Rollspel med egna karaktärer

Jag nickade "ja pilbåge är bättre även om jag föredrar mongolernas pilbågar" sa jag och vände blicken mot henne "enligt mig är den konstig o ja särskilt djuren. Ja men även nära länder är annorlunda, ta bara Kina som exempel, de är väldigt olika vårt land även om de för er verkar vara likadana" sa jag och log

- Jo, du har rätt Kina är annorlunda fast det ser så lika ut, sa jag leende och såg på min klocka och ställde mig snabbt upp.
- Hjälp, klockan är redan 11 och jag skulle ligga i sängen 10, måste flyga iväg nu.
Vi syns i morgon, sa jag och kramade om henne.

"säg aldrig det till en japan" sa jag och blinkade med ena ögat och skrattade sedan. Jag såg förvånat på henne men förstod vad hon menade. Jag nickade besvarade kramen och visade henne ut innan jag gick upp på mitt rum och kröp ner i sängen och undrade när mina föräldrar skulle komma hem, sen somnade jag

((Vilken dag är det som kommer nu?))

(vi ska ta tåget till skolan )

((Ok, va bra! =D))

*Agnes slog upp ögonen och satte sig kapprak upp i sängen. Vad tusan är klockan? tänkte hon förskräckt och blicken sökte sig till väggen ovanför dörrkarmen. Där hängde en urtavla med fem visare. Men det fanns inga siffror utan bara egyptiska symboler. Klockan visade halv nio så Agnes pustade ut och lade sig ner igen och stirrade upp i taket.
Dagen var kommen. Idag skulle hon äntligen få åka till Hogwarts och börja sin sjuåriga utbildning. Det rusade i kroppen av glädje och förväntan. Vilket elevhem skulle hon hamna i? Skulle hon få nya vänner? Vad hade hon att förvänta?*

Jag flög i ilfart hem, landade utanför grinden och gick in.
Jag pustade ut av lättnad mamma och pappa hade inte hunnit hem ännu.
Jag ställde ifrån mig kvasten och klädde av mig ytterkläderna.
Sedna gick jag upp på mitt rum och klädde av mig och kröp ner i sängen.
Imorgon börjar det, var det sista jag han tänka innan jag slöt ögonen och somnade.

Jag vaknade av att mn mor väckte mig
"dags att gå upp gumman om du inte vill missa tåget" sa hon och jag nickade, min mor lämnade rummet och jag steg upp o fram till garduroben. Så vad ska vi ha på oss? Jag hittade en rosa klänning som gick till knäna där fram och hälarna där bak och den hade en stor roset där bak, långa armar och jag nickade nöjt och tog sen på mig ett par svarta skor och gick sen ner och åt en snabb frukost och gick sen snabbt upp till rummet och fixade rosa slingor i håret och sen två bollar på huvudet
"Cara är du klar?" ropade min far
"ja jag kommer" sa jag tog min koffert och buren där Ryuk satt och rusade ner för trappan. Och såg nervöst på dem
"oroa dig inte det kommer gå bra" sa min mor och tog tag i mig och vi landade i en gränd och började gå mot Kingston Cross. Min far som visste vägen gick först och han stannade framför en stenvägg innan han tog min hand och vi sprang igenom. På andra sidan stod ett rött lokomotiv och jag såg nervöst på mina föräldrar
"vi lovar att det kommer gå bra" sa min mor och kramade om mig
"skriv så fort du kan. Vi älskar dig" sa min far och gav mig en kram innan jag sa hejdå till dem och klev försiktigt ombord på tåget. Jag hittade en tom kupé och steg in. Jag puttade med stor mörda upp kofferten på hatthyllan och släppte sen ut Ryuk och vinkade till mina föräldrar innan de försvann och jag visste inte om jag skulle le för att jag nu kunde göra som jag ville eller vara ledsen för att jag inte skulle få se dem på länga. Undra när de andra kommer? Tänkte jag och så på de andra barnen

Pappa väckte mig och gick sedan ut ur rummet.
- Frukosten är snart klar, sa han och gav mig en slänkyss.
Jag reste mig upp och gick ut i badrummet, jag duschade och tvättade håret.
Nör jag hade torkat mig med en utav de där magiska handukarna som gör att håret torkar med en gång gick jag till min garderob och öppnade dörren.
Jag tog ett par svarta jeans och en vit T-shirt och såklart mina gröna converse i förhoppningen om att jag skulle hamna i Slytherin.
Efter en snabb frukost tog jag buren med Gwain i och pappa tog tag i kofferten.
Efter nån sekund var vi i kings cros och vi gick genom den kompakta väggen och loket framträdde för min syn.
- Hej då älskling, ha det så bra, sa mina föräldrar och kramade mig och kysste mig till avsked.
Jag klev nervöst på tåget och undrade om Cara hade kommit.
Tydligen hade hon gjort det för en massa viskningar hördes om någon konstig färgsprakande tjej och jag antog att det var Cara.
Och mycket riktigt, jag hittade henne ensam i en kupé.
- Hej, sa jag glatt och öppnade kupédörren la upp kofferten på hyllan och släppte ut Gwain.
Som kurade ihop i mitt knä.
- Nervös?, frågade jag henne och satte mig mittemot henne.

Jag såg på eleverna som passerade kupén och viskade en massa, så de har redan börjat. Jag suckade lite
"jag hade velat se dem bli utpekade i Japan" sa jag till Ryuk som såg på mig med sina kloka ögon. Jag hörde dörren öppnas och Roxanne kom in
"konnisiwa Roxanne-san" sa jag och log mot henne när hon satte sig ner och jag lutade på huvudet "ja det är jag. Jag har ingen annin om vad som väntar o vanligt via brukar det inte bekymra mig men nu gör det de" sa jag lite roat "är du nervös då?" frågade jag vänligt