Ett Udda Par [SV]
Forum > Fanfiction > Ett Udda Par [SV]
Användare | Inlägg |
---|---|
ILoveUDracoMalfoy
Elev |
Det är väl du, bec?
That's my girlfriend!-Ronald Bilius Weasley 22 aug, 2011 19:53 |
mellanrum
Elev |
22 aug, 2011 20:09 |
Bhas
Elev |
ÅÅÅ, ivrig på fortsättning!
'You know how I think they choose people for the Gryffindor team?' said Malfoy,'It's people they feel sorry for. There's Potter,who's got no parents, then there's the Weasleys,who've got no money–you should be on the team,Longbottom,You've got no brains 23 aug, 2011 16:29 |
Bellow
Elev |
braaa!!!! fortsätt!!!!!!! "bevakar"
Join The Dark Side. NOW! ♆ 24 aug, 2011 17:25 |
Längtan
Elev |
Ih, tack
~ 3. Generaler och Amiraler "Ni ska göra det utan magi", sa Filch och spände blicken i dem. Rebecca hade aldrig tyckt om honom, han var alldeles för läskig. Eller, irriterande. Filch flinade då han lämnade trofésalen. "Okej. Vart vill du börja?" Malfoy såg sig omkring på de hundra troférna och pokalerna. Rebecca gjorde detsamma och pekade sedan in i det högra hörnet. "Där, om det går bra?" Hon väntade inte på svar - han fick väl börja någonannanstans om han inte gillade hennes förslag. Men han hade faktiskt frågat, konstaterade hon. De började att polera under tystnad. Det var ungefär lika tyst som när de numera gjorde läxor tillsammans - ett fenomen Rebecca inte förstod hur det hade gått till - förutom när han frågade något och hon bad om en bok. Rebecca trivdes med tystnad, det hade hon alltid gjort och hade inga problem med att vara ensam. Men när man var med någon, då kunde man ju faktiskt prata. "Så ... öh. Vad vill du göra efter skolan? Jobba med, menar jag." Malfoy funderade en stund innan han svarade, polerade noggrant pokalen han höll på med. "Jag skulle nog vilja jobba på ministeriet." Som alla andra, tänkte Rebecca och suckade. Men hon nickade och log artigt. "Du då?" frågade han och såg upp på henne. "Jag vet inte ..." Hon hade faktiskt inte tänkt så mycket på det. Under samtalen med McGonagall under femte året hade hon kunnat tänka sig en karriär på St Mungos, eller ministeriet - utrikesdepartementet - men nu visste hon inte längre. "Jag kan inte bestämma mig." "Snackade du inte med McGonagall om det? Jag snackade med Snape, han tyckte att jag skulle satsa på ministeriet." "Jo, det gjorde jag. Alla gjorde det." Det blev tyst igen. Rebecca gnuggade extra hårt för att få bort en fläck - vart kom fläckarna ifrån? Var inte troféerna inlåsta eller så? Okej. Det kanske var lätt att ta sig in i skåpen, en enkel Alohomora. Det klarade till och med en förstaårselev. "Jag skulle kanske bli Amiral eller nåt." Det var bara ett skämt. Hur mycket än hon gillade mugglarvärlden så var Flottan inget ställe för henne. "Då skulle jag vara en general, så jag bestämde över dig." Rebecca skakade på huvudet. "Generaler är inom militären, inte flottan." Malfoy fnös. "Amiral Good, vad tror du om att vi skyndar på vårt arbete här?" "Det låter som en bra idé, general Malfoy." Rebecca skrattade lite och såg mot honom. Han verkade väldigt uppslukad ut av sitt arbete. Det ljusa håret föll ner över hans ögon. Han verkade inte bry sig, utan lät det vara. Det lockade sig lite vid öronen, men han granskade pokalen kritiskt. Rebecca vände bort blicken. Det hade inte varit meningen att stirra. En skär rodnad spred sig över hennes kinder. Med förnyad kraft började hon putsa en ny trofé. Amiral, Samma plats, samma tid som vanligt? Generalen "Vem är Generalen?" undrade Hermione och sneglade över Rebeccas axel. Hon vek förskräckt ihop lappen och stoppade den i fickan. "Öh. En jag känner." Rodnaden spred sig över hennes kinder och hon plockade ihop sina saker inför skoldagen. "Ses senare." Hon lämnade biblioteket - hon och Hermione hade gått dit efter frukosten för att jobba på trolldomshistorian - med snabba steg. Det hade kanske inte varit fara för att bli påkommen på riktigt, men Rebecca tyckte inte om att ljuga för sin vän. Snarare undanhålla sanningen. Sanningen fortsattes att undanhållas, utan att Rebecca behövde svara på fler frågor om Generalen, hon fortsatte att träffa Malfoy i den tredje korridoren på sjätte våningen, nästan varje kväll. De fortsatte att göra läxor tillsammans, även om Rebecca fortsatte att vara rädd för att bli upptäckt. De ignornerade varandra på lektionstid. Eller, Rebecca försökte. Det var svårt att inte betrakta honom över bokkanten på Förvandlingskonsten. Det var svårt att inte snegla på honom genom ångorna på Trolldryckskonsten. Framför allt var det svårt att inte förakta honom i matsalen. När han var med sina vänner var han den arroganta plågoande hon först trott att han var. Rebecca kunde se Malfoy i korridorer, upptagen med att tortera andra elever. Vissa gånger märkte han inte att han var betraktad utan fortsatte, men andra gånger kände hennes blick bränna i ryggen. Då vred han på huvudet och log mot henne. Hon kom på sig själv att hata honom under dagen, och att längta efter honom vid kvällsmaten, för att fyllas av lyckorus senare på kvällen. Hon såg fram emot att göra läxor som hon aldrig tidigare hade gjort. Rebecca gick genom de mörka korridorerna i början av november, med skolböckerna i väskan och näsan i den senaste boken. Hon blev stående även när hon kommit fram till stenbänken som Malfoy låg på. Väskan gled av armen och landade på golvet. Ögonen for allt snabbare över sidorna samtidigt som bokstäverna blev suddigare framför hennes rinnande ögon. "Vad är det nu du läser?" Malfoy reste sig och nappade åt sig boken. Rebecca sjönk ner på golvet och begravde ansiktet i händerna. "'Unga kvinnor' av Louisa May Alcott?" Axlarna på Rebecca skakade av gråt. Malfoy öppnade boken där hon slagit ihop den och ögnade igenom sidan. Han satte sig bredvid henne, så nära han vågade. Vilket resulterade att det bara skiljde dem några decimeter. "Jag är säker på att hon var en bra person." Hon såg upp på honom med tårdränkta ögon. Hon suckade sorgset och lutade huvudet mot hans axel samtidigt som hon torkade bort tårarna. Han lade försiktigt sin arm runt hennes axlar som allt saktare höjde och sänkte sig. Kvällen därpå var de åter igen i korridoren på sjätte våningen, men Rebecca var utan bok. Hon hade läst ut Unga kvinnor kvällen innan och hade ingen lust att ta med ytterligare en bok för att höra Malfoys kommentarer. Hon försökte samla håret i en hästsvans men det föll bara ner om och om igen, tills Malfoy faktiskt frågade om hon ville ha hjälp. Rebecca tvekade och var nära att ge honom ett bittert, svidande svar om att hon klarade det själv. Hon ångrade sig innan tungan hunnit forma orden. "Ja, tack." Han reste sig upp och tog hårbandet i sin hand. Malfoy fångade upp allt hår i sin bleka hand, snurrade bandet några varv och synade sedan sin skapelse. Rebecca drog handen över håret för att känna efter. Det låg alldeles platt. Hon hade defenitivt inte kunnat göra det bättre själv. Malfoy tog tag i hennes smala hand och studerade hennes korta naglar. De hade ett blått, avskaft nagellack, det såg ut som om det jämt och ständigt utsattes för tortyr. Rebecca stelnade till. Varför höll han i hennes hand? Det var inget fel på hennes händer, så vitt hon visste. Hon kände hans värme flöda genom fingrarna. Värmen omvandlades till elekricitet. Det sprakade mellan händerna - kände han också det? Rebecca ville inte gärna påpeka det, men hon tyckte om det. Han drog upp henne så att även hon stod upp. Hon såg in i hans gråa ögon. Ja, han kände det också. Det sprakade i honom med. På en sekund drog han hennes närmare sig, lade armarna runt hennes midja. Han pressade dem ännu närmare varandra, elekriciteten tilltog. Tillsammans var de en levande blixt. Instinktivt böjde han sig ner och kysste henne. Rebecca besvarade - utan tvekan - den. Det brann en eld i hennes läppar. En behaglig, vacker eld som spred sig till resten av kroppen, den värmde. Någonstans i bakhuvudet beskrev hjärnan det som förälskelse. Men nej, tänkte Rebecca. Hon var inte kär. Det var bara en väldigt, väldigt bra kyss. "Vad i helevete?!" Harry stormade fram bakom hörnet av korridoren med trollstaven höjd. "Rebecca?! Malfoy?!" De särade sig snabbt. Helt plötsligt var de flera meter ifrån varandra. Rebecca ville tillbaka i hans varma famn, hon ville bli omhållen. "Harry?!" skrek hon i falsett. "Har du spionerat? Du har ingen som helst rätt att göra det! Det är mitt liv!" Ögonblicket hon haft med Malfoy var över, det existerande inte längre. Hon var fylld med ilska. Hade Harry spionerat på henne? Sedan hur länge? Vad visste han? Det spelade ingen roll. Han hade inkräktat på hennes privatliv, han hade ingen som helst rätt till det. Hon fick umgås med vem hon ville. Till och med den där irriterande sjätteårseleven från Ravenclaw som var en besserwisser, vilken hon inte alls tyckte om. Men ändå. "Potter, du menar att hon inte får vara med mig?" "Det är vad jag menar, Malfoy! Låt henne vara, jag tänker inte tillåta dig att bedra henne som alla andra." Rebecca blinkade chockat. "Du tänker inte? Jag kan ta hand om mig själv, Harry, om du inte har märkt det. Du är inte min pappa!" Hon rafsade snabbt ihop sina saker, marcherade iväg från den bedrövliga scenen där Malfoy och Harry stod och blängde på varandra en lång stund innan Harry följde efter Rebecca. Hon tänkte aldrig, aldrig mer prata med Harry. Aldrig. "Are you out of your mind?" - Neville "Never sure I was quite in it." - Seamus 25 aug, 2011 15:34 |
moii
Elev |
25 aug, 2011 15:53 |
marremusik
Elev |
alltså... du skriver verkligen SUPERBRA!! Ett helt fantastiskt kapitel! :o :'D
Fanfictions och marodörerna in my <3 25 aug, 2011 19:04 |
Bellow
Elev |
oooooh!!!! OwO!!! SUPER!!! ärligt! skriv meeeeer!!!!
Join The Dark Side. NOW! ♆ 25 aug, 2011 20:34 |
Bombarda
Elev |
Super bra! Meer♥
Kärlek till alla! 25 aug, 2011 22:11 |
annawpotter
Elev |
26 aug, 2011 13:39 |
Du får inte svara på den här tråden.