En ung dödsätares resa

♥ ♥

Näe, STACKARS STACKARS STACKARS DIG!!!♥ Det är ju de värsta som kan hända när en familjemedlem dör! Det är helt fritt att uggla mig om du behöver prata♥♥♥♥♥♥♥♥

Btw, AZUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUM kapiteeeeeel!

Va? Stakars dig. Jag vet hur det det känns i dag dog min kusin. R.I.P! Finns här om du behöver prata.

Luna: Om du vill prata tveka inte att skicka en uggla.
Nea: Jag är så himla imponerad av dig. Du är så stark.

Okej tack

Tack allihopa...

Kapitel 21.

Jag vaknade sent på Tisdagsmorgonen och vred mig i sängen. Den kändes tom och kall utan Samir och tanken på att han var på jobbet medans jag låg hemma och hade sovmorgon kändes orättvis. Men i slutändan var det skönt att ha ledigt...
Jag låg kvar i säkert en timme innan jag lämnade sängen. Jag gjorde frukost men helt i onödan eftersom att illamåendet ännu en gång kastade sig på mig så fort jag tog en tugga av maten. Jag hade fortfarande inte vant mig vid att jag i stort sätt bara kunde äta äpplen och juice under graviditeten. Jag slängde ner skeden i skålen så att yoghurten skvätte över bordet och rusade med handen för munnen in i badrummet. Eftersom att jag inte fått för vana att ignorera all annan mat än äpplen hade det istället blivit en vana att kräkas. Jag satte händerna på handfatet och såg mig i spegeln. Först såg jag bara mitt eget rosiga ansikte, men sen hördes ett plopp och jag skrek högt när en annan profil avtecknade sig i spegeln. Jag snurrade häftigt runt.
- Bella... andades jag. Jag la handen över mitt febrilt dunkande hjärta och försökte återhämta mig från chocken.
Bellatrix borrade in sin blick i mig och höll upp ett kuvert. Det tog ett tag innan jag förstod att det var inbjudan till bröllopet.
Jag vet inte hur länge vi stod där utan att röra oss innan Bellatrix flyttade sin genomborrande blick till min hand och fäste den på ringen. Jag la långsamt den ringprydda handen bakom ryggen.
- Bella? viskade jag.
Bellatrix såg på mitt ansikte igen. Sen vände hon sig om och gick iväg.
- Bella vänta! ropade jag och sprang efter henne ut i sovrummet. Jag tog tag i hennes arm men innan jag han göra ett försöka att vända henne snurrade hon blixtsnabbt om så att håret flög runt ansiktet på henne.
- Jag kan inte tro att det är sant! exploderade hon.
- Trodde du på allvar att jag över huvud taget tänkte tanken att komma? hennes ögon blixtrade.
- Varför skickade du ens detta idiotiska kort? Du slösade på ditt dyrbara mugglar papper som är så sällsynt. hon gjorde till rösten och började gå mot mig med hotfull steg.
- Bella jag... jag backade långsamt.
- Vad tycker din kära fästman om det då? Ska jag be mörkrets herre följa med också? Eller du kanske vill ha med oss allihopa? hon fortsatte med sin tillgjorde röst.
- Bella! utropade jag. Bella, jag, jag vill att du ska komma... Det skulle inte vara samma sak utan dig... Jag stirrade ner i marken.
- Ha! utbrast Bellatrix. Jo visst det vill du ja. Safira, jag har inget med dig att göra längre.
- Varför kom du hit då? sa jag trotsigt och mötte hennes blick.
Bellatrix log onskefullt. Leendet stannade på hennes läppar när hon med ett plopp försvann i tomma intet.

BRA!!!

Bäst

Super mega bra! Men seriöst, berätta för mig hur man blir en sådan bra författare!

Jättejättebraaaaaaaaa! ♥ ♥