Mrs Dolder - ett fängelse! [Sv][PG]

DU ÄGER VÄRLKINGEN!!!

Jag tycker det blivit lite trögt på sistone så jag slutar bevaka. Du får förlåta mig

håller med men sutar ej bevaka!

Hmm okej. Men då veravoff1 vad är det som gör storyn trög/trögt???

Mer! Kärlek till Draco. ♥

Går nog att förklara Malin! KANSKE! Ett försök i alla fall så får de väl säga om jag är helt ute och cyklar! xD

Det händer inget drastiskt i kapitlena ÄN (säger jag som läst alla redan) och alla kapitel är så pass mörka att det kanske blir lite jobbigt att läsa helt beroende på vad man brukar/tycker om/är van att läsa. Men som jag sa, det blir mer fart sen (a) och Malin... you rocks ♥

Har varit dålig på kommentera på sistone, I'll try to better myself!

Den är väldigt bra

Sant kanske, fast ja, jo... xD

Tack ändå alla som läser!!!

---

Kapitel 20
Saint hospitals and Saint prays!
21- 24 juni 1983

”Bellatrix, du ska med mig” befallde Lucius kyligt och tog tag i Bellas arm hårt.
”Jag kan gå själv, jag är inget barn” fräste Bellatrix som var ängslig för vad som kunde hända henne och sen försvann dem iväg. Clowe möttes av en Botare som visade in henne till Alexis säng. Clowe satte sig vakande och orolig på en stol vid Alexis sida. Hon fick några tårar i ögat och lät dem rinna meddans hon vakade över sin dotter. En botare kom regelbundet och kollade till Alexis efter förbättringar men än var det ingen skillnad. Alexis låg som i än apatiskkoma, helt hjälplös. Clowe höll försiktigt sin dotters hand och bad tyst några böner för att Alexis skulle bli frisk.

Lucius och Bellatrix anlände precis efter varandra tillbaka till Dolder Huset och dem bugade sig båda på golvet framför en nästan kokande av ilska Voldemort.
”Jag ber ödmjukast om ursäkt för min bristande uppsyn över er dotter och är beredd att ta mitt straff” sa Bella i en underkastande ton.
”OH, JA STRAFFAD SKA DU BLI BELLATRIX, TY JAG TOLERERAR INTE ATT HA BRISTANDE FÖRTROENDE OCH OLYDNAD” Sa Voldemort högt, klart och väldigt kyligt. Han syftade på att han inte längre kunde lita på Bellatix eller kanske inte heller på Lucius, samt att han ansåg dem eller Bella olydig när hon inte vakat över Alexis som de var tillsagda. Bella rös nästan till i kroppen när hon hörde Voldemorts ord.
”Lucius lämna oss, och vänta utanför” sa Voldemort befallande och Lucius bugade åter igen innan han lämnade rummet. Bella låg kvar i sin bugning på golvet och blickade försiktigt på Voldemort som drog sin trollstav. Voldemort pekade med en stadig hand på Bella när han uttalade förbannelsen.
”Crucio” nästan vrålade han. Bellatrix vred sig i plågor på golvet och spärrade upp ögonen i chock av förbannelsens kraft. Voldemort fokuserad mer och mer på förbannelsen och lika så blev den allt mer kraftfull.

Clowe vakade och bad för sin dotter meddans hon höll Alexis hand.
Två nätter gick och inget hände, Alexis verkade inte blir bättre och botarna började tappa hoppet och så även Clowe som vakade och bad böner för sin dotter, om att hon skulle klara sig och vakna upp.

Min söta lilla ängel, min dotter
Jag ber till dig gud att skona henne liv
Ge henne kraften att åter vakna till liv
Ta henne snälla gud inte ifrån mig
Hon är mitt ljus och mitt hopp
Jag ber dig gud sänk henne kraft att åter leva

Voldemort höll Bellatrix likt en bunden fången hela tiden meddans han väntade på besked om hur Alexis hälsa var. Han torterade henne då och då, han höll henne fången i det kalla lilla rummet bredvid köket precis som han hållit Lucius fången. Voldemort var rastlös ofta och då gick han för att tortera Bella som riktigt skulle få känna smärta så hon aldrig skulle glömma att hålla sina ögon vakna och vaka över hans barn när hon passade dem. En gång var Adrian vaken och följde med Voldemort in till den fast bundna Bella när han torterade henne. Adrian hade sätt det från ett säkert håll och visade ingen större reaktion. Beatrix vädjade på nåder och bad om ursäkt flera gånger. Voldemort var rasande och han var inte den som lätt förlät folk för deras misstag.
”Beatrix, du ska ÅNGRA att du någonsin tog blicken från min dotter” sa Voldemort frustrerat och rasande.

Clowe grät inte, hon bad tyst för sig själv och såg vakande på Alexis. En Botare kom in och kollade till Alexis och nickade lite positivt. Botaren vände sig mot Clowe.
”Hon har blivit bättre, vi kan nog räkna med att hon vaknar inom en timme” sa botaren. Clowe såg på Botaren med tacksam blick.
”Tack så mycket” sa hon lågt innan Botaren gick. Sen vände hon åter blicken på Alexis som smått började röra på sig. Clowes hopp tändes åter och hon förstod att hennes böner måste ha hjälpt henne. Hon höll åter sin dotters hand i sin och såg på Alexis utan att blinka, hon ville inte missa när hennes dotter vakande upp.

Alexis vaknade mycket riktigt en timme senare väldigt yr, snurrig och illamående. Clowe såg lättad på Alexis och deras ögon möttes och de kramade om varandra. En botare kom in strax efter och var mycket nöjd med att Alexis var vaken. Botaren tog några prover och tester,
”Flickan borde vila mycket och ska nog stanna kvar här så länge, hon hade tur det hade kunnat gå riktigt illa” sa botaren till Clowe. Clowe nickade och strök sin hand över Alexis panna. Nästa dag på morgonen återvände Alexis och Clowe hand i hand till Dolder Huset och Voldemort tog emot dem i vardagsrummet. Där fick Alexis berätta allt hon mins om händelsen och sedan berättade Clowe om den tiden hon varit på sjukhuset och vakat. Voldemort skickade sedan iväg dem upp på sina rum. Clowe tog med Alexis in till sig och tog hand om sin dotter.
”Vila nu Alexis” sa hon och bäddade ner dottern i sin säng.

Ty detta var i enlighet med mig en fabulös skildring kring det förtjusande 80-talet i magikernas namn. Jag trånar efter mer.