Robin Hood och hans glada gäng

"Ja något måste jag ju bidra med" sa hon leende "jag kan säkert lära dig det med" sa Nicci leende och åt upp sin soppa inte för att hon var hungrig
"Hur hittade de oss?" frågade Robin förvånat
"jag vet inte, det måste haft tur" sa Much men Nicci tvivlade på det men sa inget, det var något som inte stämde med det här

- Mmm, kan du säkert, sa Adina leende, hon var inte så intresserad av det, men det är ju alltid bra att kunna.
- Tror ni verkligen det, att det bara var tur?, sa hon skeptiskt och såg på de.

Nicci bara nickade men sa inget mer och såg på de andra
"Jag vet faktiskt inte, det verkar lite väl misstänksamt" sa Robin
"Jag tycker det med, och Guy var för lugn" sa hon undrande
"Ja men hur skulle de annars hitta oss?" sa Will och Nicci sa inget, det enda anra sättet hon kunde komma på var att det fanns en spion bland dem och det tänte hon inte säga högt utan att ha några bevis

Adina ryckte på axlarna, de skulle nog få reda på de så småning om.
Hon åt upp soppan och tog en kaka.
- Hur är det med ryggen?, sa John la försiktigt en arm om henne.
- Bra, svider bara, sa hon mumlande, lutade sig mot honom och slöt ögonen.

Nicci funderade, om hon skulle säga något om det skulle hon antagligen få skulden själv eller möjligtvis Adina eftersom de var de nyaste. hon undrade om nån av dem som satt här skulle vara kapabel till att förråda dem. hon såg på Robin och lutade sig försiktigt mot honom och han la trevande en arm runt henne och hon protesterade inte, hon ville bara vara i trygghet i hans famn

Adina kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre och snart somnade hon.
John lyfte upp henne och la henne på sin filt.

Nicci såg på Adina, hon var orolig för henne men hon visste verkligen inte vad hon skulle göra. hon önskade hon kunde hjälpa henne. Robin höll om henne och hon slöt ögonen, hon kände sig trygg i hans famn, och hon visste att allt skulle ordna sig

Adina vände och vred sig i sömnen, febern var tillbaka och det känndes som hon skulle brinna upp.
Kunde hon bara inte få ett slut på allt, hon orkade inte längre.

Nicci hade somnat men vacknade när Robin puttade på henne och hon satte sig skrämt upp
"Förlåt kära du men Adina behöver din hjälp" sa han
"Men jag kan inget om det där" sa Nicci och såg oroligt på henne
"Nej men du kan hämta vatten och lite örter, klarar du det?" frågade Robin
"Självklart, säg bara hur örterna ser ut" sa hon och Robin beskrev dem och gav henne en kniv och hon skyndade ut i skogen och letade upp örterna och hämtade sedan vatten och Djack tog vattnet och började badda henne och Nicci fick en ide och tog örterna och kokade dem till ett te och gav det sen till Djack som nickade och försökte få Adina att dricka

Adina kännde någon försöka få i henne något, hon försökte svälja men hon var så borta att hon inte visste om hon fått i sig något.
Hon visste innerst inne eftersom hon hade sett det, att när man var så här sjuk blev man antingen mycket bättre sedan eller inte....