Det ingen trodde var möjligt[sv]

Jippie

håller med *håller tummarna*

inte mkt men det kommer mer

_____________________________
Kapitel fyra


- Bäst vi går och imformerar orden. Sa Neville efter en stunds spänd tystnad
- Ja du har rätt, sa Ginny. De började gå mot lärarrumet, de antog att de skulle vara där, och de var de också. När de berättat allt de viste visade Ginny Remus hälsning föf Kinsley. Han sa att han skulle fixa så det stod så.

En stund senare satt de alla sex vid sjön och planerade.
- Vi tar en Flyttnyckel till albanien. föreslog Luna
- Ja, sa Ginny.
- Hermione vi kan väl ta med oss samma grejer som när vi var på horrokruxjakt? frågade Ron
- ja, ja det kan vi. svarade hon
- Vi åker i morgon, sa Harry.
- Du Gin vad var det du pratade med Kingsley om? frågade Hermione. Ginnys ansikte sprack upp i ett stort leende när hon svarade:
- Remus och Tonks ville att jag skulle bli Teddys gudmor.
- Det är ju fantastiskt, sa Hermione och Ron skrockade lågt.
- Vad? Luna och Neville såg oförstående ut.
- Jo Harry är gudfar så de har just fått en gudson innan de slutat Hogwarts. De andra skrattade medans Ginny och Harry rodnade.
- Inte roligt, muttrade Ginny surt.
- Jo det var, sa Hermione.
- Hermione! Harry tittade surt på en Flinande Hermione. De skrattade en stund till medans Harry och Ginny tjurade.

De bestämde att de skulle förvandla en av morbror Vernons gamla strumpor(när de hade tvättat dem). Ron lekte med tanken på att ta med fläderstaven men Harry och Hermione höll inte med. De skulle bara ta med sig osynlighetsmanteln.
- Sov gott Ginny, imorgon är en stor dag, sa Harry innan han kysste henne godnatt och gick för att sova.

Jätte bra mer!

Mooooore!!!!!

här kommer ett litet kapitel kommer mer sen

_______________________________








Kapitel fem


Ginny hade svårt att sova. Tidigare idag hade de hålligt en tyst minut för alla som dött i alla krig. Det kändes hämsk, en enda ynklig minut för så många liv. När hon tänkte på det där kom hon att tänka på Fred, hon viste att han inte skulle vilja att alla var tysta och ledsna hela tiden. Men det hejdade inte tårarna från att sakta rinna ner för kinderna och blöta ner hennes kudde. Det var inte ofta hon grät men idag hade hon gråtigt mer en en gång. Tårarna fortsatte rinna tills hon sovigt i flera timmar.

Hermione väckte gick hon motvilligt upp, hon tog fram sitt DA mynt och skickade medelanden till Luna och Neville.
De möttes utan för slottet. Hermione hade sin lilla väska över axeln.
- Ja vi ska nog åka nu, flyttnyckeln flyttas om tre minuter, sa Ron stelt. Han och Hermione hade trätt kristallen hi ett snöre kvällen innan och nu bar Ron den kring halsen. De tog alla tag i morbror Vernons gamla strumpa, sekunden senare var de i en skog i norra Albanien.
- Ja Ron led oss, sa Neville.
- Okej, sa Ron lite osäkert. Han svalde och började gå väster ut, han viste inte varför, det bara kändes rätt. Naturen var väldigt vacker nu i maj. Luna gick med blicken i himlen och såg mönstren ibland molnen.

BRAVOOO!!!!!!!

Jätte bra!

jätte lite jag vet men kunde inte fylla ut det mer

________________________________________---

fortsättning på kapitel fem.
-kan jag värkligen vara en siare? frågade Ron efter en stunds tyst vandrande.
- Ja, sa Harry och Hermione i en mun.
- Tänk på alla läskiga saker som hänt när su sagt ett skämt, började Hermione.
- Ja som trollet på vår sortering, Dolder [Riddle] mördade Myrtle det sa du på skämt, fortsate Harry och stannade för att hämta andan men Hermione fylde snabt på.
- Ja och alla saker du såg i Harrys tekopp.
- Okej har aldrig tänkt på det. Sa Ron chockat, han blundade och konsentrerade sig och Harry såg att kand höll ett krampaktigt grepp om kristallen. Sen vände han sig och började gå åt nordväst med bestämda steg. De andra hade inget annat val än att följa efter,

spännandeeeeeeeee