Robin Hood och hans glada gäng

Nicci såg på dem och log lite, hon var glad att hon kunde göra något alla. just nu kände hon sig bara ivägen
"Du är riktigt bra på att lära ut" sa Robin och hon log svagt mot honom
"Tack" sa hon och hoppade till när hon hörde en gren gå av och Robin reste sig genast och spände sin båge
"Kom fram" sa han kallt och de andra hade dragit sina vapen, Robin singalerade till John att gå runt inkräktaren bakifrån och snart kom han fram med Gisborne och Nicci såg skrämt på honom
"Nej men tänk att jag hittade ditt berömda läger Robin och jag är väll inte förvånad över att båda finna Nicci och hennes vän här" sa han och såg på Adina med innan han vände sig mot Nicci "vi han inte klart du och jag" flinade han och Nicci sänkte blicken men Robin ställde sig framför henne och hon kramade tacksamt om hans arm
"Vad gör du här Guy? och varför är du ensam?" sa Robin kylligt
"Jag kunde ju knappats berätta att de överlistade mig, men jag tror nog sheriffen frölåter mig när jag berättar vad jag hittat, och då får han ju er allihop" sa Guy och log elakt
"Om du kommer elvande här ifrån det vill säga" sa John kallt men Guy bara log kyligt och Nicci undrade hur han kunde vara så lugn
"Men vi kan ju lösa det enkelt, jag tar Nicci med mig så låtsas vi som inget hänt, och jag kan ta med mig henne också, hon skall hängas" sa Guy och såg på Adina
"Kommer inte på frågan, du får inte nån av dem" sa Robin kallt "Det här är mellan dig och mig" sa Robin och gav båden till Nicci och drog sitt svärd och gick mot Guy och hon såg försäkräckt på dem, hon ville inte att Robin skulle dö och Guy verkade för lugn. hon gick försiktigt till Adina
"Är han inte lite väl lugn?" frågade hon

Adina såg upp på Gisbone och drog sig undan, hon var inte i det bästa stridskicket nu.
Hon såg argt på Gisbone, vadå hängas?, hon hade inte gjort något att hängas för.
Hon såg upp på Nicci när hon kom.
- Jo, tycker det jag med, tror du att det finns fler i närheten?, fast han skulle väll inte erkänna att jag slog ner honom, men kanske ska han fånga in alla ändå, vadtror du?, sa Adina och ställde sig ansträngt upp.

Nicci såg skrämt på Gisborne när han kom närmare men Robin stoppade honom och parerade hans slag och hon andades ut lite och såg sen på Adina och hjälpte henne upp
"Jag vet inte, de beror på hur nära de är, men jag gillar det inte. jag tror inte han kommer hit helt själv" sa hon lågt och såg sig skrämt omkring och såg hur något kom flygande genom luften och såg hur en pil träffade Robin och Nicci skrek till och Guy gick mot henne, Nicci visste inte vad det var som gjorde det men hon tog bågen och slog honom på smalbenet och han skrek till och hon tog upp Robins svärd och högg mot Guy och träffade honom i låret och han föll ner på knä
"Skall du döda mig Nicci?" sa Guy och försökte röre henne
"Jag borde egentligen göra det och jag kommer ångra det här men jag låter dig leva" sa hon kallt och slog sen till med svärdshandtaget i hans huvud och han tuppade av och hon sprang fram till Robin och hon satte sig skrämt bredvid honom och såg att pilen ara träffat i axeln och hon andades ut
"Tack" sa Robin uppriktigt och Nicci bara nickade, hon visste inte vad hon skulle säga egentligen
"Vi msåte här ifrån nu" sa Nicci och såg på de andra

Adina såg imponerat på Nicci, hon kunde allt försvara sign är det väl gällde.
Eller när det gällde någon annan, tänkte hon och såg på Robin men han verkade inte vara illa skadad.
Männen började genast plocka ihop lägret och någon tog hand omRobins sår, på ett ögonblick var lägret undanplockat.
De såg på Robinför att han skulle säga vart de skulle ta vägen.
John tog tag i Adina, för att stödja henne när de skulle gå.

Nicci han knappt reagera innan allt var packat och Much gav Nicci hennes grejer, egentligen hade hon velat göra det själv
"tack" sa hon lågt utan att se på honom
"Äh du räddade Robin" sa Much och hon log lite och såg på Robin
"Då går vi" sa han och erbjöd henne handen och hon tog den och de gick längre in i skogen och Nicci fick en känsla av att någon förföljde dem, men Robin verkade ha lakt märke till det och de gick genom ett träsk på en hemlig stig och kom sedan fram till en gammal ruin i skogen och packade upp lägret och Robin satte sig ner och kontrolerade såret och Niccis såg på honom
"Är du okej?" frågade hon oroligt
"Ja, det är ingen fara. men tack för hjälpen" sa han och kramade hennes hand och hon log
"Det var inget, du räddade mig så nån gång får jag väll betala tillbaka" sa hon och log lite roat

De kom fram till ruinen och Adina sjönk trött ner i gräset.
Hon var verkligen inte i form för fler vandringar av det här slaget.
Hon la sig ner på sin filt och somnade trött, egentligen borde hon hjälpa till men hon orkade helt enkelt inte.

Nicci såg oroligt på Adina
"Hon klarar sig, hon behöver bara sova" sa Robin och Nicci nickade och bestämde sig för att hjälpa much med maten och hon slog sig försiktigt ner
"Hej, är du okej?" frågade Much
"Ja jag är bara lite skärrad" sa hon lågt
"Jag förstår det, men det måste känts bra att knockat Gisborne?" sa Much
"Jag vet inte, jag gjorde honom bara argare" sa hon och hackade grönsaker och Much såg allvarligt på henne
"Nicci, vi skyddar dig jag lovar och tack för att du räddade Robin han är min bästa vän" sa Much och Nicci log
"Självklart" sa Nicci

Snart började en underbar doft sprida sig i lägret, grönsaksoppa.
Och Adina vaknade och kände att hon var hungrig.
Hon satte sig försiktigt upp och kände hur det snurrade.
- Duär nog bara hungrig, sa John mjukt och hjälpte henne till de andra.
- Ni får kakor som efterätt, sa hon leende och tog fram kakorna hon fått från Nicci ur klänningsfickan och tog emot en tallrik med soppa.

Nicci såg på soppan och log
"Vart har du lärt dig att laga så mycket mat?" frågade Much
"när mina föräldrar reste bort brukade jag smita ner i köket och hjälpa till och laga mat" sa Nicci och rodnade lite
"det låter riktigt kul" sa Much uppmuntrande och såg på dem andra och Adina
"Kakor låter underbart" sa Will och Robin reste sig upp och slog sig ner bredvid Nicci och hon gav honom en skål med soppa och han försökte äta med högerarmen men skadan hindrade honom från att lytfa armen så högt upp han ville så han började äta med vänsterarmen och Nicci log svagt mot hnom

- Det är bra det Nicci, det kan inte jag.
Vi har ju inte precis haft så mycket mat att träna på, log Adina och åt sin soppa, tänk så lätt det var att glömma hur det var att svälta när man fick rikligt med mat varje dag.