Forbidden love PRS Lupple och Emma07

MaryLou rynkade genast pannan lite och såg på gosedjuret, sedan tillbaks på sin far och skakade envist på huvudet.
"Ninen." deklarerade hon istället bestämt med en allvarlig min som fick Sienna att le brett.
"Din kanin kan heta Ninen." sade hon med ett lite roat leende, lyfte blicken till sin make och nickade lätt.
"Det låter strålande." höll hon genast med honom.

Edvard såg på MaryLou och hennes envishet måste hon ha fått från Sienna. Det var många såna saker som i MaryLous värld var rätt och det gick inte att ändra hennes åsikt.
" Ja såklart. Den heter Ninen. " Log Edvard uppmuntrande men blev sedan tvingad att fokusera på Rafael eftersom han hade fått tag i Edvards näsa och liksom drog i den.
"Kom igen. Låt oss." Flinade han och blåste mot sin sons hand och han skrattade ivrigt och släppte taget innan han tog tag igen. Denna process upprepade de hela vägen ut i hallen och det blev inte mindre roligt oavsett hur många gånger de gjorde det.
Han fick förvånansvärt smidigt på sin son kläderna och sedan sina egna och gick sedan ut i trädgården och log över det otroligt vackra väder de hade.

Sienna kände mycket väl igen sin egen envishet och ganska mycket av sig själv egentligen i MaryLou trots hennes unga ålder - men det skulle hon inte erkänna i första taget. Trots allt var hon ju ganska envis själv ännu. Det hade dock varit långt värre som ung, och hon hade väl varit ganska egensinnig - men de fick hålla tummarna för att de slapp det värsta av det med MaryLou. Hon skrattade till utav de båda killarnas lilla lek - de var ju för söta. Hon följde genast efter ut i hallen, fick på sig och dottern kläderna trots att hon envist höll kvar sin kanin innan hon klev ut.
"Har du pratat något med dina föräldrar?" frågade hon nyfiket, de hade talat ett tag på att ta dit båda familjerna på middag men än så länge hade det inte blivit av.

Edvard satte försiktigt ned Rafael på gräsmattan och han började ivrigt och nyfiket att undersöka gården så han lät sin blick vila på Sienna och skakade på huvudet angående hennes fråga.
"Jag har inte talat med dem om det Sienna. För jag vet att skulle vi ordna en sådan middag så skulle inte våra familjer vara de enda gästerna. Ordet har spridit sig. Jag har oerhört många brev från vänner, bekanta ja alla om hur de vill träffa de små. " Sa han tyst och såg på henne.
"Men jag vet att vi borde ordna en sådan sak. Det kommer bli värre om vi väntar." Sa han trött och la en arm kring hennes midja.

Sienna var inte sen med att följa hans exempel och sätta ner dottern, som följde sin brors exempel men var lite mer försiktig utav sig. Hon lutade försiktigt huvudet emot Edvards axel för att sedan låta höra en lätt suck.
"Du har nog rätt. Vi borde ordna nån middag, men vi måste inte ta alla på en gång - vi kan dela upp det på två eller något ifall det blir för många." sade hon lite tankfullt, lät för någon sekund blicken vila på barnen för att sedan luta huvudet lite bak för att kunna se upp på honom.
" Hur är det?" frågade hon mjukt, han var hennes älskling och hon var sådan som titt som tätt frågade lite sånt bara för att försäkra sig om att han mådde bra och var lycklig. Visserligen hoppades hon på att märka det iallafall - men hon var väldigt mån om honom vilket nog märktes vad gällde både honom och barnen.

Han nickade sakta och såg på henne, hon var väldigt intelligent.
" Det är en fantastik idé älskling- att dela upp det." Sa han och log stort, mötte hennes blick och log lyckligt.
" Allt är bra med mig älskling. Det är bara oroligt på många andra fronter. Jag får mycket samtal om ganska absurda saker." Sa han tyst och lät båda sina händer vila på hennes höfter.
"Men utöver det- perfekt. Hur mår du min älskling?" Log han och studerade henne. Han älskade många saker med henne, nästan alla saker som hade med henne att göra och detta var en av dem. Hur hon spontant liksom checkade in. Det var en underbar egenskap.
"Jag älskar dig." Log han och kysste henne mjukt på läpparna.

Sienna kunde inte låta bli att le lite av det berömmet, eller ja utav att han gillade hennes idé. Det skulle väl bara bli lite lättare att styra upp på det viset, inte lika mycket på en gång. Hon vilade blicken på hans vackra ansikte medans hon lyssnade, tog in alla de där små, perfekta dragen som hon gillade så.
"Jaså? Som vadå?" frågade hon av ren nyfikenhet, absurda saker lät ju ändå rätt intressant. Hon log och lade huvudet lite mer på sned, höll kvar blicken på honom.
"Jag mår underbart. Jag har min fantastiska man och två perfekta små barn - vad mer skulle man nånsin kunna önska?" sade hon med ett leende, var lyckligare än hon ens kunde komma ihåg att hon nånsin varit förut.
"Jag älskar dig med." svarade hon mjukt, för att lägga en hand om hans nacke och mjukt besvara hans kyss.

Edvard suckade tungt och satte sig ned på gräsmattan och drog ned henne i sitt knä och omfamnade henne.
Deras barn var nyfikna och kunde röra sig väldigt långt, väldigt fort och av den anledningen hade de ju satt upp staket runt gården vilket gjorde det hela mycket mindre farligt.
De kunde inte ta sig längre än till staketet.
Han slängde en blick åt det hållet de var och log, de verkade leka med varandra och det gladde honom.
Han såg sedan tillbaka på sin älskling. " Allianser mellan olika länder verkar ha skapats. Det är stora händelser i det politiska rummet." Sa han tyst.
Han log sedan åt hennes svar och nickade. "Du har rätt, vi har det fantastiskt." Log hon lyckligt och kysste henne igen.
Även om han verkligen hade försökt att sätta tid till allting i detta nya liv så kändes det som om han hade missat en hel del tid med närhet till sin fru och han avskydde det och saknade det något otroligt.

Sienna gjorde sig genast bekväm i hans knä och lutade sig lätt emot honom med ett litet leende på läpparna, glad bara av att få sitta så nära honom. Glad och lycklig, hon fick njuta av sin älskade mans närhet och ha barnen där. Vad mer kunde man önska sig?
"Är det bra eller dåligt?" frågade hon nyfiket, hon hade ingen koll på politik över huvud taget men hon var nyfiken för det - om inte annat så ville hon försöka förstå vad han jobbade med för tillfället. Hon log dock snart istället och besvarade mjukt hans kyss, älskade att få vara nära honom och det kändes som om de inte haft lika mycket tid till sådant det sista.
"Jag älskar dig." viskade hon mjukt, virade en arm om hans nacke och axlar med samma breda leende kvar på läpparna.

Edvard ryckte på axlarna och suckade.
"Det är för tidigt och säga men jag personligen finner detta väldigt obehagligt. " Sa han lågt och la undan en hårslinga bakom hennes öra och log svagt.
"Men låt oss inte tala om sådana tråkiga saker älskling. Vi borde när de små blivit lite äldre ta med dem till sjön." Sa han hoppfullt och höll armarna tätare omkring hennes midja och kysste henne igen.
" Och vi borde ha lite ensamtid. Be våra föräldrar passa barnen." Viskade han och såg på henne med ett brett leende på läpparna.