En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Fin♥

Suveränt! ^^
Hoppas det kommer mer snart! ^_^

Awesome!

Jätte bra!!

SÅ HIMLA BRA!

AWESOME!!!!X1000

Och som jag skrev föra gången tycker jag faktiskt att Rose och Scorpius ska bli tillsammans igen,whay not? Men de är ju så söta tillsammans ju!

Kapitel 40
Albus
Jag sitter på sängkanten. Det är tomt och tyst. Madame Pomfreys hårda steg hörs väl när hon klampar fram över golvet.
- Får man fråga varför ni har ont i halsen? undrar hon och håller fram halstabletterna.
- Jag antar att jag har skrikit för mycket under quidditchträningen, säger jag och sväljer snabbt tabletterna.
Eller ja, hälften stämmer i alla fall.
- De här borde värka inom 30 minuter och hålla resten av dagen. Ifall halsen gör ont när du ska sova tar du två till. Och ett tips, skrik inte lika mycket nästa gång. Dina stämband klarar snart inte av mycket mer, säger Madame Pomfrey.
Jag nickar. Ja, att skrika hennes namn är redan någonting som jag har strukit ifrån listan över saker som ska få Sarah att prata med mig igen. Nästa punkt är att försöka med James idé. Men om inte den lyckas så har jag verkligen satt mig i drakdyngan. Jag tackar Pomfrey och lämnar sen sjuksalen.Precis i tid kliver jag över tröskeln till trolldryckslektionen. Jag sätter mig ner bredvid Scorpius och Ivan. På andra sidan av klassrummet sitter Sarah och Rose. Jag suckar. Jag hade helt glömt bort att den här trolldryckslektionen var tillsammans med Gryffindor.
- Då så. Ms Greengrass, skulle ni kunna säga mig vad som finns i den här kitteln? frågar Snigelhorn.
Sarah sträcker lite på sin långa hals och tittar på den pärlemorskimmrande drycken vars ånga stiger i spiraler.
- Amortentia, säger hon med säkerhet.
- Kan du förklara vad Amortentia är? frågar Professorn.
- Världens starkaste kärleksdryck. Den doftar olika för olika personer. Det beror på vad personen är dragen till. Själv känner jag doften utav nybakat bröd, en ny bok och...killparfym, säger hon med en lätt rodnad på kinderna.
- Mycket bra Ms Greengrass. Fem poäng för att du visste vad drycken hette och fem poäng för att du visste vad den är för något, säger Professor Snigelhorn.
Jag tittar leende ner i min kittel. Lite stolt över min tjej.
- Om ni inte har förstått det redan så ska ni alltså brygga den här drycken. Ni får komma fram och se hur drycken ska se ut och sen vill jag att allas drycker ska se ut exat så, säger Professorn. Slå upp er bok på mittenuppslaget och börja sen brygga. Ni har en och en halv timme på er.
Genast börjar det bli rörigt i salen. Elever tränger sig fram till kitteln. Nästan alla. Sarah står kvar vid sin plats och läser i boken.
- Täck mig, jag ska fram till Sara, säger jag till Scorpius.
Han klappar mig på axeln och jag tar ett djupt andetag. På nervösa steg går jag fram till henne.
- Hej, säger jag med världens ljusaste röst.
Fan också. Sarah lyfter sina blåa ögon från boken och tittar på mig med lyfta ögonbyn.
- Kan jag hjälpa dig? undrar hon torrt.
- Sarah, snälla, kan vi inte prata? frågar jag och lägger en hand på hennes.
Sarah tittar på min hand som om hon precis sett ett småkryp.
- Jag tror inte det, säger hon och tar bort min hand.
- Kan det här hjälpa? frågar jag och plockar fram kuvertet som jag hade i fickan.
Presenten kom med uggla till James vid frukost. Sarah tittar misstänksamt på det vita kuvertet.
- Albus, vad är det för något? undrar hon och suckar.
- Mitt sätt att säga förlåt, säger jag.
Sarah suckar igen men tar kuvertet. Hon öppnar det och plockar fram innehållet. Jag ler brett åt Sarahs min när hon tittar på de två papperslapparna.
- Det här är två biljetter till Frankrike, säger hon med tårar i ögonen.
Jag nickar.
- Vi åker dagen efter skolan har slutat, säger jag.
Sarah lägger ner biljetterna i kuvertet och tittar på mig. Hon skakar på huvudet och torkar bort tårarna.
- Du slutar aldrig chocka mig Albus Potter, säger hon.
- Så, betyder det att jag är förlåten? frågar jag försiktigt och lägger på min oskyldigaste min.
Sarah nickar och vi kramas.
- Mr Potter, Ms Greengrass! Jag anser att ni två borde börja med er dryck. Klassen ligger redan före er, säger Professor Snigelhorn.
Vi skrattar lågt.
- Kan vi ses sen? undrar jag.
Sarah biter sig i läppen och nickar. Jag lutar mig fram och ger henne en kyss innan jag går tillbaka till min plats. Scorpius tittar ner i sin bok.
- Allt lugnt? frågar han.
- Allt lugnt, säger jag med ett brett leende.

Rose
Amortentia. Världens starkaste kärleksdryck.
- Ms Weasley, er dryck ser mycket bra ut. Den skimrar i pärlemor och ångan är formade i spiraler. Fem poäng till Gryffindor, säger Professor Snigelhorn.
Jag ler. Han går vidare till Sarah, som fortfarande ser tårögd ut från Albus kärleksgest.
- Åh, perfekt Ms Greengrass. Jag förstår att ni bryggde den ofta på Beauxbatons, säger han.
- Varje år, erkänner hon.
Professorn nickar.
- 10 poäng till Gryffindor för denna perfekta dryck, säger han och fortsätter sen på sin granskning.
Sarah vänder sig till mig.
- Han är väldigt generös med poäng. Men det var inte rättvist att han gav mig mer poäng än dig. Din dryck ser precis ut som min, säger hon.
Jag rycker nonchalant på axlarna.
- Jag bryr mig inte. Det är bara poäng, säger jag.
Sarah tittar på mig. En liten rynka bildas mellan hennes ögon. Det är en orolighetsrynka. Jag har sett den hos mamma flera gånger när pappa stoppar i sig alldeles för många bitar av marängpajen trots att han inte alltid kan knäppa sina byxor på morgonen.
- Vill du säga någonting Sarah? undrar jag och bläddrar lite i boken.
- Bara poäng Rose? Så länge jag har känt dig så har du bara brytt dig om att tjäna poäng. Jag menar, du är prefekt, säger hon.
Jag suckar.
- Jag vet att jag är prefekt. Men det betyder väl inte att jag varenda dag måste gå runt och leka fröken perfekt, som vissa andra gör? fräser jag.
Sarahs rynka försvinner och ersätts av en lite mer sårad min. Jag antar att jag gick på lite för hårt.
- Förlåt, det var inte meningen att vara så hård, säger jag.
Men Sarah skakar på huvudet.
- Du behöver inte säga förlåt. Jag ska inte lägga mig i, säger hon och börjar städa upp runt sin kittel.
Jag öppnar munnen för att säga något mer men Professor Snigelhorn avbryter mig. Han berömmer alla drycker och låter oss sedan lämna lektionssalen. Det blir rusningstrafik ut genom dörren och Sarah försvinner in i röran innan jag hinner få tag på henne. Sist av alla gör jag mig beredd att gå efter de andra men min professor tycker att det är förtidigt för mig att gå.
- Ms Weasley, kan du avvara ett par minuter? undrar Professor Snigelhorn.
Jag står på gränsen mellan klassrummet och fängelsehålans korridor. Här har jag ett val. Jag kan antingen bara gå eller så vänder jag tillbaka.
- Självklart, grimaserar jag och vänder mig mot honom.
Professor Snigelhorn tittar på mig med sitt ganska korkade utseende. Han börjar leta bland en grupp av ihop rullade pergament. Snigelhorn hittar den rullen han letade efter och räcker mig den.
- Din senaste uppsats, förklarar han.
Jag rullar upp pergamentet. Det är min handstil, tror jag. Den är lite mer slarvig. Bokstäverna är inte så perfekta som de brukar vara.
- Ser du den där bokstaven i högra hörnet? Det är ett A och står för Acceptabelt, säger Professorn.
Jag tittar i hörnet. Ser man på, där är det. Ett svart A.
- Ms Weasley, jag har aldrig satt någonting annat än ett U för utomordentligt på dina uppsatser men den här gången kunde jag det verkligen inte. Får man fråga varför den här uppsatsen var sämre?
Jag tänker efter. Den här uppsatsen fick vi för tre veckor sedan och den skulle vara inlämnad en vecka senare. Varje kväll den veckan träffade jag Adrian. Uppsatsen skrev jag ihop kvällen innan den skulle vara inlämnad. Klockan var över tio och jag bara skrev ihop någonting. Det tog mig nog bara ett par timmar.
- Jag antar att jag inte la ner tillräckligt mycket tid på den, säger jag och rycker på axlarna.
Jag lämnar tillbaka uppsatsen.
- Tack för pratstunden men nu måste jag gå, säger jag och lämnar salen.
Mina vänner syns inte till. De måste ha gått i väg till nästa lektion. Vilket inte gör så mycket eftersom jag har lovat Adrian att vi ska träffas lite kort mellan våra lektioner. Jag tar mig upp ur fängelsehålorna och ställer mig vid timglasen och väntar. Jag får nästan en lite obekväm känsla över mig där jag står lutandes mot gryffindor timglas. Det här var alltid min och Scorpius mötes plats. Men det var då. Nu är det över. Adrian kommer ner för den stora trappan. Jag kan se på långt håll att han ler. När han har kommit halvvägs springer jag fram och möter honom. Vi kysser och omfamnar varandra. Sen står vi bara där. Bara kramar om varandra.
- Jag önskar att jag inte behövde gå härifrån, suckar jag.
- Du behöver inte gå, säger Adrian.
- Jag kan inte missa lektioner, säger jag.
Han tittar på mig.
- Hur många lektioner har du kvar idag? frågar Adrian.
- En. Örtlära, säger jag.
- Skolka med mig, säger han.
Jag blinkar. Skolka?
- Skolka och tillbringa resten av eftermiddagen med mig. Vore inte det underbart? frågar Adrian.
Det måste synas att jag tvekar för han börjar kyssa mig på halsen och upp mot munnen.
- Skolka med mig, viskar han med sina läppar bara millimeter från mina.
Jag tar ett djupt andetag och nickar.
- Okej, jag skolkar med dig, säger jag.
Adrian ler och vi kysser varandra igen.

Braa! Jag fick mycket känslor men orkar inte kommentera så långt. (Trött)

Awesome!!
Adrian förstör bara Rose! Kan de inte bara göra slut någon gång?
Btw: På nervösa steg går jag fram till henne. Den här meningen störde mig lite
Ska det inte vara: På nervösa ben går jag fram till henne. ? Eller: Med nervösa steg går jag fram till henne. ?

Haha, eller så har jag fel x) Men, det var inte meningen att haka upp mig på små fel x)

AWESOME, åter igen! (^_^)

AWESOME!!


Gud vilken fin, bra och gullig present till Sarah Albus !!♥333

Men Rose skulle inte du dumpa Adrian nu eller ?!!!Du ska faktiskt bli tillsammans med Scorpius så det så!


Men det var ändå ett fantastiskt kapitel johhana !!