Vanilla och Marodörerna

jättebra

Jättebra
Meeer!

meeeer :'(

Mer, mer, mer!!!

Mera please!!!

Snälla meer!

Mer!

ingen inspiration..
men hoppas att ni gillar det!♥

kap 34.

/Vanilla.

Jag hade vaknat några gånger till och efter fjärde gången så kom min mamma och hälsade på. Hon var orolig och grät till och med, fast jag lyssnade inte. Jag lyssnade inte på något längre. Jag kunde inte gå till Sirius något mer för det var alltid en häxa som vaktade.
Jag hade frågat en sjuksköterska om vi kunde få vara närmare varandra iallafall och nu så låg vi bredvid varandra. Jag kollade hela tiden på Sirius och höll hans hand. Det hade gått flera dagar och jag kände mig frisk. James och Lauren hade fått gå idag och jag skulle få gå imorgon. James var helt förstörd som oss andra, det var ju hans bästa vän sendan han började på hogwarts. Jag kände så mycket hat för varulvarna nu. Sirius hade faktiskt ryckt lite i armen och jag fick lite hopp. Det var 50 procent att han skulle klara det. Och det skulle han, för jag kan inte leva utom honom.

När jag fick gå så fick jag inte heller komma tillbaka, dom sa att det var bäst han fick vila. Fast vi ville inte gå hem så alla tre bodde i ett hotel. Jag visste knappt vars vi var men antog nära James. Vi pratade nästan inte, vi gick bara omkring som spöken och gjorde ingenting förutom att oroa sig eller gråta. Det var så hemskt och vi for tillbaka varje dag till sjukhuset och frågade när han skulle kunna få gå därifrån. Dom kollade konstigt som om vi inte visste att han är dödligt sjuk men ändrade sig när dom såg våra ansiktsuttryck.
Våra föräldrar hade kommit flera gånger och försökt få hem oss men slutade efter fem dagar när dom såg att det var hopplöst.

När en vecka hade gått så spelade vi knallkort fast vi skrattade aldrig, jag har inte lett sen jag såg Lauren efter jag hade vaknat. Då flög det en uggla in och en brev for och landade på bordet där vi spelade. Det var från sjukhuset och alla kollade först bara skrämt på den.
’’ Ska jag..?’’ sa James och jag såg att små tårar bildades i hans ögon.
Vi nickade och han tog darrande upp brevet. När han fick ut det blundade han en stund innan han läste det högt.
’’ Kära vänner och familj. Sirius Black blev träffad av en besvärjelse som inte ens kan uttalas. Han har haft det svårt och vi har kämpat tillsammans för att få reda på mer.’’ Han slutade och tårarna rann fort nerför nu. ’’ Och till svår stora lättnat vaknade mr Black idag och han kommer klara sig och få gå om två veckor. Ni får komma och hälsa på honom om tre dagar. Med vänliga hälsningar doktor Marit.’’ Vi kramade om varandra och grät ännu mer fast nu av glädje tårar. Vi skrattade för första gången på länge den kvällen och vi somnade utan tårar.

Jag skickade goda nyheter till min mamma och till Lily, Peter och Remus som har varit hur oroliga som helst, dom hade skickat en uggla per halvtimme sen dom fick reda på det.

Efter två dagar kunde vi inte vänta längre, vi for till sjukhuset och begärde att få träffa Sirius.
Det var samma kvinna som stod där som förut, hon tyckte synd om oss och vi fick gå in och träffa honom. Han såg lite piggare ut och vi sprang fram till honom. Jag vågade inte röra honom utifall att om jag kanske råkar skada honom.
’’ När kommer han vakna tror du?’’ frågade Lauren. Jag ryckte på axlarna och vi satte oss på några stolar lite längre bort i rummet. Vi satt och väntade på att något skulle hända i en timme då en doktor kom in och såg upp från sina papper.
’’ skulle inte ni komma imorgon? ’’ sa han och kollade chockat på oss.
’’ Eh.. Jo, men..’’ Började vi men han viftade med handen och stolarna lyfte oss ut.
’’ Vi ska göra några tester idag, ni får komma imorgon som jag sa. Tyvärr.’’ sa han och såg bekymrat på oss.
Vi suckade och gick mot hotellet. Mamma hade skickat en liten väska med saker som jag behövde. Jag såg att hon hade skickat med boken och jag började läsa den för att få tiden att gå. Jag läste ända tills mina ögon var torra och inte kunde koncentrera sig längre.
Jag var ganska hungrig så jag hämtade något att äta.

___________________
bra / dålig?

bra!

Jättebra!