Children of Us [SV] [PG]

Meeer

mer den är väldigt bra!

jättebra

Jätte bra!! gammal läsare men *bevakar* den här också

Oh, så fint de kommenterar !!!

Nu avslutar vi prologen, men en tredje del....
Draco Malfoy har väl inte hamnet i elevhem än, eller har han ? ^^ xD


----
Prologen Del 3
She did it again!
1 september 1991


Draco blängde efter sin kusin som satte sig VID FEL BORD! Draco kunde inte tro det, Alexis av alla hade hamnat i Ravenclaw det kunde bara inte hända. Han såg surt mot sin kusin och väntade på att bli sorterad. Alexis satte sig bredvid Mandy med ett litet leende hon såg inte mot Draco det vågade hon inte.
”Oh vad kul att du också hamnade här” sa Mandy log stort mot Alexis. Alexis nickade och hade blicken lite sänkt. Vad skulle nu hända? Vad skulle hennes pappa säga om han fick veta?


Draco bestämde sig för att han minsann skulle uggla sin pappa så fort festen var över. Han såg ner i golvet och alla blickar riktades på honom när Professor McGonagall ropade hans namn;
”DRACO MALFOY”. Draco gick upp mot pallen och satte sig, precis när hatten skulle falla över has huvud så ropade den högt;
”SLYTHERIN”. Draco klev snabbt av pallen och gick med snabba bestämda steg mot Slytherinbordet. Han log stolt över att i alla fall han hade hamnat i ”rätt” elevhem. Han satte sig ner vid bordet och började prata och skaka hand med några stycken. Alexis suckade lätt och såg bort mot Draco en kort stund men märkte att han inte låssades om henne. Sorteringen fortsatte tills alla förstaårselever blivit in sorterade.


Professor McGonagall satte sig på en stol vid lärarbordet. Det var stolen precis till höger om rektorn. Efter en liten stund klirade hon i glaset och det blev knäpp tyst. Hela salen såg upp mot lärarbordet med nyfikna ögon, utom Alexis hon såg fortfarande bara ner i bordet väldigt ängslig. Rektorn Dumbledore ställde sig upp och såg ut över storasalen.
”Jag ska inte hålla något längre tal nu, vill bara säga välkomna hit ni nya och välkomna tillbaka ni gamla, så låt nu festen börja” sa rektor och klappade i händerna två gånger. Precis när de två klapparna var klara dök maten upp på guldfat och eleverna började ta för sig. Rektorn satte sig ner och alla började glatt äta av den goda maten. Alexis log lite och tittade upp när maten kom. Hon tog för sig lite av en pudding som hon åt lite på. Mandy som var glad och sprallig eftersom hon tyckte allt detta skulle bli så spännande med nya skolan. Mandy såg på Alexis;
”Är du inte glad att du hamnade i Ravenclaw eller vad är fel”? Undrade hon. Alexis såg på Mandy och sa;
”Jo, klart jag är, min mor gick i Ravenclaw, jag är väl bara inte på fest humör idag” sa hon som en lätt bortförklaring. Hon gruvade sig redan nu för Dracos och ja speciellt sin pappas reaktion. Hennes mamma skulle ta det lugnt och så, men inte hennes pappa han skulle aldrig förlåta henne för detta.
”Säkert?” undrade Mandy och såg oroligt på Alexis.
”Ja, jag mår fint” sa Alexis och suckade lite och petade i maten.




Draco pratade glatt med Pansy Parkinson som också sorterats in i Slytherin. Sen så satt Crabbe och Goyle mittemot dem. Dom pratade och åt glatt alla fyra tills att Pansy öppnade munnen och sa;
”Du var inte den där Dolder flickan din kusin? Varför hamnade hon i Ravenclaw? Borde inte hon också hamna i Slytherin?”. Draco blängde surt på Pansy;
”JO, HON BORDE GÅ I SLYTHERIN, MEN SNÄLLA PRATA INTE OM HENNE” fräste Draco och lät arg. Pansy såg ner i golvet och sa inget mer. Draco blickade på alla andra med sur blick för att visa att han minsann inte vill han fler kommentarer om sin kusin.

Fetsen avslutades efter ett tag och rektor höll ett längre tal vid efterrätten. Alexis och Mandy gick tillsammans ut ur stora salen. Alexis fick syn på Draco som stod ensam en bit bort i entré hallen, hon ursäktade sig ännu en gång till Mandy och gick till Draco. Det drog sig i magen på henne när hon såg Dracos min.
”Draco, det är inte mitt fel att hatten satte mig i Ravenclaw” sa Alexis och såg på sin kusin lite oroligt. Draco såg surt på Alexis;
”Kanske inte, men du borde ju vara i Slytherin, du kan ju parselspråket och allt” sa han nästan svartsjuk. Alexis suckade lite och rykte på axlarna, ”Mycket möjligt, jag bad hatten om det men han satte mig i Ravenclaw i alla fall, snälla säga inget till far eller morbror än” sa Alexis bedjande till Draco. ”Alexis, du borde själv fatta att jag inte kan hålla tyst och det borde inte du heller göra” sa Draco lite uppnosigt. Alexis såg smått sorgset på Draco och sprang där ifrån. Hon sprang bort mot Ravenclaw tornet. Hon svarade på en fråga och kom in till sällskapsrummet.

Alexis såg Mandy sitta i en fåtölj och pratade med Terry Boot. Alexis gick fram till dem och sa;
”Hej, kan jag sätta mig”. Mandy log mot Alexis och sa;
”Såklart du kan, sätt dig bra”. Alexis log lätt och satte sig ner i fåtöljen bredvid Mandy. Hon var ju tvungen att göra det bästa av situationen. Hon tänkte lite på det Draco sagt att hon borde skriva hem och berätta vilket elevhem hon hamnade i. Hon tvekade dock men bestämde sig för att skriva till sin mamma i alla fall.

Wonderful!

Om ni inte tänkt på det innan, så har de engelska namnen på kapitlerna är en förhands notis om vad som kommer i själva kapitelt. ^^

--- --- --- --- --- --- ---

Kapitel 1
Someone has to be the right child!
1 september 1993

Voldemort vankade av och an I rummet. Han väntade otåligt på att hans barn skulle komma in till honom.
”ALEXIS, ADRIAN KOM NU” ropade han otåligt. Alexis hade redan sina skolklädnader på sig och den blå bronsiga Rawenclawmärket syntes på henne skolrock. Voldemort slängde Alexis en kylig och avvisande blick men såg inte direkt på henne. Alexis såg lite på sin pappa men ställde sig mot vägen för att vänta in sin alltid lika sena lillebror.
Adrian drog handen genom sitt lite mörkbloda hår och gick in till sin syster och far.
”Godmorgon far” sa han artigt till Voldemort och log med spänning. Adrian tyckte det skulle bli jättekul att få börja på Hogwarts. Adrian såg inte ens på sin syster medan de var i rummet, hans blick var riktad mot sin far. Enda sedan Alexis hade kommit hem med beskedet att hon sorterats in i Rawenclaw så hade hennes pappa och hennes lillebror knappt tittat på henne eller tilltalat henne. De behandlade henne med kyla och förakt. Det tärde hårt på Alexis och Clowe. Alexis tyckte det var en stor frihet att vara på Hogwarts. Där var hon med sina vänner, fast Draco hade ju börjat dissa henne redan första kvällen på skolan tänkte hon tyst för sig själv.

Lucius Malfoy kom in i rummet med några artighets fraser till Voldemort. Tätt efter kom Alexis jämnåriga kusin Draco. Adrian och Alexis for iväg med Draco och Lucius efter en halvtimmes pratande. Dem hade med sig alla deras saker i koffertarna. Clowe vinkade åt dem från sitt fönster. Alexis kände sig tung om hjärtat när hon lämnade huset. Ändå kände hon att friheten var nära inpå, bara en tågresa bort. När dem väl var på perrongen 9 ¾ så skyndade sig Alexis iväg för att leta rätt på Mandy, hennes bästa vän sedan två år tillbaka. Alexis och Mandy hittade varandra och skrattade och kramade om varandra. Äntligen! Mandy och Alexis gick tillsammans och satte sig i en tom kupé. Draco och Adrian grupperade sig med Crabbe, Goyle och den där Parkinson tjejen. Draco presenterade sin kusin precis som han gjort med Alexis för två år sedan. Men nu hoppades han att han inte skulle bli lika förnedrad som förra gången. Adrian gick väl att lita på?

Tågresan tog många timmar men eleverna var fulla av iver inför ett nytt skolår. Alexis försökte att glömma att sommarlovet varit en pina. Då under sommaren hade hon bara sin mamma och ormarna som brydde sig om en de minsta. På skolan hade hon ju sina vänner, Mandy och Terry, lärarna tyckte hon inte riktigt räknades. När tåget i nattmörkret stannade på Hogsmeads tågstation klev de tre vänner glatt av och satte sig i en av vagnarna som drog fortsättningseleverna till slottet. Adrian lämnade den skara Slytherinare han suttit med på tåget och åkte iväg i en båt med två andra. Precis som alla första årseleverna gjorde varje år. Adrian var något nervös, men trodde att hamna någon annanstans än Slytherin var en omöjlighet för honom. Han var så mycket renblodig och slytherinare man kunde bli. Även om det var hans syster som pratade med ormar och var en animagus. Annars så vare helt klart Adrian som var mest, enlig honom alltså. Han var mycket självsäker på detta.

Alla eleverna satt vi långborden i stora salen, små pratandes och väntade på att sorteringen skulle börja. Efter en liten stund tågade förstaårseleverna in med Adrian i spetsen efter Professor McGonagall. Adrian log lika fascinerad som Alexis gjort och tyckte det var otroligt hur salen och det förtrollade taket såg ut. Alexis kunde inte låta bli att undra hur det skulle gå för Adrian i sorteringen. Skulle han bli Slytherin eller inte?
”Är inte han längds fram din bror?” undrade Mandy. Alexis suckade men nickade lite.
”Ja, han är min lillebror” svarade hon. Mandy log lite och var hungrig.
”Maten borde komma snart, jag är hungrig” klagade Mandy tyst till Alexis som nickade instämmande. Sorteringsceremonin började och Professorn ropade upp flertalet namn som sorterades in i de 4 olika elevhemmen. ”DOLDER ADRIAN” ropade Professor McGonagall och den här gången stannade salen till också. Precis som när Alexis sorterats in. Adrian gick leende och självsäkert fram till pallen och satte sig. Precis innan hatten snuddat vid hans huvud så utropade den;
”SLYHERIN”. Adrian log stort och skuttade bort och satte sig vid sin kusin runt slytherinbordet som jublade hejvillt.

Efter middagen och när festen var över gick Alexis med del mod hon hade och sökte upp sin bror.
”Adrian, jo ööm, Grattis att du hamnade i Slytherin” sa hon osäkert. Adrian stirrade på sin syster, vem tror hon att hon är?
”Ja, vad trodde du, att jag som du skulle hamna i Ravenclaw?” sa Adrian spydigt mot sin syster. Alexis viste inte vad hon skulle svara. Adrian tog till orda igen lika kyligt.
”Någon av oss måste ju vara vår fars barn och hålla namnet rent…”

Jätte bra! Mer!

Awezuuum.