Årskurs fem, med lite trevliga överaskningar.

- Men klättra i berg är inte svårt, det är riktigt kul, sa jag leende.
- Har du klättrat i berg?, sa Blaise.
- Ja, när man är du vet vad, så har man det i blodet liksom.
Man bara kan det, utan säkerhetslinor och sånt förstårs, sa jag lätt.
- Seriöst?, bara som du är?, sa Blaise.
- Ja men det är väll ändå inte så konstigt när jag är du vet vad, sa jag roat till honom.

-Jag och Roy brukar också klättra i berg, och det är ganska kul. Men en gång ramla Roy och han fick åka till mugglar sjukhus. Sa jag och menade att det också kan vara riktigt farligt.

jag såg på dem och sedan på bergen
"det ser inte så svårt ut" sa jag leende
"men de tär ju för att du inte har not att förlora. ramlar du ner händer inget" sa Draco
"Jo jag slår mig nog, jag kan ju slå mig, förvissor läker såren snabbt men ändå" sa jag och såg på bergen och fudnerade

-Ja alla har ju sina stavar så det blir inget problem. Och Cara, kan vampyrer inte göra sig till fladermus? Frågade jag Cara. Jag tittade på henne.

- Vi kan alltid prova, men jag tror att vissa personer här bör ha säkerhetslinor, sa jag och såg menande på de andra.

Jag såg på Stella och himlade med ögonen
"Du läser alldeles för mycket vampyrsagor. nej vi kan inte bli fladermöss" sa jag tålmodigt och visste att det skulle bli så här när folk fick reda på vem jag var, de skulle tro allt de läst. vi gick mot berget
"hur gör man då?" frågade Blaise

-Eller kan vi ju göra Aresto Momentom. Sa jag till Alex.
-Det kan man ju. Sa Draco.
-Ska vi försöka då? Frågade jag alla.

- Visst gör den, jag klättrar utan nån inblandning utav magi eller mugglarsaker, sa jag leende.
- Då känner jag mig säkrast, sa jag lätt.

jag såg på dem och log, jag tänkte minsan bara försöka, det fick gå som det skulle. jag tog tag i en skreva och började sedan klättra upp, det var inte så svårt

Jag klättrade efter Cara och klättrade vigt vidare och hoppade upp på en klippavsatts en bit upp.
- Visst är det kul?, jag älskar det, sa jag glatt och klättrade snabbt vidare.