Att tvingas välja (1:a generationen)

Nooooooooooo, jag gillar inte Remus och Claire, let it burn, let it burn...

Clavery all the way hihih. Nej men vafan Avery måste bara skrika ut någonstans att han älskar Claire och inte bryr sig om något annat i världen, sen kan han bli dödad så att Claire blir ännu mer kär i honom sen kan han återuppstå och så slutar allt med att hon gifter sig med James.

Ja, med det säger jag godnatt! Fortsätt skriva grymt som du redan gör!! ♥

Kapitel 32
Det blev många kyssar den dagen. Även dagarna efter vår dejt. Men vi gör det bara när vi är ensamma. Aldrig inför folk. Ingen behöver veta. Just nu är vi ensamma. Vi sitter längst in i biblioteket. Ingen annan är i närheten. Han sitter framför mig. Egentligen så ska vi studera men Remus har inte ens öppnat böckerna. Han sitter bara och tittar på mig med ett dumt leende.
- Sluta titta. Det kommer inte hända, säger jag utan att ta blicken ifrån min läxbok.
- Jag förstår inte vad du pratar om, säger Remus oskyldigt.
Jag tittar upp på honom.
- Jag tänker inte berätta för alla om oss, säger jag.
Han lutar sig framåt.
- Varför inte?
Jag ger ifrån mig ett litet skratt.
- Därför vi har bara träffats i ett par dagar, säger jag.
Remus rycker på axlarna.
- Men vi har varit vänner i flera år, påpekar han.
Jag himlar med ögonen. Jag har en känsla av att han inte kommer släppa det är samtalsämnet särskilt lätt. Remus lämnar sin stol och sätter sig i stället på den intill min. Jag vänder mig mot honom.
- Jag förstår bara inte varför du inte vill berätta, säger han.
Jag suckar och tar hans händer i mina.
- Självklart vill jag berätta men som du sa, vi har varit vänner i flera år. Jag vill vara säker på att det här, du och jag som ett par, fungerar. För om det inte gör det så kanske vår vänskap förstörs och det vill jag inte, säger jag.
Remus släpper taget om mina händer och lägger en av sina på min kind. Hans tumme stryker sakta min hud med mjuka smekningar.
- Du får förlåta min ihärdighet men det är bara det att jag gillar dig så mycket Claire. Och jag vill berätta för alla att jag är tillsammans med skolans vackraste tjej, säger Remus.
Hans ord får mig att smälta inombords.
- Du är så söt, säger jag och lutar mig fram.
Jag blir alltid lika förvånad över hur försiktiga och mjuka kyssarna är.
- Så, har du ändrat dig? frågar Remus.
Jag ler och han skrattar lågt.
- Du är väldigt lätt att övertala, säger Remus.
Jag rycker på axlarna och ler igen. Ljudet av steg hörs. Vi vrider på huvudet och får se alla våra vänner komma i en samlad grupp.
- Vi tänkte att vi skulle hitta er här. Det är dags för lunch, har ni glömt bort det? frågar Sirius.
Jag ställer mig upp och plockar ihop mina saker. De andra vänder sig om för att gå iväg men Remus ställer sig upp och harklar högt. Vi tittar alla på honom.
- Jag har en sak att berätta, säger han. Eller ja, vi har en sak att berätta.
Remus tittar på mig och sträcker ut sin hand mot mig. Jag ler och tar den i min. Tjejerna ger ifrån sig varsitt kvävt tjut.
- Jag och Claire är tillsammans. Vi vet att vi inte har dejtat varandra så länge men precis innan ni kom hit så kom vi överens om att vi numera är pojkvän och flickvän, säger Remus och ger mig en puss på kinden.
Våra vänner börjar klappa och Sirius busvisslar. Jag ler. Det här känns bra. Det här känns så bra. Lily vänder sig mot James.
- Då kanske det är lika bra att vi också berättar, säger hon.
- Jag antar att det inte är någon ide att dölja det längre, säger James.
Vi tittar alla på dem. Vad pratar de om?
- Det kan inte vara sant, säger Kirsten förvånat.
Hennes ögon är uppspärrade av förvåning. Lily tittar på oss och tar ett djupt andetag.
- Jag och James är tillsammans, säger hon.
Vi är alla tysta. Jag sätter mig ner igen.
- Hur hände det här och när hände det? frågar Remus.
James rycker på axlarna.
- Vi har träffats i smyg sedan innan jullovet, säger han.
Lily tittar på mig.
- Om jag ska vara ärlig så är det på grund av dig som vi började umgås. Vi var båda två oroliga över varför du försvann hela tiden men till slut kom vi fram till att vi slutade använda dig som ursäkt till att prata med varandra, förklarar hon.
Det är då jag kommer ihåg vad hon sa till mig samma dag som Remus frågade ut mig. Hon sa någonting om känslor som alltid varit där men vägrats bli erkännande. Hon pratade inte om mig utan hon pratade om sig själv.
- Där ser man. Kan den här dagen bli bättre? frågar Allie.
- Ja, om vi går och äter snart, säger Sirius.
Vi skrattar.
- Du är ingen romantiker Sirius, säger Remus och plockar ner sina saker i sin väska.
Vi lämnar biblioteket och går mot matsalen. Jag håller Remus i handen. James har sin arm runt Lilys axlar. I morse var vi en grupp singlar. Nu har vi två par i vår grupp. Vid en korsning, där två korridorer korsar varandra, inser jag att mina skosnören har åkt upp. Jag ställer ner min väska. Jag böjer mig ner och knyter mina skor. I ögonvrån ser jag hur någon kommer gående mot mig. Jag vrider på huvudet och känner hur mitt hjärta hoppar över ett slag. Självklart. Jag visste att vi skulle stöta på varandra någon gång. Avery tittar på mig. Men han stannar inte. Jag ställer mig upp. Kommer han prata med mig? Plötsligt stannar han till.
- Claire, kommer du? frågar Remus.
De står och väntar på och jag förstår att det är orsaken till varför Avery plötsligt stannade upp.
- Vad sa du? frågar jag och blinkar.
Jag hörde vad han sa.
- Kommer du älskling? frågar Remus och sträcker fram sin hand.
- Åh, ja, sjävklart, säger jag och tar hans hand.
Remus tittar inte ens åt Averys håll. Avery tittar däremot efter oss. Jag tittar mig över axeln och ser hur han tittar rakt på mig. Det är en mörk blick. Jag tittar rakt fram och märker hur James tittar på mig. Jag ler ett snabbt leende.

Efter lunchen så går vi mot sällskapsrummet. Mätta och glada. Jag håller mig nära Remus. I bland tittar jag bara upp på honom och ler. Min pojkvän. Bara tanken på det får mig att le och bli varm inombords. Framme vid porträttet gör jag mig beredd att gå in men James hindrar mig.
- Vi behöver prata, säger han.
Det är de första ord som han sagt till mig på en evighet. Jag kan bara nicka. Vi väntar tills de andra har gått in innan vi säger någonting.
- Så du och Remus alltså, säger han.
Jag nickar.
- Är det slut med…han? frågar Remus.
Jag förstår med en gång att han pratar om Avery.
- Vi har inte pratat med varandra sedan jag bad honom lämna mitt hus den där dagen, säger jag.
James nickar.
- Du och Lily alltså, säger jag.
Han nickar igen. Sen säger vi inget mer. Det är en pinsam tystnad. Plötsligt går James fram och kramar om mig. Jag känner hur en börda lämnar mina axlar och jag tar ett lättat andetag.
- Förlåt. Jag har varit så dum, säger han.
- Jag har inte heller varit särskilt snäll, erkänner jag.
- Inga mer lögner?
- Inga mer lögner, upprepar jag.
Jag har fått min bästa vän tillbaka. Bara sådär. Och jag kan inte bli gladare över det.

Meer

OH MY ROWLING!!
JAG DÖÖÖR!!!
FANGIRLING!
DU SKRIVER SOM JOANNE SJÄLV!!!

Många saker kan hända bara sådär.
Jag gillade detta kapitlet det var som om ljuset i mörkret äntligen lyste upp mer.

Har en känsla av att det snart blir katastrof igen, am I right? Jag tror att Avery är jävligt ledsen samt att han verkligen inte är det. Tror han är lite förbannad. Gillade delen om att han hade mörka ögon hihi passar in på honom och hans svartsjuka kanske.
Ett tag trodde jag nästan att någon av Claires vänner skulle bli manipulerad av Avery för vem skulle inte falla för hans charm och hår?

James och Lily dååå! Äntligen säger jag bara. Haha! :3

okok SÅÅÅ J*VLA BRA!! Sitter här och fangirlar över all awsomeness, tack för att du ger mig detta ljus som din ff ger ♥ älskade det här kapitlet, så glatt och fint och Remus är en så fantastisk karaktär, gillar dem tillsammans ^^ Avery vekar ju dock lite skum, han får inte göra nåt som gör Claire ledsen (elr Remus) i längden...
Längtar efter mer 8}

Värlens bästa kapitel!! Jag bara älskar detta!
Allt är så himla bra!! =D

Underbart♥♥♥

Shippar Remus och Claire nu, THEY ARE SOO CUTE ♥♥♥♥

Herfe gash! Hela min rullebör är full med kärlek till denna ff.. så freaking bra! Hoppas du förstår hur freaking mkt jag iaf älskar denna ff. Avery? Noeee Clair bli inte kär i Remus de passar inte!!!?Clavery frv

Asså så bra. Kan inte leva längre om jag inte får mer kapitel. Yey Claire och James är vänner igen. HURRA