har ni?" frågade Blaise de andra samtidigt som en tågvisla tjöt

Jag flinade åt Blaise.
- Nä, absolut inte, sa jag och drog fram en dolk.
- Du med, sa Blaise förvånat.
- Jo, Wilders är ett stridande släckte, det är därför mina föräldrar är aurorer plus att jag förmodligen ta över ministerposten i Australien så jag måste kunna skydda mig själp, sa jag roat och tåget startade.
- Nu börjar äventyret, sa jag och log spänt mot dem.

"jag undrar hur de kunde bli insläpta i landet?" sa Balise roat till Draco
"de hotade väll sig in" sa Draco och log stelt och jag såg på honom och önskade att han kunde sluta använda sin mask, han ser så sorgsen ut då. Jag tittade på honom och tog fram en klubba som såg ut som en sol
"här" sa jag och räckte över den och han stirrade förvånat på mig men log sen ett varmt svagt leende, alltid nått. Jag gaav han ett sista leende innan jag vände mig mot Roxanne
"ja jag vet, nu finns det ingen återvändo" sa jag leende och Ryuk skrek lågt
"vad är det där?" sa Blaise o stirrade på honom
"det här är Ryuk, han är en japansk falk som älskar äpplen" sa jag roat och undrade om Balise förstod vad för sällskap han hamnat i
"ni två verkar vara de konstigaste typerna på hela tåget. Visso så ser Cara konstigare ut än Roxanne men pratar man med er så är ni lika knäppa våda två" sa han skämtsamt
"det verkar som Blaise-kun är en riktig skämtare" sa jag leende