|SV|PG|5år och livsfarlig|SV|PG|

Exwolet såg upp i Det vita taket.
Vänta lite.. Hennestak därhemma var ju blått...
"Ewolet?" den välbekanta rösten fick henne att bli varm, det var Vendela. Ewolets ögon mötte Vendelas Gröna ochett leende spreds på bådas läppar.
"vart är vi, Vendela?" undrade hon och såg sig runt i det äckligt vita rummet.
"Vi är på sjukhuset." Ewolet blundade hår och bilder forsade framför hennes ögon, hur hon blivit arg över att deras mamma druckit, hon sg henne i ögonen, en höjd hand och.. Inget mera.
"S-slog hon mig?" gråten började klumpa sig i halsen och hon såg ingen andledning att svälja den utan lät det komma. Tårarna Ann ner för kinderna och hon kände Vendela krama henne.
"Ja.. Det gjorde hon."

______

Lat c:

Skit i att svara mig, jag kan vänta

Så min berättelse är åvan Emma X3

Asså hur kan man skriva så bra? är du säker på att det inte är du som har övernaturliga krafter?
Du är extremt duktig människa !

Aww♥

Och det är sant ♥

Awww♥

Fortfarande sant ♥

MEEER

Ska göra det någon gång idag, när jag fått idéer..