Julia, du måste! [SV] [PG]

Mer =D

mer !

as bra ! ♥

mer!

skriv mer nu då ! :O ♥

skriv mer NU! Jag lider av en crusioförbannelse om du inte skriver mer!! :oo
Det är vääldigt smärtsamt ska du veta D;

den kommer varje gång jag måste få vänta för länge på ett till kapitel! :C
Detta är hemskt! :O
Jag behöver hjääälp!!
Och jag kan bara få det av dej JFW!

Håller på och skriver nu ! ;o ♥♥
Ska rädda dig lovar men än har jag bara skrivit 2 st rader! D:
Eftersom det kommer mejl hela tiden :O ♥♥
x'D ♥

Här kommer en hyfsat lång nu iaf :3 ♥
Och tack för att ni kunde vänta på det här kapitlet! ♥

Kapitel 31 GEORGE!? HON ÄR DEN ÄNDA JAG ÄLSKAR OCH KOMMER ÄLSKA!?

--------------------
GEORGE:
Jag tittade häpet på Marcus som bara stod där och tittade på oss.
-Vet du! Det tror inte jag på! Det var Ginny som hade trängt sig fram och var nu på väg att hoppa på Marcus.
-Ginny kom nu.... Jag drog med mig Ginny och dom andra bort till sällskapsrummet.
Dom flesta verkade tro på Marcus, eftersom han såg väldigt övertygad ut.
Vi gick med tunga steg mot sällskapsrummet för att fråga ut Julia om det verkligen var sant.

När vi var inne i sällskapsrummet var det tomt, dom flesta var nog borta vid stora salen och umgicks med varandra.
-Ska jag hämta Julia så hämtar du Fred? Ina tittade oroligt på mig och jag nickade sakta.

JULIA:
Jag hörde att det var någon som närmade sig dörren och Ina kom in igen.
Jag stelnade till, dom hade säkert pratat med Marcus, vad hade han sagt! Jag började stor gråta igen medans jag tryckte ner ansiktet i kudden ännu en gång.
-Julia.... Vi var och pratade med Marcus...Vill du veta vad han sa..? Hon satte sig på säng kanten och jag tittade oskyldigt upp på henne och nickade sakta.
Hon berättade nästan allt i detalj och jag bara tittade på henne och hon såg väldigt bekymrad ut.
-Men är det sant det han sa? Vad skulle jag svara... Det var ju inte sant men ändå sant... Jag kunde inte komma på någon bättre förklaring till det.
-Jag har börjat fått känslor för honom.... Och mina känslor för Fred har börjar försvinna.... Det stack till i mitt hjärta när jag ljög om det och Ina såg ut att inte vilja tro sina öron.

GEORGE:
Jag gick sakta in till Fred som låg och stirrade upp i taket, han tittade snabbt vem det var som kom sen fortsatte han stirra upp i taket.
-Fred... Vi pratade med Marcus och.... Jag tittade oroligt på Fred när han avbröt mig.
-Vadå? Vad sa han? Fred tittade väldigt oroligt på mig nu och jag satte mig på min säng och tittade på honom.
Jag förklarade allt för Fred då jag berättade det där med ''Jag älskar ju henne och hon älskar mig?'' avbröt han mig.
-VA!? Nä det är inte sant! Han drog åt sig kudden och satte den över ansiktet.
-Men Fred om hon inte älskar dig förtjänar hon dig inte... Jag tittade medlidsamt på honom och han tittade chockat på mig.
-GEORGE!? HON ÄR DEN ÄNDA JAG ÄLSKAR, OCH NÅGONSIN KOMMER ÄLSKA! Det finns ingen annan än hon! Jag älskar ju henne! Han skrek väldigt högt, jag slår vad om att det hördes ut till dom andra.

------------------------------
Vill ni ha mer :3?

MEEEER ♥
Jag ska döda Marcus seriöst :o ♥