En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Sames! Sames! Sames!

Azumawesomesuperfantastuskt kapitäl!!

Bra att James inte lät Sarah kyssa honom, han har ju Millie...
Sen att Rose börjar sakna Scorpius när hon märker att han har gått vidare... ❤

Precis vad jag tänkte säga! Det vqr så så Awsome att jag var nära att börja gråta!

Nu är jag bara överlycklig!
Sarah och James
Rose och Scorpius

Jag är fast besluten att det kommer bli så!

Super bra! ^^
Vill fortfarande se Sarah och James tillsammans! Och Rose och Scorpius tillsammans!
Längtar efter fortsättningen!
Undrar vad James känner/tänker på, nu när Sarah nästan kysste honom? O.o

Awesome!!!

Rose visste du att jag tycker du passar mycket bättre med Scorpius en Adrian?
Dumpa Adrian för fan och bli tillsammans med Scorpius som förut vett ja!,du saknar honom ju!

Och hördetdu Albus vad tänker du med ?Du får för i helvete inte gå och glömma bort Sarah heller!

(Ursäkta svordomarna )

Men som sagt Awsome!!!!!

MER NUUU!!

Kapitel 39
James
Mitt hjärta slår fortfarande lika snabbt. Om jag blundar så kan jag fortfarande känna hur hennes hand kändes mot mitt ansikte. Varför stoppade jag det? Varför lät jag henne inte kyssa mig? Det är ju någonting som jag alltid har velat. Sedan jag såg henne för första gången på tåget kände jag att jag ville kyssa henne. Men hon valde Albus. Hon är med Albus och jag är med Millie. Det är därför jag stoppade henne i sista sekunden. Det vore inte rätt mot dem. Dessutom, jag är inte så säker på att hon ville kyssa mig egentligen. Hon kan mycket väl ha tänkt på Albus och glömt bort att det var jag som hade armarna runt henne.
- James, vännen, är du okej? frågar Millie.
Jag släpper utsikten genom fönstret med blicken och fokuserar på den blonda ängeln som sitter framför mig.
- Vad sa du? undrar jag.
- Jag frågade om du är okej. Du är så frånvarande, säger hon med en bekymrad min.
- Jag tänkte bara på hur lycklig jag är med dig, säger jag.
Millie ler och fortsätter att skriva på pergamentet. Jag återgår till att stirra ut genom fönstret. Jag har svårt att titta henne i ögonen. Om hon bara visste vad som nästan hände igår kväll. Någon harklar sig bredvid mig. Jag känner igen den eftersom jag har hört den flera gånger under flera år.
- Vad vill du Albus? frågar jag.
Jag tittar på min bror. Han har på sig ett par jeans och en långärmad tröja, som jag tror Lily köpte till honom för flera år sedan, med huvudsaken är att kläderna är rena. Någonting som jag knappt sett min lillebror vara på länge.
- Kan vi prata? frågar han.
- Är du säker på att du inte måste gå och träna? undrar jag och dränker mina ord i surhet.
Albus suckar.
- Snälla, James. Jag har verkligen klantat mig, ber han och stoppar händerna i jeansfickorna.
Jag tittar på Millie. Hon nickar och jag följer efter min bror till ett avskilt bord längre bort.
- Jag antar att det har med Sarah att göra, säger jag.
- Så hon har berättat, suckar Albus.
Jag blinkar. Fan.
- Lite. Knappt. Vi bara stötte på varandra lite snabbt, säger jag.
Han nickar.
- Vad ska jag göra? Sarah vägrar prata med mig. Hon vägrar lämna sällskapsrummet. Det skulle inte förvåna mig om hon aldrig mer tittar på mig, säger Albus.
Jag nickar.
- Vad ska jag göra? undrar han.
Jag rycker på axlarna.
- Köp henne en present. Tjejer gillar att bli bortskämda, säger jag.
Ett ljus tänds i min brors ögon. Men sen slocknar det och det lilla leendet som låg på hans läppar för ett par sekunder försvinner lika snabbt igen.
- Men vad ska jag köpa? undrar han.
- Köp någonting som Sarah verkligen vill ha. Och med tanke på vad du har gjort så behöver det vara något riktigt stort, säger jag.
Det får inte min bror att se särskilt klokare ut. Jag suckar. I huvudet går jag igenom alla samtal jag har haft med Sarah. Försöker leta efter någon bra present.
- Okej, jag har en idé, säger jag och lutar mig framåt och viskar i hans öra.

Scorpius
Olivia är en av de snällaste tjejerna jag har träffat på länge. En egenskap som hon delar med sin pojkvän Rickard. Som var väldigt förstående över att jag kysste hans flickvän.
- Så du såg alltså din före detta flickvän och för att göra henne avundsjuk så kysste du den första tjejen som du kunde få tag på. Tror du att det lyckades? frågar Rickard nyfiket.
Han och Olivia sitter framför mig. Jag skakar på huvudet.
- Hon har skaffat ny kille sedan länge. Eller ja, det är samma kille som hon var otrogen med, säger jag.
Olivia skakar på huvudet och tittar på sin kille.
- Jag tänker aldrig vara otrogen mot dig, lovar hon.
- Inte jag heller, säger Rickard och de pussar varandra.
Jag tittar lite generat ner i bordet. De märker de och glider sakta ifrån varandra.
- Jag ber om ursäkt. Men jag kan inte hålla mig borta ifrån henne. Ja, du om någon borde veta, säger Rickard och blinkar med ögat.
Jag rodnar.
- Det här kommer bli en rolig historia att berätta för barnbarnen, fnittrar Olivia och armbågar Rickard.
Jag blinkar. Barnbarn? De är ju bara femton. Vem tänker på barnbarn när man är femton? Jag menar jag är snart sjutton år och jag vet inte ens vad jag vill göra när jag har slutat skolan. Rickard märker min förvånade blick.
- Olivia, du skrämmer honom, säger han.
Nu blir jag generad igen.
- Äsch, jag är säker på att han och Rose också drömde om att leva resten av deras liv tillsammans. Eller hur? säger hon.
Jag nickar sakta. Hon har rätt.
- Vi brukade prata om att skaffa ett litet hus på landet. En riktig engelskstuga. Där skulle vi bo med våra två döttrar. Två döttrar som såg precis ut som Rose. Rose frågade alltid varför jag inte drömde om någon son, som alla andra killar gör, och jag svarade alltid att två döttrar innebar att jag hade extra mycket Rose att älska, säger jag med ett litet skratt.
Jag spelar upp alla samtal om framtiden framför mina ögon. De ser ut som en film. Varje nytt samtal får mig att le ännu dummare och bredare. Efter en stund kommer jag ihåg att jag inte är ensam. Olivia och Rickard tittar på mig. Även de ler.
- Det där var nog de finaste jag hört på länge. Är du säker på att ni inte kan bli sams igen?frågar Olivia.
Jag rycker på axlarna.
- Som sagt. Hon har gått vidare. Någonting som jag också tänker göra. Med någon som är singel förstås, säger jag med ett snett leende.
Mina nya vänner nickar förståndigt. Rickard tittar på sin klocka.
- Du får ursäkta oss. Vi har lektion. Du måste hålla oss uppdaterade om hur det går, säger han.
Jag nickar och de går därifrån hand i hand. Jag packar ihop mina saker och hänger väskan över axeln. Med händerna i fickorna går jag igenom korridoren. Jag hamnar på ena sidan av den lilla utegården. Jag lutar mig mot det ena valvet och suckar. På andra sidan kommer Rose gående med Sarah. De pratar ivrigt med varandra. Jag ser hur Roses röda lockar ligger mjukt på hennes rygg och den svarta kappan svävar efter henne när där hon går fram med bestämda steg. I sista sekund vrider hon på huvudet och ser på mig. Jag lyfter försiktigt min hand och vinkar med ett par fingrar. Hennes ögon vänder ner blicken och tittar sen bort igen.

Jättejättejättebra kapitel! Och blev nästan lite tårögd när jag såg videon på Yt♥

MER NU SNÄÄÄLLLA!
DU ÄR SÅ DUKTIG PÅ ATT SKRIVA DU ÄR BEGÅVAD! ♥ ♥