Mysterious Disappearances [SV]

Vad bra Ser redan fram emot nästa kapitel.

Ja, till er som har väntat ^^ här är en nästa del!

DEL 2
Alice fingrar trummade emot bordskivan samtidigt som hon väntade på att frukosten skulle dukas fram. Annie som satt bredvid henne halvsov men huvudet lutat emot handflatan. Alice log vänligt och skakade sin systers axel. ”Annie, vakna nu!” sa hon. Annie ryckte till och rätade på sig. ”Eh… ja, förlåt” sa hon och harklade sig. Alice leende väckte sig bredare och Annie besvarade de med ett glittrade leende och klappade sin syster på låret. ”Jag är bara lite trött.” Annie hade hört ett isande skratt och vred på huvudet för att undersöka det. ”Stryder, hänger du med fjärdeårselever?” hördes en släpig röst utropa. Alice visste allt bra mycket väl att det var Malfoy och han visste mycket väl att Alice hade ett yngre syskon. ”Håll klaffen, Malfoy!” ropade Alice tillbaka. Malfoy knep ihop läpparna och blängde hatiskt på dem. Annie brast ut i skratt och började sedan ösa upp sin frukost.

När de två syskonen var på väg emot Slytherins sällskapsrum stötte de inte ihop med Malfoy, de stötte ihop med en lång, smal kille vid namn Darius. Darius gick i sjätteårskursen. ”Hej, Stryders” sa han vänligt när han slöt upp bredvid dem. Annie var alldeles mållös. Hon gick på Darius vänstra sida och såg förvånansvärt drömmande ut. ”Hej, Darius” svarade Alice uttryckslöst. Hon märkte att Annie var fängslad av Darius hon skrattade åt hans ur trista skämt hela vägen till sällskapsrummet. Darius gjorde en gest emot dörröppningen. ”Damerna först”, sa han artigt. Annie log strålande emot honom och gick in i sällskapsrummet med ögon som glittrade likt ”stjärnhimlen” i Stora Salens tak. Alice himlade med ögonen och slog sig ner i en fåtölj. Annie satt och pratade uppspelt med Darius om studier och annat tjafs Alice inte ville lyssna på. Hon drog istället fram en bok och började läsa. Djupt ansträngde hon sig för att inte resa sig upp och slå ut Darius perfekta vita tänder för att få tyst på hans skrytiga pladder. ”Annie, jag går och lägger mig” sa hon till sin yngre syster som bara nickade till svars. Alice traskade iväg till sovsalen under tystnad. Hon hade fortfarande boken och pressade den hårt emot bröstet hon slog sig ner i korridoren. Slog upp boken och började läsa innehållet igen. Det vad uttråkande men vad annars skulle hon göra? Hon ville absolut inte sova, hon hade alltid varit den typen som inte gillade att gå och sova om hon absolut inte var tvingad till det. ”Alice” lillasysterns röst slog emot stenväggarna och ekade i den folktomma korridoren. Alice slog upp blicken och svarade ett tyst ”hej”. Den yngre systern sjönk ned intill Alice och log ursäktande. ”Förlåt”, sa hon. Alice mötte systerns blick och log. ”Det gör ingenting!”, så inledde de evighets långa oseriösa samtalet mellan två systrar. Annie vek sig dubbel av skratt och hon blev snart rosig om kinderna. Alice rynkade pannan och knackade systern sedan på axeln. ”Annie, är det bara jag eller hör du också fotsteg? Springande fotsteg?”

Tack så mycket ^^

GUD SÅ BRA!!! *bevakar*

Jättebra!!! MEER!!

Nu lägger du upp en ny del, syrran! xD Om du skrivit mer det vill säga. c8

Bra!

Snälla meer!! Denna ff är en av de bästa jag har läst!!! Ska genast rekommendera denna FF på min profil! ♥

Tack så hemskt mycket! ♥