Årskurs fem, med lite trevliga överaskningar.

Draco såg efter mig och började sedan klättra han med och jag såg på Alex
"ja det är det" sa ja goch fortsatte uppåt efter henne

Jag klättrade vidare och nådde strax toppen och väntade på de andra.
- Jag tog fram staven om någon av dem hade tänkt att ramla.

jag såg på Alex när hon kom upp till toppen och det märktes att hon hade gjort det här innan. jag kom snart upp efter henne och satte mig enr och log och såg på de andra

-ska vi klättra till toppen? sa jag. I egentligen var jag höjd rädd men vem bryr sig. Jag tog fram min stav och hade den i handen när jag klättrade.
-Hur ska vi komma ner sen? Frågade jag någon.

- Klättra ner såklart, skrek jag ner till Stella och log glatt.
Jag älskade att vara i naturen och jag älskade att klättra.

-Jag använda magi. Jag orkade inte mer så jag släppte taget och var liv räd att jag inte skulle hinna att fixa det.
-Aresto Momentom! Skrek jag och hade staven riktad mot mig själv. Jag landade nästa två decimeter från marken. Sen sjönk jag långsamt mot marken.
-Jag kommer upp igen! Skrek jag.

- Jag går upp till slottet nu, sa Hermione och jag vinkade åt henne.
- Men du är bara människa du klarar inte av sådant hela vägen, skrek jag ner till henne.
- Jag kan hjälpa dig om du vill?, du kan få sväva upp, sa jag leende till Stella.

-Jag kan hoppa upp! Skrek jag. Nu måste jag lyckas och försöka att inte tänka på Roy och min rädsla för höjder.
-Ascendio! Skrek jag och jag flög upp i luften, jag tog berget.
-woho! skrek jag.

- Ja det där var ju också ett sätt, sa jag roat till henne och sträckte fram handen om hon inte skulle komma ända fram.

-Aldrig mer. Sa jag. Jag blev lätt tröt. Jag var tvungen och vila på något sätt.
-Alex, hur gör man när man ska vila? Ropade jag till Alex som va lite före mig.