Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Okej nu får ni ett kapitel till för att ni är så underbara plus att jag kommer vara upptagen i helgen. Ska nämligen på en audition ^^
______________________________________

Kapitel 59 - Scorpius

Två dagar hade Albus bott här. Det kändes underbart. Att få vakna vid hans sida varje morgon gjorde Scorpius dagar ljusa.
Den här kvällen spenderades framför brasan, i det lilla vardagsrummet på andra våningen. Albus hade just somnat i Scorpius knä. Han kunde inte låta bli att titta på honom. Dra sina fingrar genom hans lockar.

Max kom insmygande och satte sig bredvid dem.
"Sover han?" sa hon tyst i syfte på Albus.
"Det verkar så", sa Scorpius.
"Jag älskar att titta på när andra sover", sa Max. "Det får dem att verka så oskuldsfulla."
Scorpius tittade ner på Albus. Max hade helt rätt.
"Han är så vacker", viskade han vilket fick Max att le.
"Du är verkligen lyckligtlottad. Albus är nog den finaste killen man kan tänka sig. Och att ha fått en som du är vad han förtjänar."
Scorpius blev tyst en stund.
"Saknar inte du honom ibland?" sa han sedan. "Det som ni hade menar jag?"
"Jag ska inte ljuga. Ibland gör jag det. Ibland tror jag nästan att jag fortfarande har känslor för honom. Men... jag ser ju hur lycklig han är med dig, och det räcker för mig. Du ger honom vad han behöver. det som jag aldrig kunde ge. Och jag bär ju hans barn. Det var nog den finaste avskedsgåvan jag fick. Även om jag inte tänkte så då."

"Du..." sa Scorpius efter en tystnad. "Du har nog aldrig berättat om ditt ex. Han som du var med innan du träffade Albus."
"Tja. Egentligen vill jag gärna glömma det", sa Max och tittade ner.
"Förlåt", sa Scorpius och skakade på huvudet. "Du behöver inte berätta om du inte vill. Jag var bara nyfiken."
"Det är okej", sa Max. "Vi var tillsammans i över ett år. Han verkade jättego till en början. Men sen blev han väldigt dominant. Som om han ägde mig. I slutändan var sex det enda han brydde sig om. Gjorde jag motstånd så slog han mig."
"Fyfan..." sa Scorpius.
"När jag sen insåg att det inte var rätt bestämde jag mig för att göra slut. Men självklart var det inte över för honom. Han började trakassera mig. Skrek på mig i korridorerna och kallade mig hora. Och sen den dagen jag fick kvarsittning... Allt var hans fel. Han försökte våldta mig offentligt. Men jag slog tillbaka allt vad jag kunde. Självklart var det då professor Shieet kom in. Jag fick skulden för misshandel och han kom undan."
"Det är helt sjukt", sa Scorpius och kände en stark ilska växa inombords.
"Men vad har jag att klaga på? Vore det inte för kvarsittningen hade jag aldrig träffat Albus."
Scorpius tittade ner på Albus. Han visste inte vad han skulle svara, så han övergick till en annan fråga.
"Vad hette han? Ditt ex?"
"Cole O'Brian."
Scorpius knep igen ögonen och spände sig när han hörde det namnet.
"Den jäveln..."
"Känner du honom?"
"Jag trodde att jag gjorde det. Jag... träffade honom. Efter att jag och Cara gjorde slut. Han verkade helt underbar."
"Jag klandrar dig inte."
"Sen blev det hus i helvete när han insåg att jag var intresserad av honom. Han... började slå och sparka mig tills jag knappt kunde andas." Att berätta denna historia var som att återuppleva den igen för Scorpius. "Han kallade mig äcklig. Och sa att en bög som jag aldrig skulle få någon."
"Där hade han helt fel", sa Max och nickade åt Albus. "Även om Cole hade varit intresserad av dig också hade det ändå inte slutat bra för dig. Och du borde veta bättre än så, Scorpius."

Jag vill döda Cole! Jag vill så gärna dö-öda Coooooooooole! Han är såååååååå dööööööööd!

Den jäveln! Slår Max, försöker våldta henne, slår Scorpius, retar de båda!

Astrid, kan du inte ge honom en plågsam död? Jag kan ge dig tips på hur hans död skulle bli plågsam! Jag kan även betala! Så länge han är dör en mycket plågsam död så vi läsare kan njuta av att se honom plågad, precis som han gjort mot Max och Scorp!

Lycka till med din audition förresten!

ALLTSÅ JAG VILL DÖÖÖÖÖÖDAAAA COOOOOLEEE! HAN SKA DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!! DEN JÄVELN! Slår Max, försöker våldta henne, slår Scorpius, retar båda. Vafan är hans problem egentligen!

Okej, nu till någonting helt annat. Skulle det inte vara lite kul att Lucius kommer på Scorbus att göra något, bara typ hålla handen eller något sådant, inget stort, och bli jättearg. Typ att han lyckades gå upp för trappan, eller att Scorbus glömde bort ... lite saker och råkade göra något på ett ställe i huset som Lucius fortfarande går till. Haha vill ha lite drama, älskar karaktärerna men älskar drama. Well no shit, älskar man inte drama klarar man inte av min klass haha ... Drama everyday, med KrDr som typ mobbar barn, alla hatar Kattis men samtidigt älskar henne, V som ska köra Gilbert på alla fast man inte är med, W som ska bli skitlack på A-L, osv osv ... Jepp, ganska mycet.

Men ja, jättebra kapitel och lycka till med din audition! ♥

Ibland tror jag nästan att jag fortfarande har känslor för honom. Men... jag ser ju hur lycklig han är med dig, och det räcker för mig. Du ger honom vad han behöver. det som jag aldrig kunde ge. Och jag bär ju hans barn. Det var nog den finaste avskedsgåvan jag fick.

Detta avgör saken ... Max är min nya idol! ♥♥♥
Sällan har man sett en karaktär utvecklas så mycket!
Fick tårar i ögonen av detta!

Cole kan ta sig i brasan.

Kapitel 60 - Albus

"Tihihi sluta, sluta!" skrattade Scorpius.
"Nepp", sa Albus och fortsatte kittla honom.
De hade busat i nästan en kvart i Scorpius säng och det var inte förrän nu som Albus visste hur kittlig Scorpius var.
Han slutade efter en stund och tittade på Scorpius.
"Ditt skratt är för gulligt, vet du det?" sa han retsamt.
"Sluta", muttrade Scorpius.
Albus bara skrattade och lade sig bredvid honom med huvudet lutande mot hans bröstkorg.
"Hade jag inte fått bo här hade jag nog gått under."
"Jag hade nog inte heller klarat mig utan dig här", sa Scorpius. "Inte ditt barn heller."

Senare på kvällen den dagen gick Albus för att titta till Max. Hon hade bytt om till sitt nattlinne och var redo att krypa ner i säng.
"Så du tänkte gå och lägga dig nu?" sa Albus.
"Ja. Bäst att passa på när den lille inte håller mig vaken."
Albus gick och satte sig på hennes sängkant.
"Är du okej annars?" frågade han.
"Babyn mår bra. Ligger inte i en konstig position och jag måste kissa varje kvart när sparkarna är igång så allt är väl normalt."
"Skönt att höra. Hur mår du då?"
"Jag trodde inte du brydde dig om mig i bortsett från att jag bär ditt barn."
"Det kanske jag inte gjorde förut. Men jag har insett att om det här ska funka så är det viktigt att vi bryr oss om varandra."
"Tja... Jag mår väl som en höggravid kvinna brukar göra. Skit."
"Kan jag fixa något åt dig?"
"Nej tack. Men du får gärna sitta här en stund", sa Max. "Du vet... Jag är ledsen att jag är hård mot dig ibland. Jag vet att du inte heller mår bra."
"Du är gravid. Jag vet att du inte menar allt du säger. Jag tar det med en nypa salt."
"att både du och Scorpius, och framförallt hans pappa, ställer upp betyder verkligen allt. Min mamma hade inte samma tur när hon väntade mig."
"Men du har ju din pappa. Eller?"
"Han är inte min riktiga pappa. Min biologiska far ville aldrig ha barn. Han hotade min mamma att han skulle lämna henne om hon behöll mig. Ändå så valde hon mig först. Hon träffade min styvpappa när jag var två. Han är så nära en pappa som någon kan bli till mig."
"Men ändå övergav de dig?"
"Mamma är bara inte helt stabil just nu. Hon... är bipolär. En bebis i familjen känns inte rätt för henne just nu. Det kommer bli bättre sen. Jag vet det."
Albus tittade ner. Att inte vara överens med en förälder visste han väl hur det kändes. Men att ha en psykiskt sjuk förälder som överger en, utan att den andra gör något. Det gick inte att föreställa. Och tänk om hans egen depression skulle påverka barnets uppväxt?
"Det måste vara för jävligt", sa han. "Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag övergav mitt barn. Eller alltså... Fan, jag får dåligt samvete när jag tänker på det. Att det... nästan var det som hände."
Max hävde sig fram och kramade om honom.
"Det var inte någons fel", sa hon över hans axel. "Det viktiga är att du är här nu. Och att du inte gör om det."
"Jag lovar."

Efter pratstunden gick Albus in till Scorpius.
"Jag måste berätta en sak", sa han och stängde dörren efter sig.
Han gick och satte sig på sängkanten och Scorpius satte sig bredvid honom.
"Har det hänt något?"
"Scorpius, jag hörde er igårkväll", började Albus. "Framför brasan. Jag var vaken och jag hörde allt."
"Åh..."
"Hade jag vetat att Cole var Max' ex..."
"Albus, få inga idéer nu. Han har gått ut skolan. Han kommer inte röra någon av oss-"
"Men tänk så utsätter han någon annan?! Vem vet? Tänk om han misshandlar eller våldtar någon nu?"
"Albus, jag vet att det är hemskt... men det finns inget vi kan göra just nu."
"Jag hatar honom. Jag hatar honom mer än vad jag kan begripa. Mer än Delphi..."
"Snälla, prata inte om henne."
Albus tittade på Scorpius. Därefter gav han honom en kram.
"Förlåt. Men vissa saker är svåra att släppa."
__________________________________________

Ally, du vill döda många av mina karaktärer och ja en dog ju in canon, och en dödade du och Fanny. Vi får väl se hur det slutar för Cole. Om han inte dör överlämnar jag jobbet åt dig

Fattar ju mer och mer hur svårt Max har haft det. Inte konstigt att hon var strulig och osäker på sig själv i början av storyn. Nu känns det som om det är hon som kommer att hålla ihop alltsammans. ♥

Nu fattar jag (och säker många andra) varför Max beter sig som hon gjorde ... Skulle inte heller varit så glad om pappa övergav mig. Vem skulle ens inte må dåligt av det? I så fall är man väl inte mänsklig. Nu har hon ju blivit bättre och hon är en av mina favoritkaraktärer. ♥

YES ANOTHER CHAPTEER!

Man får dåligt samvete av att ha varit skitdryg mot Max i början... jag minns inte ens varför. Hon är ju nu en av dina coolaste karaktärer! Man förstår ju nu varför hon är som hon är men vi älskar henne för det.
Men snälla, ge inte Cole en ledsen bakgrund om varför han är en douchbag för vi vill inte ha någon anledning till att tycka lite synd om honom utan gillar tanken på att han föddes till att vara en liten jävel.

Kapitel 61 - Scorpius

Morgonen därpå satt Albus, Scorpius, Max och Draco vid frukostbordet och hade lite allmänt prat.
"Scorpius var minsann en envis liten rackare", sa Draco med blicken mot sin son. "Du blev nästan en hel månad försenad. Vi trodde nästan du tänkte bosätta dig på heltid i mammas mage."
Scorpius rodnade och möttes av Albus flinande blick.
"Jag föddes samma dag som jag var beräknad", sa Albus. "Faktum är att jag är den enda i familjen som gjorde det."
"Vi får väl hoppas att den här skrutten brås på sin fader då", sa Max och klappade på sin mage. "Lite förtid skulle inte heller skada."
"Inte för mig heller", sa Albus.

"Scorpius, skulle du kunna gå in med det här till farfar?" sa Draco och höll fram ett fat med rostat bröd och marmelad.
Scorpius tog emot det och började gå mot sin farfars rum medan de andra förde konversationen vidare.
Han stack in huvudet och knackade försiktigt på dörren.
"Farfar. Frukost."
Han fick inte något svar. Han gick in försiktigt för ett till försök.
"Farfar? Är du vaken?"
Hans farfar låg blixtstilla med slutna ögon. Scorpius ställde fatet på nattduksbordet så hans darrande händer inte skulle tappa det.
Såhär svårväckt har han väl aldrig varit?
Han rörde sig inte. Inga andetag kunde höras. Var det som Scorpius trodde? Han ville känna efter men vågade inte.
"Scorpius?" Scorpius vände sig hastigt om och fann Albus vid dörröppningen. "Hur går det?"
"Kan du komma?" sa Scorpius. Hans röst darrade så hårt att det var ett under hur han kunde få fram orden.
"Är allt som det ska?" sa Albus bekymrat och närmade sig Scorpius.
"Albus, kan du peta på honom eller något? Jag tror han är död."
"Naturligtvis", sa Albus förståeligt och tittade till Lucius.
Först testade han att peta lite på hans arm. Efter det kände han på hjärtat, medan Scorpius svalde en stor klump. Tillslut kollade han pulsen. Han vände sig därefter mot Scorpius.
"Ja. Han är definitivt död", sa han.
"Vad ska vi säga till pappa?"
"Ta det lugnt." Albus tog tröstande tag i Scorpius armar. "Vi går tillsammans och förklarar situationen. Klarar du det?"
"Jag tror det", sa Scorpius och svalde.

De gick tillbaka mot frukostbordet hand i hand. Draco tittade upp bekymrat, som om han kopplade att något var fel.
"Scorpius? Hur är det fatt?"
Scorpius klämde åt Albus hand innan han kunde öppna munnen.
"Kan du... bara gå in till farfar?"
Draco reste sig genast upp och gick mot Lucius rum, som om han visste exakt vad som hade hänt.

* * * * *

Två veckor senare hölls begravningen. Albus och Max följde inte med då det inte skulle kännas rätt att gå på Lucius Malfoys begravning, plus att vattnet kunde gå.

Scorpius fick träffa några släktingar han inte hade träffat på evigheter. Bland annat hans farmor, som hade rest ända från Frankrike. Hon gav Draco en tröstande och hälsande kram innan hon fick syn på Scorpius. Hon gick fram till honom med ett leende. Hon såg inte ut att vara en dag över femtio, nästan som det var omöjligt att tänka att hon hade en fyrtiotvåårig son.
"Som du har vuxit", sa hon och gav honom en kram. "Lille Scorpius. Du blir allt mer och mer lik din far."

Därefter träffade han sin moster Daphne och hennes fyraåriga dotter Leah, Scorpius kusin. Hon log och rusade fram när hon fick syn på honom.
"Scorpy, Scorpy!" ropade hon ivrigt.
"Hej på dig busunge!" sa Scorpius och lyfte upp henne i sin famn. "Hur mår du då? Har du varit snäll mot mamma?"
Leah flinade och skakade på huvudet.
"Jag hällde ut sockerskålen och fyllde den med salt. Så mammas kaffe smakade blä."
"Din lilla skit", sa Scorpius retsamt. "Blev hon arg då?"
Leah skakade på huvudet.
"Hon var inte glad, men sen skrattade hon."
"Säkert bara för den här gången."

Begravningen i sig var tyngre än vad Scorpius hade räknat med. Inte för att han sörjde så hårt över Lucius. Utan för att det påminde honom om hans mammas begravning.
_____________________________________________

Alltså jag måste säga att jag verkligen älskar era synpunkter på Max och hennes karaktär, då det var precis det här jag tänkte. Alla människor har både bra och dåliga sidor, precis som Max, bara att hennes dåliga sida introducerades först vilket kanske inte gav ett så bra första intryck. Min mening med Max är alltså att hon är mer mänsklig än seriefiguraktig.

Alltså, jag tycker det är synd att Lucius är död. Hans vackra snygga hår finns nu under jorden och kommer att ruttna bort Det var nog den enda delen jag gillade av honom.... hans hår *gråter*