Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna lutade än en gång huvudet emot honom, njöt i fulla drag av stunden trots att både tröttheten och utmattning drog i henne. Det tog inte heller lång stund för henne att somna igen, och återigen sov hon som en stock - vilket väl inte heller var särskilt konstigt efter vad kvällen hade bestått av. Hon skulle nog behöva en hel del sömn framöver, även om det skulle bli svårt med två småbarn - men det var bara att göra det bästa av situationen. Hon sov också länge, solen hade precis börjat skina in igenom fönstret när hon väl vaknade till. Vaknade och vaknade - hon kände sig eländig och fortfarande helt utmattad, men ändå lycklig.

Edvard hade legat vaken en längre stund med barnen mot sin bröstkorg och studerade dem.
De sov väldigt djupt och han hade väldigt svårt att slita sig ifrån dem.
Egentligen hade han massor av saker att göra nu på morgonen men han ville helst av allt bara ligga kvar i sängen med sin familj.
Han vände blicken mot Sienna när hon vaknade och log brett.
"Godmorgon älskling." Sa han leendes och kramade hennes ena hand som en hälsning eftersom han inte riktigt kunde flytta sig tillräckligt för att kyssa henne. Han ville inte väcka barnen.

Sienna vände rätt snart blicken till honom och barnen då hon vaknat, och inte långt efter spred sig ett brett leende på läpparna.
"Godmorgon sötnosar." svarade hon mjukt, dem var alla otroligt söta där dem låg och sov hos honom. Hennes lilla familj. Hon lyckades prövande sätta sig halvt upp och luta sig bort emot honom för att ge honom en mjuk kyss på läpparna, nästan bara den lilla saken var ansträngande men envis som hon var tänkte hon då inte ligga här och bli helt invalid och knappt få röra sig.

Han besvarade kyssen med ett stort leende på läpparna.
"Sovit okej?" Sa han och satte sig även han upp lite.
"Frukost på sängen idag. Du ska vila- enligt doktorn." Sa han och såg på henne.
Ville först ropa rakt ut till personalen att fixa frukost men ångrade sig, han kunde ju inte väcka deras barn.
Han behövde ta sig upp och säga till dem och det om något kändes oerhört svårt.
Att ligga kvar här kändes otroligt mycket mer lockande.

Det kändes som om det tagit en evighet innan Sienna varit helt sig själv igen - men det var väl heller inte så konstigt att hon var som utmattad relativt länge efter självaste förlossningen. Inte när den varit så pass dramatisk. Men äntligen, äntligen var hon helt bra igen och tiden som förälder hade varit fantastisk. Fullt upp och lite sömn - vilket nog också gjort att det tagit längre tid för henne att repa sig - men härligt.
Hon tillbringade det mesta av sin tid med barnen, som växt som ogräs kändes det som. För tillfället hade hon ägnat en bra stund i barnkammaren med de båda, MaryLou hade varit helt förundrad över en ny leksak medans Rafael istället envist tjajat om att få träffa Edvard i form av att ständigt fråga pappa allt mer och mer irriterat tills hon till sist tog dem på var sin arm och gick för att leta upp sin man.

Den första tiden hade varit hektisk eftersom Sienna, hans älskade inte hade återhämtat sig så fort och han hade haft svårt att få in rutiner i livet som balanserade både hans plikter som arbetande, plikter som far och plikter som man.
Men nu äntligen hade han fått kläm på det och satt just nu mitt uppe i ett samtal om relativt tråkiga saker men som var väldigt viktiga.
Saker som berörde förändringar runt omkring dem.
Han tog några anteckningar och avslutade sedan samtalet och skrev lite mer noggrant ned det som hade sagts för att sedan läsa igenom olika brev.
Det var många brev som efterfrågade nån slags presentation kring hans familj och han var inte speciellt intresserad av det.
Han ville helst skjuta på den presentationen så länge som möjligt för att undvika skvallret men samtidigt så visste han att desto längre han väntade desto mer skvaller skulle det bli.

Sienna hade rätt snabbt räknat ut vart han höll hus, knackade lätt på dörren innan hon bjöd in sig själv och klev in där. Mycket riktigt satt han också där, vilket Rafael genast upptäckte och sken upp.
"Pappa!" utbrast han lyckligt och sträckte ut armarna mot honom, samtidigt som Sienna gick fram och gav sin make en puss på kinden.
"Någon har saknat dig. Hur går det?" frågade hon nyfiket, var den sista tiden glad att hon kunnat ta ett större lass med barnen så att hon kunde hjälpa honom mer. MaryLou å andra sidan hade förstås tagit med sig sin spännande leksak, en mjukiskanin som hon ju blivit överförtjust i.

Edvard lyfte blicken och såg sin familj och sken upp.
Han skrattade lågt över Rafaels väldigt tydliga lycka och han tog emot honom leendes.
"Hej där. Har du varit snäll mot mamma?" Sa han och pussade hans kind lätt innan han reste sig upp och gav Sienna en kyss på läpparna.
"Hej ängel." Viskade han och pussade MaryLou på kinden också och såg på kaninen.
"Din nya favorit ser jag." Log han och såg sedan på sin älskling.
"Allt okej?" Sa han och log brett.

Rafael log ännu stort och skakade glatt på huvudet.
"Näää." fnittrade han lika glatt, lockade med det fram ett skratt ur Sienna innan hon besvarade hans kyss.
"Hej älskling." hälsade hon mjukt tillbaks, nickade lite.
"Jadå." sade hon och vände blicken till MaryLou som nickade nästan lite blygt och tryckte kaninen närmare intill sig.
"Ninen mysig." utbrast hon glatt, uppenbarligen väldigt nöjd över att ha fått en så mysig leksak.

Edvard skakade på huvudet och skrattade även han.
"Busfrö." Sa han och log brett mot sin son för att sedan fokusera på sin dotter.
" Kaninen. Ja jag ser det. Även du är mysig." Log Edvard och pussade hennes kind igen och såg sedan på Sienna.
"Ska vi ta ut dem i trädgården en stund?" Sa han lugnt och såg på henne.