När kommer mitt brev?

(Y)

Jag ändrade så att det bara blir 38 kapitel men det sista blir ett låååångt

Kapiel 34

Mikella Nott

”Mikella?” hördes en tvivlande röst. Jag vände mig hastigt om. ”Evily!” utbrast jag glatt, min bästa kompis tittade försiktigt på mina ärr. ”Det är lungt! Jag är friskfrklarade sedan... April” sa jag. Det var inte helt sant, jag hade blivit friskförklarad i slutet av maj men jag ville inte säga det för då skulle hon flippa ur. ”Skönt! Har du varit hemma sedan dess?” frågade hon ”Neej, de ville hålla kvar mig eftersom att drakkoppor är ytterst smittsamt och många dör av det så jag var kvar tills den 10 juni!” sa jag. Hon nickade ”Förresten tack för dina brev! De gjorde de dystra dagarna mycket bättre!” fortsatte jag. Hon log ett senett leende. ”Har du fått blanketten om hogsmeand?” frågade hon. Jag blev stum”Ehhm, du vet. Jag var ju borta hela andra året, så mamma, McGonagall och ministern har pratat.” sa jag och sa McGonagall med avsmak. ”Och?” frågade Evily ”Jag ska stanna kvar på andra året för jag skulle inte ha en chans på tredje” sa jag dystert. ”Du mear det inte!” utbrast hon ”Du menar inte att du ska gå i samma klass som dendär vidriga Potter, Tvillingarna Longbottom, McMillian och...” sa hon äcklat. ”Jag har ju iallafall Narcissa” sa jag nöjt. ”Malfoy är i Gryffindor med Potter och en av tvillingarna Longbottom.” sa hon dystert. ”VA?” skrek jag så högt att förbi passerande häxor och trollkarlar stirrade och de som var på väg upp för trappan till Gringotts där vi stog, vände om och gick ner igen. ”Du kommer dela rum med Rosier och McLaggen. Jag tror du kan gilla dem!” sa hon. ”Avskyr de smutskallar och HATAR Potter?” frågade jag tonlöst. ”Det stämmer bra!” sa en svarthårig tjej som jag inte lagt märke till förrt. Hon och hennes blonda kompis stog precis brevid oss. ”Jag är Casandra. Och dethär är Fanny!” fortsatte den svarthåriga tjejen ”Jag såg er inte!” sa Evily ”Vi kom precis” sa den blonda, Fanny. ”På så vis, tjaa vill ni slå följe?” sa jag. De nickade och följde med oss ut i folkvimlet.

Hermione

En botare tog upp Emily åt oss och satte henne i en vagn som hon hade en massa åt henne i. Hon hjälpte oss ner till bottenvåningen Botaren som hette Mrs. Chan gjorde ett teken åt mig att skuffa vagnennär vi kom längst ner utanför dörren. Jag tog i den försiktigt ”Ring genast om hon börjar bete sig som hon gör ibland, du vet” sa hon, Jag nickade och tog sedan den i ett stadigt grepp och gick ut genom dörren Ron höll upp. Vi gick tysta ut från gränden, min blick vilade på Emiy och då och då tog Ron i mig och styrde mig åt ett annat håll eftersom att jag höll på att gå in i någonting. Plötsligt slog det mig ”Ron! Hur kommer vi hem igentligen?”. Han bet sig i läppen ”En taxi!” utbrast han. ”Pengar?” frågade jag och lyfte på ögonbrynet. ”Hmm, nej det har jag inte.” sa han och kollade ner i marken ”Roon, sånt ska du alltid ha!” sa jag och skuckade. Jag började gräva i min hand väska efter pengar.

”Tack och lov att du hade pengar Hermione!” utbrast Ron när vi satt i taxin när vi hade åkt i en halv timme. Jag hade Emily i famnen eftersom att vi inte hade någon bilstol ännu åt henne. Chauffören hade sett lite ogillande ut när han såg hur mycket vi hade med oss, och chokad när vi sa att vi tyvärr inte hade någon bilstol ännu. Jag såg mig hela tiden oroligt omkring eftersom att jag var rädd att någon skulle stoppa oss och ta henne ifrån mig. ”Slappna av Hermione!” sa Ron som såg hur spännd jag var.

Rose

Jag satte på mig kläderna Ginny hade lagt fram till mig. Jag granskade mig i spegeln som Lily hade brevid sin skrubb. Jag drog fingrarna igenom mitt rödbruna hår. Varför hade Ginny satt fram mina bästa kläder. Något speciellt skulle det antagligen vara ikväll, jag gjorde en fläta och just när jag avsluatde den kom Hugo in. ”Varför måste jag ha mina finaste jeans?” utbrast han klagande och petade på jeansen. ”Och jag klänning” sa jag och gjorde en gest mot min blåa, bästa klänning. Det hördes steg i tarppan och James, Al och Lily kom upp. De också i sina bättre kläder på sig. Lily hade också på sig en blå klänning och James och Al jeans och märkes t skjortor precis som Hugo. ”Något är på gång!” sa James och kastade sig i Lils säng. ”Inte min säng!” utbrast Lil och försökte knuffa bort honom. Han flyttade sig inte en centimeter. Al satte sig på mattan och Hugo satte sig också på sängen. Jag stängde dörren ch slog mig sedan ner på hennes skrivbords stol. ”Jame har rätt! De planerar något.” sa Al ”Ja, annars skulle jag och Lil inte måsta ha klänning.” sa jag ”Eller vi jeans och våra bästa t skjortor!” fyllde min bror i. Det var tyst en stund ”Vi ska väl ut och äta någonstans!” sa Hugo när ingen av oss sagt något på 5 minuter och vi andra nickade instämmande. ”Ursäkta att jag stör mötet!” sa Ginny och knackade hårt på dörren. ”Lily skulle du kunna ta Charlie i vagnen och gå en sväng med honom?” frågade hon när hon öppnat dörren. Lily steg upp och suckade ”Jag kan komma med!” erbjöd jag mig och steg upp jag också. Hon gav mig en tacksam blick. Jag hörde Charlie skrika där nere.

När jag och Lily kom ner så hade Ginny satt på honom en söt sparkdräkt men han skrek fortfarande. När hon satte honom i vagnen började han gråta ännu mera. Hon pratade med honom medan vi satte på oss skor och hämtade hans väska. ”Gå bara tills han sover eller åtminstone inte gråter.” sa Ginny ”Visst.” sa Lily och himlade med ögonen mot mig. Jag log mot henne och hon log tillbaka. ”Snälla pojkar, kan ni inte sitta ute och prata? Solen skiner och det är 22+ grader!” utbrast Ginny när hon kastade en blick in och såg att James, Hugo och Al satt inomus och pratade. De reste sig utan att protestera och kom ut de också.

”Rose? Lily?” ropade någon när vi hade gått 3 kvarter. Vi vände oss hastigt om och såg Katie Fawcett komma gående med Rebecka, hennes dotter. ”Hej Katie!” sa jag och vinkade. Charlie som blivit tyst nestan genast vi börjat gå började gnälla igen. Lily vaggade hans vagn lite så blev han tyst. ”Ååh! Vi har inte sett honom, skulle vi få titta?” sa Katie och såg förväntans full ut. ”Javisst!” sa Lily och tog undan myggnätet som var framför vagnen. Katie flämtade till när hon såg honom ”Vad söt han är! Så lik Harry!” utbrast hon när hon såg honom. Jag och Lily kollade på varander och skakade på huvudet. ”Mamma!” sa Rebecka ”Ja, oj förlåt Beckis. Tack för titten men nu måste vi gå!” sa Katie. De vinkade innan de skyndade sig iväg.

Lily

När vi kom tillbaka gjorde vi Al, Hugo och Jamie sällskap på bakgården. ”Var det kul?” frågade Hugo med ett flin. ”Faktist!” sa jag och Rosie i en mun och började sedan skratta.
”Kan ni hjälpa till med dukningen flickor?” ropade mamma ”Och pojkarna kan hjälpa Harry!” fortsatte hon. Vi suckade ”Måste vi?” ropade Jamie tillbaka och jag drog på munnen ”Faktist!” ropade mamma tillbaka. Jag och Rose gick för att hjälpa mamma och Hugo gig till Harry men Al och Jamie satt kvar ”Kommer ni?” frågade Hugo. De satt tysta en stund ”Visst!” sa Al till slut och reste han sig och gick efter Hugo med Jamie i släp tåg. Mamma hade ställt upp det vi skulle duka fram färdigt på ute bordet. ”Ginny. Du har tagit fram 3 tallrikar för mycket!” sa Rose och lyfte upp tallrikarna.

jag brukar typ sjunga en låt när det kommer ett nytt kapitel här. Den är jätteenformig men jaja

Nytt ka-pi-tel, nytt ka-pi-tel

Aaaaaaa vad bra!!!!!!!!
I love it!

Lägger upp nytt ikväll eller imorgon

*bevakar*
Sträckläste hela och älskar det!
Längtar tills det kommer mer!!! Och du får tagga mig hur mycket du vill!!!!!!

Läser gärna^^

Jätte bra!

Du kan tagga mig (om du vill och orkar) Längtar till nästa kapiten!!!

Kapitel 35
Lily
”Åh, det har jag inte Rose. Hagrid ska också ha mat.” sa mamma och kollade på Hagrid som satt på altan trappan och kollade in i skogen. ”För 3?” sa jag skeptiskt. Hon skrattade och tog tallrikarna åt sidan. Vi dukade fram resten och sedan satte vi oss ner i solstolarna på vår altan och njöt. Efter en stund kom resten och slog sig ner med Hagrid på altan trappan. Dörren slog igen, vi reste oss allihopa hastigt. Men Hagrid satt kvar ”Jag vill bara tänkaen stund” sa han och viftade bort mig när jag stannade och väntade på honom. Inne började Charlie gråta ”Har han sovit ända tills nu?” sa papap förvånat ”Han vaknade till lätt när jag tog in honom från vagnen. Annars ja.” svarade mamma. Rosie som gick först gav ufrån sig ett pip när hon såg att det var Ron och Hermione som kommit och rusade genast fram för att krama dem. ”Hermy vi kom lite sent” sa Ron och knuffade till henne på skoj eftersom att klockan var 3 över 5 och de skulle tydligen ha kommit 5. ”Förlåt!” sa hon och slog handen för munnen ”Men jag lämnade och pratade med Bill i telefonen. De har fått en dotter till!” sa Ron”Och så var jag tvungen att duscha i egen dusch och sedan ta det lungt en liten stund. På SM är det aldrig lungt...” insköt Hermione. ”Åååh!” sa mamma och såg sedan på Charlie ”Nu är du inte näst yngst längre heller! Nu är du 3e yngst.” sa hon till honom. Han grät inte längre utan han kollade stor ögt på mamma. Rose släppte äntligen Hermione och kramade om Ron istället snabbt innan hon böjde sig ner i vagnen där Emily låg. Hermione sa något till Rose och hon flyttade på sig och flyfte upp Emily. Mamma gav genast Charlie till Ron och ställde sig brevid Hermione för att titta på henne ”Vad liten hon är gemfört med Charlie!” konstaterade Ron. ”Vänta bara!” sa Hermione”Jag sak minsann se till att min dotter är längre!” tillade hon och skrattade. Hermione kysste Hugo mitt på huvudet och kramade honom. Hagrid kom in. Han duckade för dörrkarmarna. ”Ni måste skaffa större hus!” sa han. Mamma såg förskräkt ut ”Nej! Jag har redan tillräkligt att städa. Och ja jag använder magi och ändå tar det länge!” sa hon. Mamma och Hermione talade gång på gång om för oss vatt vi borde testa att själva städa. Men vi bara skakade på huvudet ”Jag har redan ett hus att städa!” sa Hagrid men mamma och Hermione bara skakade på huvuderna. ”Maten är klar nu!” ropade pappa från köket. Jag hade inte märkt att han gått och märkte mu också att Ron hade gått med honom och tagit med Charlie.
”Det var helt fantsitiskt Ginny!” utbrast Ron när vi hade ätit. Ron tog emot Emily som Hermione räkte honom. Han lutade sig bakåt i stolen med Emily i famnen. ”Ni åker väl inte dit igen?” frågade Hugo ”Tyvärr Hugo.” sa Ron och såg lite ledsen ut ”Men jag kommer komma och sova hemma med er inatt!” fortsatte han gladare.
”Det kommer vara ensamt utan dig ikväll!” sa jag till Rose ”Och det kommer vara ännu mera att sova i egen säng igen!” utbrast hon. Hon hade Emily i sin famn och såg oherhört glad ut. ”Vill du hålla henne?” frågade Rose efter att vi båda suttit tysta och bara kollat på henne där hon sov i Roses famn. Jag nickade och hon lyfte försiktigt över henne till mig. ”Hjälp vad lätt!” utbrast jag och vägde henne i mina händer. ”Helt annat än Charlie!” fortsatte jag. ”Jag blev jätte chokad när jag fick hålla henne förr idag första gången!” sa hon. ”Rosie!” sa Hermione ”Där är du!” fortsatte hon ”Ja...” svarade Rose och lyfte på ögonbrynen. ”Vi ska snart gå hem. Jag vill vara hemme med min famil en stund också!” sa hon och smekte Emily på kinden. Hon gick ut i köket igen och jag hörde henne prata med James ” Well, how's the girl you were talking about?” frågade hon retsat honom ”Yes, it is really good” svarade han. Jag slutade lyssna, ”Rosie nästa hälg borde vi åka till Diagongränden!” sa jag ”Varför just då?” frågade hon ”För att då kommer det en självbiografi av McGonagall!” sa jag ”Aaa, du beundrar ju McGonagall jätte mycket!” sa hon med ett skratt ”Är det fel med det?” frågade jag. Rose skakade på huvudet, hon tog en vindruva ur skålen framför oss.
¤31 juli¤
”Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Världens bästa pappas födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra” sjöng vi. Jag bar Charlie i min famn, James frukost åt hela familjen och Al paket. Mamma vaknade till och satte sig yrvaket upp och gick fram till oss. ”Grattis älsklig!” sa hon och kysste pappa. Han tog Charlie ifrån mig ”Vi skulle ju sjunga allihopa för honom!” sa hon ”Mamma, vi har väntat seadn halv 9.” sa James och skakade på huvudet. ”Charlie har inte sovit så bra inatt, han somnade inte före 3.” svarade hon ”Och hur i hela vida världen har ni fått honom ifrån Ginny?” frågade pappa som hade satt sig upp. ”När jag vaknade vid 7 tiden så hade du honom nästan i famnen.” fortsatte han tiill mama med ett skratt. ”Men han slutade inte gråta före han fick ligga så!” sa hon och skrattade. ”Öppna mitt först!” sa Al och räkte över ett av paketen som han dumat på sängen.
”Hur har dagen varit älskling?” frågade mamma och lutade sig mot pappa. ”Fantastisk!” sa han. Vi satt runt ett ute bord vid en naturstig för häxor och trollkarlar och åt tårta. ”Qudditch planen var bäst!” sa James och Al nickar instämmande ”Nifflarna var ju bäst!” sa jag. ”De var faktist roliga!” instämmde mamma och visade klockan som hon hade snabbt hade fått gömma undan.
”Ska vi åka och hämta Charlie nu då?” frågade James när vi hade satt oss i blien. ”Mormor kommer gråta när vi hämtar honom!” sa Al och skrattade. Jag och James skrattade. Hon hade inte sett Charlie på ett tag och hade varit väldigt glad och övertygad om att det skulle bli en fantastisk dag. ”Av lycka?” frågade mamma ”Eller av sorg över att vi hämtar onom?” insköt pappa. Vi skrattade allihopa. ”Hugo och Rosie kommer väl till oss igen imorgon och sover?” frågade jag hoppfullt ”Ja, Charlie måste tillbaka till Rumenien och George och Angelina ska till norden för George behöver någonting till Weasleys vassa varor.” svarade mamma ”Men Fred och Roxa då?” frågade Al ”Lite varstans, hos oss nån dag, hos deras mormor och morfar nån annan. Och hos Molly och Arthur förstås” sa pappa
”Han har sovit nästan hela dagen!” sa mormor och såg nästan besviken ut. ”Vad ville du han skulle göra du mamma? Vara vaken och skrika?” sa mamma och skrattade. ”Ja, varför inte?” frågade mormor. Vi skrattade. ”Åh, Harry vänta vi har en födelsedags present!” sa mormor och gick för att söka upp den. ”Molly ni behöver inte!” sa pappa. ”Klart vi måste!” sa morfar som just hade kommit ut i hallen. Mammagick farm till honom och kramade honom ”Det var ett tag sedan!” sa han.