Sjunde året, det värsta, bästa året

jättebra

Superbra

Hallihallå!

Här får ni ett till litet kapitel!

Och bara så ni vet så måste jag verkligen skriva ett "skolschema" till Ida, för det här funkar ju inte, det ändras typ hela tiden xD



Kapitel 27


Måndagsmorgonen för Ida var som att stiga upp ur en lång koma, hon skulle verkligen inte varit uppe så sent i går natt.
Parvati spärrade upp ögonen när hon såg henne.
”Ida! Hur är det med dig?” frågade hon.
Ida försökte sig på ett flin men hon var alldeles för trött så det blev något grimasliknande.
”Jag mår bra, jag är bara så himla trött!” svarade hon morgonhest.
”Jo, det ser vi.” log Hermione, strålande pigg som vanligt.
”Hur länge var du uppe i natt då?” frågade Lavender och kvävde en gäspning.
”Bara till typ två.”
”Bara ja.” flinade Parvati.

Nere i Stora Salen stannade alla upp precis som dagen före när Ida kom in i salen.
”Bry dig inte om dem.” viskade Hermione till henne.
”Det gör jag inte.” svarade hon och satte sig ner vid Gryffindorbordet.
Hermione, Lavender och Parvati slog sig ner vid henne och Ida tittade bort mot Slytherinbordet. Draco log mot Ida när hennes blick mötte hans. Ida log tillbaka, innan hon började plocka på sig av frukosten.
Hon hörde hur det sakta blev ljudligare i Stora Salen och snart var det lika högljutt som innan hon klivit in.
Ida såg i ögonvrån hur Gryffindorkillarna kom instrosandes och hur Harry och Dean satte sig bredvid tjejerna, medan hon såg med ett litet hugg i hjärtat hur Ron och Seamus fortsatte lite längre ner längs bordet. Neville visste inte riktigt vart han skulle sätta sig, så han satte sig lite mitt i mellan. Ida tyckte väldigt syd om honom som drogs mellan vännerna.
”Sätt dig här Neville om du vill” sade hon vänligt.
Neville flyttade sig försiktigt närmare dem och Ida gav honom ännu ett leende.
”Om jag får säga det själv Ida, så ser du ut som en zombie.” sade Dean och flinade.
”Tack, jag har jobbat med det hela natten.” flinade hon tillbaka.
”Det kan du omöjligt ha gjort!”protesterade han. ”För sådan såg du inte ut i nattas.”
”Hur vet du det?” frågade Harry och skrattade lite. ”Har du studerat henne hela natten?”
”Nej!” svarade Dean och flinade. ”Vi snackade till typ klockan två igår natt.”
Ida såg i ögonvrån hur Seamus vände blicken åt deras håll, och hon måste verkligen motstå impulsen att titta tillbaka på honom.
”Ohhh!” utbrast Lavender och Parvati i kör.
”Lägg av! Hon har ju pojkvän för fan!” skrattade Dean och Ida log.
Vad fint det lät, kanske inte just med Deans ord, men ”hon har pojkvän”...
”Första lektionen idag?” frågade Neville och alla började genast gräva i sina väskor efter sina scheman.
”Öhm... trolldryckskonst, örtlära, håltimma, trollformellära och Astronomi i natt.” sade Ida. ”Någon som har något liknande?”
”Fram tills håltimman.” svarade Harry och tittade lite mot Ron och Seamus och Harry såg nästan lite... ledsen ut, men samtidigt lite småförbannad.
”Sen har vi samma lektion i trollformellära.” fortsatte han.
Ida lyssnade med ett halvt öra på vad resten hade på schemat idag. Hade Harry och Ron blivit osams också? Varför i så fall? Var det på grund av henne?
”Ida!”
Hon hoppade till och gav Dean en mördande blick.
”Inte kul!” sade hon. ”Jag kan väl i alla fall säga till när jag vill bli döv?”
”Självklart.”sade Dean och lade en vänskaplig arm om hennes axlar. ”Jag ville bara kolla så att du inte redan var döv.”
”Ha ha.”
”Är alla klara för att gå?” frågade Neville.
”Visst.” svarade alla i kör och de reste sig flinandes upp.

På väg mot trappan som ledde till fängelsehålorna hörde Ida springande steg och vände sig om. Hennes misstankar var sanna, det var Draco.
”Kan vi prata sen?” frågade Ida Harry snabbt, som nickade innan han fortsatte att gå.
Ida vände sig om och började gå mot Draco och skrattade när han lyfte upp henne och snurrade runt ett varv med henne.
”Hej.” skrattade hon.
”Hej.” log Draco. ”Trolldryckskonst?”
”Det vet du att jag har ju!” flinade hon.
”Ja, men ska vi sitta?” frågade han med glittrande ögon.
”Vilka skulle vilja sitta med oss två tillsammans?”
”Vi tar ett eget bord.” svarade han enkelt.
”Visst.”
Draco böjde sig lätt ner och kysste henne. Hon drog in hans doft av killparfym och tvål och kände med fingrarna i hans silkeslena hår.
”Du ser trött ut.” konstaterade han. 

”Jag är trött.” flinade hon.
”Bäst vi går ner nu då så att du inte somnar i trappan och rullar ner resten av vägen.” sade Draco och tog hennes hand.
”Vad du var humoristisk då!” sade hon och började gå ner för spiraltrappan.
Snigelhorn öppnade just dörren när Ida och Draco kom ner för trappan och de smet in i klassrummet med Snigelhorns förvånade blick efter sig.

”Har det hänt något mellan dig och Ron, Harry?” frågade Ida efter att lektionen var slut.
De var på väg mot örtläran.
”Ja, vi har bråkat.” svarade han.
”Om vadå? Om mig?” frågade Ida.
”Ja.”
”Varför?” frågade hon igen.
”För att han slutade inte tjata om vilket misstag du begick, hur dålig Malfoy var för dig och hur besviken och arg han var på dig. Till slut orkade jag inte lyssna på skiten mer, så jag sa det till honom och sen började vi bråka.”
”Harry, det hade du inte behövt!”
”Jo! För det gjorde mig så himla förbannad hur han bara började tuggade på om och om igen. Jag stod helt enkelt inte ut!”
”Tack antar jag.” sade Ida och kramade om Harry. ”Du vet att det kommer gå över, att vi allihopa kommer bli sams.”
”Jag vet.”



Det var det ;D Kommentera gärna på erat underbara vis! ♥

Så himla bra

jätte bra Ida!

Äntligen, ett kapitel som inte är fyllt till bredden med drama!

Jättebra!

Oh... Irriterar mig på Draco xD Haha, sorry, men jaja! Bra kapitel ändå ♥

meeer

AHHH IDA OCH HARRY SKA DET JU VA ♥